I veckan har jag studerat Stockholms just nu mest provocerande byggnad: Liljevalchs konsthalls nya annex. Den nya betongbyggnaden ligger precis bredvid den anrika konsthallen från 1916. Jag fick en visning av arkitekten Gert Wingårdh. Han var lite förvånad över att betong kunde vara så provocerande. Redan ett halvår före invigningen har byggnaden utsetts till den fulaste nyproduktionen av Facebook-gruppen Arkitekturupproret. Hur illa är det då? Ja, inte så illa som de 50 000 i gruppen på fejjan tycker. Utbyggnaden är ganska smäcker i förhållande till huvudbyggnaden. Men det är klart att platsgjuten betong på gulliga Djurgården provocerar många på Strandvägen och Östermalm. De ser Djurgården som sin privata trädgård och vill helst att både Gröna Lund, Skansen och Hasselbacken ska stängas ner. Det faktum att minst tio miljoner människor besöker Djurgården årligen har liksom gått dem förbi. Det är därför som de tycker att Gröna Lunds planerade utbyggnad är det värsta som hänt sedan eldkvarn brann.
Deras trädgård ska se ut som när mormor var ung.
Men tillbaka till själva konsthallen.
Liljevalchs har lyckats driva igenom utbyggnaden eftersom konsthallen måste vara stängd några veckor varje gång man hänger nya utställningar. Nu kan man ha öppet året runt och följaktligen kan människor som går förbi alltid komma in.
Avgående chefen Mårten Castenfors hoppas på detta sätt öka antalet besökare från 150 000 till 250 000. En sak är säker. Alla i Stockholm kommer att vilja titta in i den nya konsthallen. En byggnad som kostat 570 miljoner och tagit fem år att bygga vill man ju inte missa.
På sociala medier är debatten stor. Är den nya byggnaden mest lik ett parkeringsgarage eller ett fängelse? Mitt svar är att man har utgått från en av mina favoritbyggnader i världen: Malmö konsthall. Taklanternorna är identiska, liksom det råa trägolvet i gallerierna. Men sen upphör skillnaderna. Väggar i massiv betong och en fasad som känns som ett kassaskåp gör att den lätthet som finns i Malmö inte uppstår på Djurgården.
Jag försökte också förstå varför byggets prislapp gått från 130 miljoner till svindlade 570 utan att få något svar. Men enligt de ansvariga har byggarna nu lärt sig platsgjuten betong. Byggaren Peab kallar sig själv Nordens samhällsbärare. Jag vet inte om det är ironiskt. Men att lura sin beställare på pengar kan man åtminstone.
Vore jag ansvarig politiker på Stockholms stad skulle jag se till att Peab aldrig mer fick ett offentligt finansierat uppdrag.
Arkitekt Gert Wingårdh tycker att byggnaden ser fin ut när man tittar från Slussen. Jag är inte riktigt lika säker. Jag tror att många känner det motsatta och det kommer att leda till att Gröna Lunds utbyggnad blir mer populär. Den nya konsthallen kommer liksom att kapslas in av nöjesfältet och nästan försvinna om Gröna Lunds planer går igenom.
Det tycker jag är positivt. För Gröna Lund alltså.
Avslutningsvis måste jag säga att Liljevalchs nya annex är en modig byggnad. Den sticker ut på ett sätt som nästan inget annat i huvudstaden gör. Är detta ett självändamål? Svar ja.
8 kommentarer