Sommaren rullar på. Det händer inte mycket, men det lilla som händer får stor uppmärksamhet. Redan nu kan vi utse årets dummaste ord: rymdturism. Jag googlar ordet turism och får svaret att det är när man är borta från sitt hem i högst ett år.
“Turism omfattar människors aktiviteter när de reser till och vistas på platser utanför sin vanliga omgivning för kortare tid än ett år för fritid, affärer eller andra syften.”
Det skriver Världsturismorganisationen.
Jag googlar rymden och får veta att det inte finns en klar gräns mellan jorden och rymden, men att i rymden finns det oftast ingenting. Det är därför man kan vara viktlös i rymden, gravitationen upphör. Men i grunden befinner vi oss alla i rymden. Filosofisk sätt är vi alla små delar i universum.
Jorden är på intet sätt unik i rymden, vi är en planet bland alla miljarder.
Men nu har två extremt rika människor kommit på ett sätt att spendera sjukt mycket pengar på vad jag vill kalla för en tivoli-upplevelse. Jag menar inte att några minuters viktlöshet några kilometer från jordens yta är turism utan trams.
Det är säkert kul för de som får åka med och de som betalar har hur mycket pengar som helst. Men varför SVT:s nyhetsprogram ska rapportera om detta som om det vore en viktig händelse är helt absurt. Ordet rymdturism gör att den goda breda turismen får dåligt rykte.
Jag tycker inte om ordet PR-jippo, men just i de här två fallen av “rymdturism” är det relevant.
Vi byter ämne.
I måndags kväll gick jag förbi Gröna Lund precis klockan 22 när nöjesfältet stängde. Det var en magiskt vacker och vindstilla kväll med svagt lila-rosa himmel. Ut från tivolit till Allmänna gränd välde lyckliga barnfamiljer. De pratade om sina hisnande upplevelser från dagen. Med tiden kommer dagens åkningar och besök i Lustiga huset att bli fina minnen. Det är sådan vi lever när den kalla, mörka vintern dyker upp om några månader.
Vi tog alla färjan över till Slussen och jag tittade på tillbaka den tunna lilla remsa av Djurgården som Gröna Lund vill inkorporera i nöjesfältet. Man vill förvandla en ful parkeringsplats till ett vackert tivoli. Från vattnet är det en försvinnande liten bit som när den blir Gröna Lund kommer att dölja Liljevalch konsthalls omstridda betongutbyggnad.
Jag tänkte på den extremt lilla grupp som protesterar mot utbyggnaden med argument som att deras utsikt kommer att förstöras och att ljud från glada människor stör dem. De är en handfull och besökarna på Gröna Lund är miljontals.
Självfallet ska det inte vara fest hela natten på Djurgården. Men några månader på sommaren måste väl ändå huvudstaden på lov att leva och skratta. Gröna Lunds roll som motor i huvudstadens turism ska inte underskattas.
Även här tycker jag att de breda mediernas prioriteringar kan ifrågasättas. Journalistiken vill ofta lyfta fram den lilla människans kamp mot systemet. Men just i det här fallet är systemet gott och den lilla människan en bortskämd priviligerad gubbe.
Precis som i fallet rymdturism bör dessa individer hållas kort och inte ges onödig uppmärksamhet.
4 kommentarer