Pelle Lydmar driver i Eataly och Strandvägen 1.

Idag tänkte jag prata om Pelle Lydmar. Första gången jag hörde talas om honom var på nittiotalet. Jag var en ung kille som körde en konsttidning. Pelle var en hotelldirektör i Stockholm som tagit över Eden och döpt om hotellet till Lydmar. Att han tog sitt eget namn och satte det på fasaden var inte det coolaste. Det häftiga var att han förvandlade lobbyn till en krog. Att komma in på hans hotell i hörnet Sturegatan/Humlegårdsgatan var en fest. Speciellt om man kom från lilla Malmö och törstade som en kamel i öknen efter att få access till innerstadens kulturella kretsar. För mig kunde Lydmar inte bli mer hand i handske. Här spelade det rätt musik (Blacknuss Allstars) och här visades konstnärer från New York som Thomas Nordanstad hade med sig hem. Att komma in på Lydmar på nittiotalet var som att få hänga i den stora världen och att det ändå kändes som hemma. Stureplan blev mitt nav och jag insåg att jag måste flytta till Stockholm.

Jag vet inte vad som hände, men en dag var Pelle och hotellet inte där längre. Det roliga var borta. Men till skillnad från miraklet Jesus så återvände Pelle Lydmar till Stockholm efter några år i den stora världen och öppnade ett nytt hotell. Denna gång i den smala fastigheten mellan Grand Hôtel och Nationalmuseum. 45 rum och en härlig krog på första plan inrett av Erik Nissen Johansen Stylt. Denna gång var inte bara lobbyn en fest, även rummen var coola och till varje korridor finns en liten festvåning som även kan fungera som frukostrum och arbetsplats. Nya Lydmar på Blasieholmen var inte lika revolutionerande som det första hotellet på Sturegatan, men blev även denna gång en plats i både Stockholmarnas och utländska besökares hjärta. I veckan var jag tillbaka för att spana in hotellet som fått en välbehövlig renovering. Det är lite mindre rock’n’roll-fest och mer boutique-feeling. Hotelldirektör Maria Maruska förklarade att vi som festade på gamla Lydmar har blivit lite äldre. Det är sant.

Varför skriver jag allt detta? Jo för att revolutioner som den som Pelle Lydmar satte i gång på nittiotalet snabbt blir standard. Att hitta ett hotell i Stockholm som INTE vill ha en bar-DJ, cool videokonst på väggarna och spetsiga drinkar i receptionen går knappt. Förr var ett hotell en plats där man sov efter middagen och nattklubben. Idag är ett hotell mötesplatsen. Destinationen. Det var Lydmar först med i Stockholm, det ska Pelle ha en elogé för. Jag tycker också att Grand har förvaltat Lydmars arv på ett bra sätt. Det går inte att återskapa nittiotalet och de konstnärer och redaktörer som var heta då har gråa hår i dag. Ingen är trendig och stekhet i mer än några år. Men varm och skön kan alla vara och det tycker jag att Lydmar är än idag.

Freja Annamatz från SAS och undertecknad.

Vad har mer hänt denna vecka? Vi har haft en smygläsning av senaste numret av Travel News. SAS presschef Freja Annamatz kom förbi och blev intervjuad av mig. Hon tackade alla kunder inklusive alla resebyråer och hoppades att SAS varumärke snart ska bli reparerat. När det kommer till strejker så skriver Anders Steene docent i Turismvetenskap att det finns i SAS dna. 1948 föddes flygbolaget och man inledde med en fyra och en halv månad lång strejk…  Dock tycker jag att även andra bolag har samma tradition. Air France och Ryanairs piloter strejkar också titt som tätt. Piloterna vet att utan dem lyfter inga plan. Och de två senaste krascherna med Boeing 737 800 Max visar att det kommer att dröja innan autopiloten får ta över spakarna.

***

Det är intressant att ett riskkapitalbolag vill köpa Thomas Cooks nordiska gren. Vore jag Thomas Cooks ägare skulle jag göra tvärtom. Sälja resten och behålla det som tjänar pengar. Läste att brittiska kortbolag inte vill lämna garanti på resor med Thomas Cooks, så dåligt är det finansiella läget i det 178 år gamla bolaget. Thomas Cooks nordiska gren är stjärnan i den europeiska charter-natten. Det vore kul om bolaget landade på Stockholmsbörsen. Jag är övertygad om att hela den svenska reseindustrin skulle må bättre av fler publika bolag som redovisar sitt resultat fyra gånger om året. Transparens leder till nyfikenhet och innovation. Ju fler turism-bolag på börsen desto svårare för svenska medier och makthavare att ignorera det faktum att reseindustrin är världens största och viktigaste näring.  

***

Ja, ja. Nu är det fredag och i helgen kommer jag att ta årets första dopp i Tantolunden. Stockholm har mycket kvar innan staden blir en badort, men hopptornet i Tanto är ett steg i rätt riktning. Att förvandla Swedenborgsgatan till gå- och restauranggatan är också helt rätt. I händelse av att det regnar är jag hemma och plöjer Netflix-serien Undercover. Nederländskt drama av högsta klass. Och självfallet tittar jag på C More när Malmö FF tar emot Eskilstuna. Med dessa ord tackar jag alla läsare för att ni orkade läsa fredagskrönikan till sista raden och önskar alla en härlig helg.