Det lackar sakta mot jul. Det är mycket snö i Stockholm och ganska tufft att trampa omkring. Men jag kämpar på med min Vanmoof, elcyklarnas Tesla. Den blå tvåhjulingen är lite för smart för sitt eget bästa. Det var i första hand utseendet som gjorde mig till kund. Och nu får jag stå mitt kast: fåfänga är världens viktigaste drivkraft. 

Liksom min.

Man borde tänka mer rationellt, men det går inte. Varför berättar jag på slutet av denna årets sista fredagskrönika. 

Men först några tankar om veckan.

För några veckor sedan hyllade jag Stockholm e-bikes här i fredagskrönikan. Huvudstadens system med lånecyklar på stan till en kostnad av 157 kronor för ett års abonnemang. 

Det har jag nu anledning att ångra. Cyklarna har visat sig vara betydligt sämre än väntat. Just nu är alla borta från stadens gator eftersom man hittat ett batterifel som blir värre av kyla. Men redan innan dess var det mycket problem. Min erfarenhet sa mig att varannan cykel var undermålig. Med det menar jag att batteriet inte funkade, det var punktering eller att någon del var lös. Detta upptäcker man inte i appen utan först när man har cyklat ett liten stund. Då vänder man inte tillbaka utan hojar på med risk för livet. 

”En verksamhet som bygger på att man tankar det offentliga på pengar och struntar i användarna blir aldrig bra”

För några veckor sedan avslöjade Svenska Dagbladet varför det är så. Företaget, Inurba Mobility, som hyr ut cyklarna får nämligen betalt av kommunen när det är många cyklar tillgängliga. Följaktligen mörkar man bristerna, fyller sina cykelställ och struntar i att vi som har bråttom till nästa möte lever riktigt farligt. Det finns inga hjälmar på Ebikes och trafiken i huvudstaden är många gånger riktigt tuff. 

En verksamhet som bygger på att man tankar det offentliga på pengar och struntar i användarna blir aldrig bra. Det borde jag ha insett från början. Det offentliga ska inte öppna butik, det räcker att man tar hand om gator och torg. Jag tror inte att det är en slump att hyrcyklarna introducerades i somras några månader före valet. Det är ju skönt att det nu dröjer några år innan vi ska rösta igen och följaktligen bli lurade. 

Vad har mer hänt i veckan? Jo, jag var på en pressträff med Visit Stockholm och Bocuse d’Or. Det sista är kock-VM och i år ska Jimmi Eriksson tävla. Ni såg honom i tv förra helgen när han fixade krubb till 1300 personer på Nobelfesten. I kock-VM ska han göra barnmat. Jo, ni läste rätt. Världens bästa kockar ska träffas i Lyon i Frankrike om en månad och göra barnmat. Det gillade inte kocken Tommy Myllymäki som tidigare varit med i samma tävling och blivit etta i Europa och tvåa i världen.

– Först ska man göra världens lyxigaste fiskrätt och sen barnmat. Hur ska jag kunna bedöma det sista? 

Han ska sitta i juryn. 

Min erfarenhet är att barn har en usel känsla för kvalitet när det kommer till allting. Men speciellt när det gäller musik och mat. De sista ska helst vara helt smaklöst om mina minderåriga fick bestämma när de var små. Det troliga är alltså att den kock som gör den sämsta maten kommer att vinna kock-VM nästa år. 

”Och när världens rikaste man, Bernard Arnault, bjuder på fin middag kostar en måltid 150 000 kronor per person”

På samma pressträff var även Carl-Jan Granqvist med. Han är den ledande kraften i Gastronomiska akademien och han såg fram emot nästa år. 2023 har alla förutsättningar att bli ett märkesår.

Då ska nämligen Stockholm vara gastronomisk huvudstad i Europa. Det sammanfaller med att Sverige är ordförande i EU. Och sen blir det en massa kalas. Sverige fyller 500 år. Det är så länge sedan Gustav Vasa tog kontroll över landet. Stadshuset fyller 100 år. Kungen firar 50 år på tronen. Drottningen fyller 80 år. Och ja, prins Daniel fyller 50 år. Det lär bli många middagar för människor i höga positioner. Det hade Carl Jan hört av kungen, som enligt Carl-Jan är Sveriges främste försvarare av god mat. Enligt Carl Jan kostar en middag på Stockholms slott aldrig mindre än 1500 kronor per kuvert. Och när världens rikaste man, Bernard Arnault, bjuder på fin middag kostar en måltid 150 000 kronor per person. 

Här kan vi snacka om pris efter prestation. 

Huruvida det är rationellt vet jag inte. 

Men det är liksom det som separerar oss från aporna och AI-datorerna: vår fåfänga längtan att imponera på andra. För vad skiljer oss homosapiens från neandertalmänniskorna? Jo, enligt vår senaste Nobelprisvinnare Svante Pääbo är det vår förmåga tänka helt orimliga saker, typ segla över Atlanten i en ranglig båt. 

Eller cykla som en galning på en blå cykel när snöar ymnigt.

***

”Nästa vecka sänker vi nyhetstempot och skickar ut vår nyhetsbrev för vid lunch”

Och med dessa rader går Travel News ner i helg-mood. Nästa vecka sänker vi nyhetstempot och skickar ut vår nyhetsbrev för vid lunch. Det ger mig lite längre sovmorgon, faktiskt ända fram till trettonhelgen. Sen är det gasen i botten och full speed ahead hela 2023. 

God jul och gott nytt år!