Det finns många fördelar med att vara chefredaktör på Nordens största affärstidning om reseindustrin. En är att jag ganska ofta blir bjuden på olika pressluncher. I onsdags hände det igen. Jag cyklade från Grand Hôtel på Blasieholmen (läs om vad jag gjorde där här) till Clarion vid Ringvägen för att spana in deras nya restaurangkoncept NÒR. Den mexikanska syltan under ledning av Marcus Samuelsson, Sveriges mest kända kock i USA, är ute och nu är det brasserie med nordiska rätter som gäller. Det sista är mat som jag älskar mer än allt annat.
“Stjäl inte Pelle Lydmars revolution”
Träffen inleddes med att en kommunikationsansvarig på Strawberry förklarade att detta var ett unikt hotell.
– Före Clarion vid Ringvägen besökte stockholmarna aldrig hotellbarer… Men nu sedan tjugo år tillbaka gör vi det.
Jag ville resa mig upp och skrika: “Stjäl inte Pelle Lydmars revolution.”
Det var han och ingen annan som öppnade Sveriges första snygga designhotell när han tog över Eden på Sturegatan och förvandlade det till landets bästa mötesplats 1993. Det var här man hörde Titiyo sjunga med husbandet Blacknuss Allstars och övernattade samtidigt som konstmässan Smart Fair pågick ute på Djurgården. På Lydmar möttes konsten och kapitalet som det aldrig gjort tidigare.
“Hipster Södermalm bor inte här längre, även om man serverar lokalproducerad öl”
Clarion på Ringvägen är ett helt okej hotell. Jag har varit där många gånger under de tjugo åren sedan dörrarna slogs upp. På konferenser och ibland på fester och ibland har jag ätit här. Det har alltid varit okej, tre plus, mellanmjölk…
Men hotellet är ingen unik mötesplats såsom Lydmar var på nittiotalet.
Hur smakade maten då?
Jo, den är som alltid på pressvisningar lysande. Delar ut en stjärna till det faktum att man hade en riktigt meny på plats så att jag kunde se vad rätterna kostar. Ankbröstet som helst ska komma från Sverige kostar 355 kronor. Min favorit: den smörstekta gösen går loss på 345 kronor och mandelpotatis med löjrom betingar 295 kronor. Denna information är förstås helt avgörande om man ska bedöma det som serveras. Inredning är gjord av byrån JOYN studio som fixade Astorias inredning på Nybrogatan.
Jag tycker att matsalen funkar fint med mer eleganta möbler än tidigare, inte helt olikt Astoria. Hipster Södermalm bor inte här längre, även om man serverar lokalproducerad öl.
Hittar en fin mörkgrön färg både i kakel och matta. Entrén däremot har aldrig funkat till denna restaurang, det är något med dramaturgin som blir trist i att man ser allt från den stora snurrdörren.
Exakt hur detta ska bli bättre lovade Lisa Grape, inredningsarkitekt, kreativ ledare och grundare JOYN Studio att fundera vidare på. Hon ska även jobba vidare med uppförsbacken till hotellets reception och toaletterna. De senare för tankarna till ett socialkontor i Brandbergen. Ringvägen är en av Stockholms tråkigaste gator och köpcentret på andra sidan om möjligt ännu fulare än Fältöversten. Med sådana grannar kan man aldrig bli världens häftigaste mötesplats. Men väl ett urbant hotell i utkanten av en storstads hjärta.
“Gamla segrar och legendariska generaler, jag menar förstås kockar och restauratörer glöms snabbt bort”
Det bästa med lunchen var dock att jag fick en timme med restauranglegenden Erik Videgård. Att prata nya och gamla minnen med honom är alltid ett privilegium. Visste ni att han var ljudtekniker på Europes första platta. För en gammal hårdrockare är detta stort.
Erik är en självlärd kock, men hade de bästa lärarna i världen i köket, bland annat Uno Hedman och Tore Wretman. Erik hade precis varit tre veckor på nyöppnade Draken i Göteborg och fört detta viktiga arv vidare. Tyvärr visste de unga i köket inte vem Tore Wretman var… Detta för mig tillbaka till mina tankar om Pelle Lydmars arv. Det är uppenbart att den industri som Travel News bevakar är en tunn verksamhet i det att få värnar historien. Gamla segrar och legendariska generaler, jag menar förstås kockar och restauratörer glöms snabbt bort. På mitt skrivbord finns ett motmedel, praktverket: “Svensk Gastronomi – en global succé”. Den borde vara obligatorisk läsning för alla som arbetar med hotell och restaurang i Sverige. Författarna Carl Jan Granqvist, Karsten Thurfjell och Hans Wallensteen har skapat en klassiker.
Tyvärr är det väl så att många som söker sig till reseindustrin gör det för att slippa läsa böcker. De gillar att arbeta med händer och att vara bland folk. Jag håller detta hantverk mycket högt, men är övertygad om att det får ett ännu högre värde om det ingår i en bildningstradition.
Oj, precis så högtravande blir man av en rejäl vinlunch med gott sällskap.
När maten var uppäten, förstås alldeles för många rätter, cyklade jag i bibliskt ösregn till Gröna Lund och intervjuade vd Jan Eriksson. Resultatet av det mötet hittar du här.
Idag öppnar den stukade nöjesparken sin Halloween-säsong. Det jag har sett av scenografi och parad med mumier tyder på att det blir en succé. Att de ansvariga på Gröna Lund förstår essensen av denna text vet jag redan. De har nämligen anställt en egen historiker för att värna parkens historia som började redan 1883.
Ja, det var en helt vanlig onsdag i mitt arbetsliv.
Nu tar vi helg och så hörs vi igen på måndag morgon.
