Jag lyssnade på Mia Spendrup i veckan. Hon är chef på Loka Brunn, ett litet spahotell med fina anor några timmar från Stockholm. Ska man tro bilderna i konferensrummet Stockholm på Grand Hôtel ser det ut att ligga mitt i granskogen vid en vacker sjö. Det var den vanliga berättelsen om hur ett litet hotell fyller en stor, ja till och med livsviktig funktion i ett litet avfolkningsamhälle i Bergslagen. Till hennes hotell kommer kvinnor som inte kan många ord svenska för att lära sig fler. Och för att lära sig laga svensk mat. Och få ett sammanhang. När det ska renoveras går Mia till lokala hantverkare och ber om hjälp, trots att det finns billigare i Polen. Det är förstås tufft att hitta kvalificerad personal. Och att få det att gå ihop med inflation, skenade råvarupriser och höga lönekostnader. Men det fanns ytterligare utmaningar. Kommunen vill lägga ner bussen till Loka Brunn. Och Trafikverket nedgraderade vägen till Loka Brunn så att underhållet blev sämre, men då protesterade Mia vilt så bussen räddades och vägen får även i framtiden en skrapning om året.
”Skulle vi låna lika stor del som Tyskland av vårt BNP så finns det svindlande 1000 miljarder kronor att hämta in”
Jag kom att tänka på denna historia när jag läste att regeringen, Centern och Socialdemokraterna har enats om nya budgetregler. Utrymmet för att låna höjs några snäpp när överskottsmålet tas bort 2027 och ersätts av ett balansmål. Men hallå, det finns ett enormt utrymme att låna mycket. Skulle vi låna lika stor del som Tyskland av vårt BNP så finns det svindlande 1000 miljarder kronor att hämta in. Jag säger inte att pengarna ska hällas ner i svarta hål som höjd A-kassa, högre löner till statliga chefer som Swedavias vd Jonas Abrahamsson och bistånd. De ska förstås gå till investeringar i vår infrastruktur. Exempelvis väg 205 från Hällefors till Loka Brunn. Eller till en rejäl uppgradering av stambanan och en utbyggnad av Arlanda flygplats. 1000 miljarder räcker säkert även till att snabba på den projekterade tåglinjen till Landvetter flygplats och förstås köpa tillbaka Arlanda Express från kinesiska staten.
Jan Wifstrand intervjuar Mia Spendrup på Fastighetsvärldens seminarium Hotell & Fastigheter 2024 på Grand Hotel.
Svenska tuffa budgetregler infördes av finans- och sedermera statsminister Göran Persson när han sanerade de svenska statsfinanserna på 90-talet. Det var nödvändigt att göra detta efter vansinnet på 80-talet då vår moderna öppna ekonomi gjorde en tjurrusning. Men mycket har hänt sedan dess. De två senaste kriserna har sett mycket annorlunda ut. Under finanskrisen och pandemin hade många det sjukt tufft (bland annat vi på Travel News och alla våra läsare), men sett till vad som hände så har bara ett fåtal företag gått i konkurs. (Travel News har nästan dubblat sin omsättning sedan pandemin.) Under 90-talskrisen gick en tredjedel av landets hotell i konkurs. De och alla andra som också gick konkurs drog med sig bankerna och ja, det var nära att hela landet föll omkull.
”Att våra folkvalda i detta läge väljer att köra bil med handbromsen uppdragen är vansinne”
Nu ser verkligheten ut på ett annat sätt. Pengar verkar på en global scen och fler än de svenska storbankerna lånar ut pengar. Vidare är entreprenörerna som driver verksamheterna rustade och mer erfarna än någonsin tidigare i historien. Det gäller speciellt i reseindustrin och aktörer som just det Mia Spendrups. Efternamnet är ett varumärke som heter duga i svenskt näringsliv. Att våra folkvalda i detta läge väljer att köra bil med handbromsen uppdragen är vansinne. Speciellt i ett läge när USA och Kina öser miljarder efter “gröna investeringar” och liknande tokerier.
När jag för något år sedan på en pressträff med finansminister Elisabeth Svantesson tog upp att Sverige har ett låneutrymme på 1000 miljarder skyllde hon på inflationen och sa att det var omöjligt att realisera. Nu är inflationen nere på 1 procent, alltså 50 procent under Riksbankens eget inflationsmål. Jag läser att LO:s och Svenskt näringslivs chefsekonomer är med mig på barrikaderna mot politikernas nya budgetregler. De ser också ett enormt låneutrymme plus ett enormt behov av strukturella investeringar.
Det är mycket snack om gängskjutningar och integrationsproblem i Sverige. Det bästa sättet att göra något åt detta är att investera i vägar och järnvägar vilket kommer att leda till att företagare som Mia Spendrup blir mer framgångsrika. Hennes hotell är inte bara några mysiga avkopplande dagar i skogen. Det är den enda integrationsmotor som verkligen fungerar. Tänk att detta ska vara så svårt att fatta för dem som bestämmer.
Och med dessa ord blir det helg.
Vi hörs igen på måndag.
