Pressträffar. Det har varit ett gäng i veckan. God mat och fina goodiebags. En kollega fick ett doftljus. Jag fick doftpinnar. De luktade gott. Men vad är syftet med pressträffen? Det är inte lika lätt att veta. Som journalist vill man gärna ha något som sticker ut. Som chefredaktör på Nordens största affärstidning om reseindustrin vill jag ha en siffra. Kritik av en konkurrent funkar också bra. Något som skaver. 

Jag är ledsen att behöva säga det kära pressnissar, men ond bråd död och olycka är det som får människor att öppna tidningen. De vill ha en känsla av att vara informerade om världens olycka och att detta inte ska drabba dem. En vanlig pressträff är på andra sidan av skalan. 

Helt utan motstånd. 

Det gör egentligen ingenting. 

Det är alltid spännande att träffa sina kollegor och vore jag en bloggare som suktar efter vackra bilder på drinkar och maträtter skulle jag nöja mig med detta. 

Men. 

När ett möte tar 120 minuter istället för utlovade 45 börjar det klia i kroppen. Läsare av denna sajt vill ha senaste nytt och det händer hela tiden saker. Piloterna i London vill ha högre lön och planerar en strejk. SAS gillar inte avgifterna på Arlanda och flyttar en av sin mer populära linjer till Los Angeles. Reseindustrins svarta lista vill alla läsa. 

Det har varit en bra vecka på den sajt du just nu läser, vi klättrar snabbt upp mot 60 000 läsare i månaden och befäster vår ställning som största nyhetskanalen i reseindustrin. Jag tror att hemligheten är enkel. Raka nyheter och ett oberoende. Det är ingen medlemsorganisation eller politiker som säger till oss vad vi ska bevaka. 

Tillbaka till pressträffarna. 

Bakom dessa döljer sig ofta en PR-byrå som kan fakturera många timmar på att packa goodiebags, fixa snygga inbjudningskort och anlita talare som staplar digitala självklarheter på hög. Jag vill inte döda någon annans affärsmodell, men är du osäker på hur du ska arrangera en pressträff som intresserar journalister som skriver om reseindustrin så mejla mig. Mina råd är helt gratis och mitt enda mål är att spara din och min tid. 

***

För en dryg vecka sedan kom det ett livstecken från vår infrastrukturminister Tomas Eneroth. Det är han som är ansvarig för svensk flygpolitik. Förra mandatperioden tog han initiativ till ett Arlandaråd vars rapport är begravd djupt under Rosenbad. Slutsatserna var inte förankrade hos Miljöpartiet, trots att dåvarande miljöministern Karolina Skog hade en plats. Nuvarande miljöministern Isabella Lövin är helt emot all utbyggnad av Arlanda. Detta är gamla nyheter, nu till det nya.

I ett pressmeddelande skrev Karin Boman Röding, pressekreterare hos infrastrukturminister Tomas Eneroth, följande: “Transportstyrelsen får i uppdrag att utreda om och hur start- och landningsavgifterna kan differentieras ännu mer än vad som redan sker i dag.” 

Detta sker redan i dag på Arlanda och Landvetter, men ytterst marginellt. 

Jag välkomnar utredningen, men tycker att den borde har ett bredare uppdrag. Till att börja med vore det vettigt med ett krafttag när det gäller transporten av de 26 miljoner resenärerna till och från Arlanda. Idag väljer 27 procent spårbunden trafik. Jämför med Gardermoens 56 procent och Kastrup som når upp till 57 procent. 

Det är absurda siffror. 

Bakom denna enorma svenska miljöförstöring finns två förklaringar. 

Den första är de hutlösa priserna på Arlanda Express och att alla som tar det vanliga tåget till Arlanda måste betala en extra avgift på 120 kronor. Enda sättet att komma till Arlanda kollektivt utan avgift är att ta tåget till Märsta och där byta till buss. 

Den andra förklaringen är att statliga Swedavia har 20 000 parkeringsplatser på Arlanda och dessa är den ekonomiska motorn i verksamheten. Swedavia skryter gärna med att man klimatkompenserar personalens flygresor, men vad gör det när när man fyller E4:an med bilar och bussar. 

Det är fruktansvärt att Arlandas 12 000 anställda är mer eller mindre tvingade att köra bil till jobbet eftersom det är minst kostsamma sättet att komma till jobbet. Att Swedavia och den socialdemokratiska grenen av regeringen vill bygga ut Arlanda till det dubbla utan förbättra de kollektiva transporterna är en äkta miljöskandal. 

Vidare tycker jag att Trafikverket borde utreda att göra all taxning på Arlanda eldriven. Så fort ett plan landar på Arlanda borde en liten eltraktor uppenbara sig och dra flygplanet till rätt gate. Dessa bilar finns redan och tillverkas i Kalmar. De funkar utmärkt när ett flygplan ska backa ut från gaten. Sen sätter piloten på jetmotorn på och avgaserna spyr ut. Det går åt flera ton innan man ens hunnit ut på rätt bana. 

Jag välkomnar användandet av biojetbränsle som också ska utredas, men min slutsats är ändå att detta kommer att ha marginell betydelse på lång sikt. Det är bättre att satsa resurser på effektivare motorer och elflygplan.

***

Har kommit på varför jag inte gillar hotellfrukostar. Buffér tar bara en massa tid. Jag vill bara ha något i magen och sen börja arbetsdagen. Det är samma sak med papperstidningar. De har bara ett existensberättigande på helgen. Då å andra sidan är de en ren njutning.

***

Och med detta tar vi helg och så hörs vi nästa vecka. Inleder veckan med att titta på hotell i Köpenhamn. Har du tips på var jag ska gå? Hör av dig.