Förra helgen var det bokmässa i Göteborg och det renderade ett gäng artiklar om SJ. En gång om året konfronteras kultureliten i Stockholm med statens tågbolag och flera tycks chockade att ibland är det en del strul på rälsen. Läs Alex Schulmans krönika här eller Expressens kulturchef Victor Malms text här eller Lisa Magnusson på DN:s ledarsida här eller Aftonbladets Lovisa Andersson här. 

”Problemet med SJ är förstås är det är ett statligt monopolbolag”

Det är bara bra att ett av reseindustrins viktigaste bolag kommer i de stora mediernas strålkastare. Att sitta på ett tåg som står stilla utanför Skövde och lyssna på Ekots lördagsintervju med SJ:s vd Monica Lingegård är förstås mumma för skribenter som letar efter ämne att fylla veckans krönika med. 

Speciellt när den statliga anställda chefen säger att höga priser är “en upplevelse”… Så kan bara en person med 600 000 kronor i månaden förklara sakernas tillstånd. 

Problemet med SJ är förstås är det är ett statligt monopolbolag. Man kör 95 procent av alla tåg i landet när det kommer till fjärrtrafik. Det innebär att man kan sätta vilka priser man vill. Skulle man, som Travel News tågexpert Mats Nyblom nyligen föreslog, dubbla antalet stolar på alla tåg skulle man kunna sänka priserna radikalt. Men detta vill inte SJ:s chef eftersom hennes uppdrag är “affärsmässigt” och då är det viktigare att tjäna pengar än transportera så många människor som möjligt till lägsta möjliga kostnad. Just nu har statliga SJ en rörelsemarginal på 20 procent och gjorde en halv miljard i vinst första halvåret. 

Det är svindlande siffror.

Jag har mycket svårt att se att detta kommer att förändras nämnvärt av att Sverige snart får en ny regering. Monica Lingegård kan nog glömma bort att det blir några höghastighetståg med ny räls mellan landets tre stora städer. Speciellt när man ganska snart får nya tågset som kan gå i 250 kilometer i timmen på den räls som redan finns. Jag tror också att vi kommer att fortsätta att se ganska många förseningar i framtiden. De är trångt på spåren redan nu med alla regional- och pendeltåg som surrar runt de stora städerna. 

Förklaringen till att tågen i Alperna ofta kommer i tid är att de har 25 procent mindre kapacitetsutnyttjande i Schweiz.

Men det går att bli mer effektiv här hemma. 

Även jag var nyligen i Göteborg och åkte tåg fram och tillbaka över dagen. Tåget var i tid på bägge resorna. 

Bra jobbat. 

Men jag ville byta till ett tidigare tåg på vägen hem, men det var omöjligt eftersom konduktörerna inte kan se sena avbokningar i systemet. 

Inte bra. 

I övrigt håller jag med Monica Lingegård att tåg är ett fenomenalt sätt att resa när man vill förflytta sig och arbeta samtidigt. För mig är det ett mysterium att så många väljer att köra bil mellan Stockholm och Göteborg. Även med detta färdmedel blir det ofta förseningar. Flyget däremot är oöverträffat när man vill vara säker på att komma fram i tid. 

Men det vet ni förstås redan. 

”Länge trodde man i reklambranschen att “kreativ reklam” var lösningen på alla kommunikationsproblem”

Vad har mer hänt i veckan?

Det statliga marknadsföringsbolaget Visit Sweden har tagit fram en skräcknovell som ska få turister från Europa att komma hit. Bakom film och ljud finns PR-firman Prime. Detta mina vänner är så kallad tävlingsreklam som görs för att byråerna bakom kampanjen ska vinna Guldägg och Guldpalmer på den stora reklamfestivalen Cannes nästa sommar. Länge trodde man i reklambranschen att “kreativ reklam” var lösningen på alla kommunikationsproblem. Men så dök Facebook och Google upp och numera kan man nå exakt rätt målgrupp med ett relevant budskap. Att då hela tiden ändra budskapet är kanske inte jättesmart, men ja, Visit Sweden gör som de vill. Även i detta fall tror jag att nästa regering kommer att vara mycket passiv. 

Ulf Kristersson och gänget har som bekant betydligt större problem att ägna sig åt de närmaste fyra åren. 

Och med dessa ord närmar vi oss äntligen helgen. 

Vi hörs snart igen.