I torsdags kom ett deppigt besked. Regeringen har planer på ett voucher-system som ska hjälpa de krisande resebyråerna, men säger nej till den fond på sex miljarder som SRF lobbar för. Det blir Kammarkollegiet och Konsumentverket som ska utreda tillsammans och resultatet ska redovisas efter sommaren. Det innebär att de hundratusentals kunder som ligger ute med pengar fortsätter att sväva i ovisshet och att de som funderar på att boka en resa någon gång i framtiden också tvekar.
Jag brukar säga att det är den mest oroliga som får bestämma på semestern och om hela kalaset riskerar gå åt helvete kommer de flesta att stanna hemma.
Tyvärr tror jag också att förslaget efter sommaren kommer att bli urvattnat på samma sätt som Trafikanalys utredning om miljömärkning av längre resor blev. Det senare ska enligt en plan leda fram till en lag, men i praktiken kommer det bara att bli mer byråkrati. För att redovisa hållbarhet för en flyg eller bussresa är inte samma sak som att sätta en dödskalle på ett cigarettpaket. En resa är så många parametrar som kan förändras under äventyrets gång.
Vi går tillbaka till torsdagens voucher-förslag.
Ett presentkort istället för en resa till Medelhavet är lika smart som att kissa i byxorna. Det blir först varmt, men sen blir det väldigt kallt och jobbigt. För problemet kvarstår. Flygbolagen har stuckit med kundernas biljettpengar och de kommer inte att komma tillbaka.
Reseindustrin, SRF och ja även vi på Travel News har misslyckats med att få frågan om ersättning för inställda resor under radarn. Medierna liksom regeringen struntar i om några tiotusentals konsumenter blir blåsta på sina resor och om majoriteten av landets resebyråer går i konkurs. Kan man rädda krogar och hotell och hålla 400 000 människor under armarna i permitteringar så är det gott nog. Att få upp ett särintresse på dagordningen samtidigt som äldre äldre dör på ålderdomshem är de facto nästan omöjligt.
En oväntad men inte bara dålig effekt utav Corona-krisen är att den svenska besöksnäringen har blivit mer synlig i svensk offentlighet. Inhemska hotell och krogar har blivit en del av vårt blodomlopp. Så var det inte när jag växte upp på sjuttio- och åttiotalet. Jag minns varje krogbesök på min vänsterhand. Mina barn är vana äta på Riche varje vecka. Bara under tvåtusentalet har Stockholms krogekonomi fördubblats.
Sverige har de senaste decennierna förvandlats till en event-nation. Vi har byggt arenor och kongresshallar över hela landet och för att fylla dem har stjärnor flugits in från hela världen. Jag säger bara Elton John i Karlstad 2004. Vem hade trott på det 1984?
I Corona-krisens kölvatten riskerar vi att återvända till åttiotalet. Flyget är snart statligt kontrollerat i hela Europa och flygbiljetter lär bli svindyrt. Krogbesök gör man bara på högtidsdagar. Och ordet weekendresor kommer att bli lika hett som ordet modem.
Det är min deppiga framtidsprognos för de närmaste fem åren.
Tro nu inte att jag vill detta. Jag vill att livet ska återgå till det normala. Min förhoppning är att resande och turism ska fortsätta att vitalisera fattiga länder som genom att sälja tjänster och varor kan lyfta sig själv ur fattigdom. Jag menar, det har ju i grunden funkat fint sedan muren föll. Det är viktigt att behålla den större bilden i huvudet, även om de akuta problem just nu är på alla sätt akuta.
Ha en fin helg så hör vi igen på måndag.
6 kommentarer