Jag har sprungit maraton en gång. Det gick sådär. Det svåra när man ska springa 4,2 mil är att disponera kraften. Mitt mål var samma mål som alla andra som springer maraton och tycker att de är i form. Under fyra timmar. Det är ett mål som låter snyggt, men som är görbart för en vanlig motionär. Jag började på plats 8 000 och sprang förbi ungefär 5 000 personer och kom i mål på plats 3 000 typ. Problemet var att jag sprang för långsamt. När jag hade en mil kvar insåg jag det var för sent och började springa som en galning. Det hyfsade till tiden och jag gick i mål på fyra timmar och en kvart. Typ. Jag kom i mål. Det gör man nästan alltid om man väl börjar springa. 

Jag lärde mig mycket av denna tävling. Den viktigaste är att inget är roligt i mer än en timme. Problemet med att springa ett långt lopp med tusentals andra människor är att de också svettas, kissar, bajsar och kräks. Det spelar ingen roll hur många toaletter arrangörerna sätter upp, några måste ändå göra sina behov på gatan. Det är inte speciellt fräscht. Det mest glöms bort när man kommer i mål, men några bilder etsar sig fast och de blir jag inte av med. Har följaktligen inte sprungit några fler långa lopp. 

Jag vet att träningsturism är en växande genre även om dess rykte är betydligt större än dess faktiska storhet. De flesta vill trots allt lata sig på semestern. Min närmar sig, men just nu är jag som chefredaktör på Travel News på upploppet. 

I morgon lördag ska jag ta flyget ner till Amsterdam och fira KLM:s hundraårskalas. I bästa fall kommer jag hem med en intervju med vd Pieter Elbers. Tillbaka på Arlanda är jag redan lördag kväll. 

Nästa eftermiddag bär det iväg till Almedalen. Där jagar jag förstås en intervju med SAS vd Rickard Gustafson och en mängd andra personer. Pigge Werkelin och Crister Fritzon har jag redan på kroken, men det vore kul med fler högdjur. 

Att intervjua höga direktörer är lika upphetsande som meditation. Det är mycket förutsägbart och de säger sällan något som chockar, men lyssnar man noga finns kommer det fram detaljer och i dessa finns ljuset som leder till framtiden. Framför allt är det lärorikt och ju mer kunskap en reporter har desto bättre artiklar blir det. 

Var är tjejerna tänker ni nu och det är helt korrekt. Det finns inte många kvinnor i högsta ledningarna, men Travel News vill gärna skriva om gänget som är på väg upp. I går kom artikeln om månadens rookie Fredrika Hertzell på Ving. Har du tips på fler unga smarta människor i reseindustrin mejla mig. 

Du får gärna tipsa om dig själv. Det hade jag gjort om jag var ung och lovande. Men det var kanske jag på nittiotalet och då skrevs det ibland månadens rookie-artiklar om mig. De förvandlade mitt ego från en vanlig ballong till en luftballong fylld med helium och så har det varit sedan dess. 

Min poäng med denna krönika är i alla fall att jag befinner mig på upploppet och att jag efter Almedalen kommer att gå ner i sparläge. Det blir ett kort nyhetsbrev vid lunch från den 4:e juli och en månad framåt. Du kan självfallet mejla mig eller ringa, men jag svarar kanske inte inom några sekunder. 

Men fram till semestern är det alltså full fart framåt.  

***

Testade FlixBus från Arlanda in till stan i tisdags. Vi var tre personer på bussen och det trådlösa nätet funkade inte. Men biljettpriset 39 kronor förlåter ganska mycket. Håll ut nu FlixBus så ger ni Flygbussarna en match.  

***

Att åka tåg i Sverige är sjukt dyrt. 1 000 kronor för att komma från Högsby i Småland till Stockholm. Borde ta drygt tre timmar. Tar minst fem. En resa där rälsbussen ger upp i Hultsfred och vi får ta ersättningsbuss till Linköping och sen hoppa på Snälltåget eftersom SJ-tåget redan passerat. Buss från Södertälje in till stan för att getingmidjan ska bli smärt.

I nästa nummer av vårt magasin skriver jag ett stort reportage om tågtrafiken mellan landets tre största städer.  

***

Och med dessa ord tack jag för visat intresse denna vecka. Vi hörs redan i helgen från Amsterdam och Almedalen.