1980 började Lars Vilks snickra på något som skulle bli en av Skånes största turistattraktioner. Det tog några år innan någon med makt faktiskt upptäckte att en gigantisk träskulptur höll på att växa fram på Kullabergs norra sida. Sedan dess har den juridiska striden rasat i otaliga instanser. I februari 2018 dömdes Vilks i tingsrätten för att ha återuppbyggt skulpturen. Domen är överklagad eftersom konstnären hävdar att det är en renovering. Fortsättning lär följa.

Nimis är latin och betyder för mycket.

I veckan var jag på plats igen och kan konstatera konstverket är ett av världens mest egensinniga och roliga.

Jag menar, sedan 1982 har konstnären bråkat med myndigheter och markägaren om detta och verket står fortfarande kvar. Skånes landsbygd rymmer många egensinniga människor. De gör som de själva vill – inte som stat och kommun har bestämt. Lars Vilks har skapat ett porträtt av dessa egensinniga människor. Nimis slås varje dag med vädrets makter. Norra Kullaberg är en stenig brant ner i havet. Halva året når solens strålar inte hit hit.

Här reste sig urberget upp ur havet för miljarder år sedan. Skånes mjuka rullstensåsar kom mycket senare. Nimis står på Krapperups stiftelsens mark. Verket bryter mot de reservatsföreskrifter som länsstyrelsen satt upp, läser jag i lokaltidningen. Eftersom konstnären tvingas lämna sitt livsverk på grund av terrorhot har Nimis börjat att förfalla. Men jag misstänker att Lars Vilks är på plats ganska ofta och spikar för skulpturen mår bättre än man kan tro. Det är inte utan risk att klättra omkring i Nimis, men även på denna punkt tycker jag det är vackert att människor får avgöra själva vad de ska och bör göra. Jag menar, Lars Vilks tvingar ju ingen att klättra i hans skulptur.

Det vanligaste argumentet mot Nimis är tänk om alla människor gjorde som Lars Vilks. Men det gör ju ingen så det är ett svagt argument.

Ska Sverige växa som turistland behövs det fler personer som Lars Vilks och fler konstverk som Nimis. Jag tycker det är pinsamt att turistmyndigheterna inte vågar sätta ut Nimis på officiella kartor. Men samtidigt innebär detta att ett besök Nimis blir som att besöka en hemlig cool klubb. När ni ändå är i krokarna ska ni besöka Höganäs häftiga saluhall och spana in Lindéngruppens huvudkontor som var nära att vinna Kasper Salin-priset 2017.

När ni läser detta sitter jag i en Ford till Osby för att besöka Swanson’s Travel årliga Amerikadag. Det blir en fullständig rapport i nästa veckas fredagskrönika.