Flög ner till Hamburg i tisdags för att gå på GBTA:s stora Europamöte. Men vi börjar med Arlanda. Den nya säkerhetskontrollen är världsklass. Det är sen problemen börjar. Vi som bara vill komma i väg måste gå tusentals steg för att komma till rätt gate, i mitt fall D11. 

Det är inte okej. 

I valet mellan att vara ett serviceföretag för flygindustrin och ett fastighetsbolag för handlare och restauranger har statliga Swedavia valt det senare. Det går helt emot Peter Normans statliga utredning om flygets framtid i Sverige. Han sa att Arlanda skulle Brommafieras. Alltså, du landar och sitter i en taxi eller ännu bättre spårvagn på väg mot slutmålet efter en kvart. 

Swedavia tycks tro att syftet med Arlanda är att människor ska äta och shoppa där. Visst finns det fritidsresenärer som flyger vart annat år som tycker det är mysigt att strosa runt på en flygplats i två timmar före avresa, men vi affärsresenärer som besöker Arlanda betydligt fler gånger på ett år än vi träffar våra vänner och släkt tycker att flygplatsen är ett nödvändigt ont.

I veckan kom ännu en alarmerande rapport om att Arlanda tappar i konkurrenskraft till Kastrup. Det är inte det minsta förvånade. Inte nog med att den danska flygplatsen ligger mycket bättre till i Europa. Kastrup slår Arlanda när det gäller allt, smidighet, shopping, restauranger och framför allt tillgänglighet. Visst är Arlanda Express underbart när de kommer till hastighet och komfort, men samtidigt världens dyraste tågresa till en flygplats. Nere i Hamburg tar jag ett smidigt pendeltåg in till city till en kostnad av 3,5 euro. Arlanda Express kostar tio gånger mer.

Detta är inga nyheter för frekventa läsare av denna krönika, men som SRF:s vd Didrik von Seth säger, tjat och tålamod är enda vägen till framgång i det offentliga samtalet. 

***

”…direktören förklarade att när det kommer till köp reklambyrå så måste man ta en öl och titta varandra djup in i ögonen för att våga gå vidare. (Ungefär som vid detubsex alltså.)” 

GBTA:s stora Europamöte är ett slags rockfestival för Travel Managers och dess leverantörer. Jag var inte på plats alla dagar, men uppfattar ändå att det nordiska mötet som gick av stapeln för några månader sedan i Stockholm var mer vidsynt. Alltså mindre nördig. 

Affärsresandet är på väg tillbaka efter pandemin, men brottas med många utmaningar. EU har bestämt att företag ska redovisa sina utsläpp i samband med affärsresor. Ledningarna i dessa företag skickar följaktligen ut dekret om minskat flygresande som går stick i stäv med de löften man gett sin affärsresebyrå vid upphandlingen. Vilket innebär att de senare krisar. 

Mittemellan dessa storheter sitter Travel Managers som både ska hålla ner kostnader och utsläpp och samtidigt garantera medarbetarnas säkerhet när de exempelvis gräver guld i västra Afrika eller sätter upp telefonmaster i Mellanöstern. Dessa exempel hörde jag på konferensen. 

Ja, det är inte alla som åker på konferens till Hamburg. 

Mycket av den gamla tidens affärsresor har ersatts av videomöten, men det räcker inte när man ska göra “stora affärer”. 

På vägen ner träffade jag två reklambyrådirektörer som skulle köpa en tysk reklambyrå för att stärka sitt erbjudande. De vill bilda ett nätverk inte olikt det spanska som mediebyrån Tre Kronor har. Uppgiften för alla i reklambranschen är att förstå vad Google och Meta gör härnäst. Då måste man vara många eftersom Guds jag menar Googles vägar äro outgrundliga.

En utvikning, direktören förklarade att när det kommer till köp reklambyrå så måste man ta en öl och titta varandra djup in i ögonen för att våga gå vidare. (Ungefär som vid detubsex alltså.) 

De två skulle åka hem till Stockholm samma kväll, alltså ett brott mot den stora trenden inom affärsresor. 

Hösten 2023 är det nämligen längre resor som gäller och gärna i kombination med leisure. Man flyger ner en partner till Europa efter det viktiga affärsmötet och får en härlig weekend i Paris eller Hamburg. Partners biljett och hotellnätter är förstås betalda med Eurobonus-poäng. Det sista som är oljan i affärsresandet pratade man inte om på GBTA:s stora Europamöte. Bonuspoäng är den stora elefanten i rummet. 

Istället lärde jag mig mer om hur man ska arbeta med sin data för att lura flygbolagen och hotellkedjorna. Dessa känner nämligen till de stora bolagens resepolicys och höjer priserna 21 dagar innan man ska resa iväg. 

Travel Managers utmaning är förstås att medarbetarna vill bo så fint som möjligt och flyga så bekvämt som möjligt, helst i första klass, speciellt när det kommer till långresor. Men se där krockar dessa resor med kravet på mindre utsläpp, long haul är nämligen boven när det kommer CO2-utsläpp. 

Att detta moment 22 aldrig kommer att lösa upp är förstås givet, men självfallet ska vi ändå fortsätta att skriva och tjata om dem. Nästa gång GBTA har sitt stora Europamöte sker detta hösten 2024 i Köpenhamn. Då lovar jag att stanna lite längre än årets 24 timmar. 

***

”Men i övrigt har jag världens bästa jobb i universums roligaste industri: reseindustrin”

Nästa vecka hänger jag i Stockholm och ska bland annat gå på Pandox årliga kapitalmarknadsdag. Då kommer jag att sakna hotellfastighetsbolagets grundare Anders Nissen som gick bort alldeles för tidigt 2021. Han var ett föredöme på många sätt, men speciellt när det gäller tillgänglighet. Han svarade nästan alltid i telefon direkt när man ringde och lämnade man ett meddelande fick man ett samtal inom en timme. Här har många bolag – stora som små – mycket att lära sig. En stor del av min arbetstid går ut på att leta upp telefonnummer och mejl till personer i ledande ställning. 

Tröstlöst och tråkigt. 

Men i övrigt har jag världens bästa jobb i universums roligaste industri: reseindustrin.

Nu tar vi helg och så ses vi igen på måndag morgon.

Njut varje minut för de kommer aldrig någonsin tillbaka. 

Se mina Instagram Stories från Hamburg här. Intervjuer med SBTA:s vd Fredrik Hermelin, SBTA:s förra vd Lotten Fowler och GBTA:s pressboss Nikki Stimson.

PS: Moment 22 är enligt Wikipedia en sektion i militärens regelverk som säger att det enda sättet att bli frikallad från militärtjänst är att vara galen, men för att bli frikallad måste man ansöka om detta. Ansökan antas emellertid bero på att man är livrädd för att delta i kriget och då detta är en sund reaktion är man följaktligen inte galen. Det hela blir ett cirkelresonemang, som innebär att det är omöjligt att bli frikallad.