I fredags eftermiddag hängde jag på M/S Juno, världens äldsta kryssningsfartyg enligt ägaren Strömma. Vi var på Skeppsbron snett framför Stockholms slott. Juno har kojplats för 48 gäster. Det tar några dagar att åka mellan landets två största städer. Färden går mestadels på Göta kanal. Den byggdes för att vi skulle slippa betala skatt till danska kungen som kontrollerade Öresund i början av 1800-talet. Bygget tog väldigt lång tid och kostade ofantliga summor, men till slut var byggledaren Baltzar von Platens vision genomförd. Tyvärr hade utvecklingen redan vid invigningen sprungit ifrån projektet. Danskarna fick en klumpsumma på 30 miljoner kronor för att efter utbetalningen aldrig mer ta ut skatt i Öresund.
Strax därefter kom järnvägen som gjorde vattentransporter på smala kanaler obsoleta. Juno tog initialt både gods och passagerare. Hon var alltså mer en färja än ett kryssningskepp. Passagerarna uppskattade båten eftersom den var billigare än tåget. Dock med några dagars extra restid.
(Tåget är den för övrigt den största tidseffektiviseringen i svensk historia. Att resa mellan landets tre stora städer tog före järnvägen en knapp vecka. När stambanorna kom igång kunde man göra samma resa på ett drygt dygn, även om många stannade och sov över i Jönköping på vägen mellan Malmö och Stockholm.)
Tillbaka till Juno och 2024. Enligt Strömmas Sverige-vd Peter Henricson behöver man inte ta med ett gäng böcker på Juno eftersom det sociala livet ombord fyller dagarna. Hytterna med våningssängar är sjukt små. Där vill man inte hänga. Det gör att mellanmänskliga relationer uppstår på däck och i matsalen. Och ja, dessa överlever ofta resan på några dagar och blir på livstid.
Härligt.
”Gaffeln är på väg bort från matbordet. Besticket som kom till Europa med det bysantinska rikets hov på 1100-talet och till Sverige med Gustav Vasas son Erik den XIV sjunger på sista versen”
M/S Juno är byggd för Göta kanal i Motala verkstad för 150 år sedan. Det är bara några få centimeters marginal på varje sida om skrovet. Följaktligen strandar Juno på nästan varje resa någonstans utmed kanalen, men det är inte värre än att båten kan dras loss med en traktor på land, berättade styrman för mig när vi gick en tur på däck.
Det bjöds på en AW med delikatesser från 1800-talet. På menyn såg jag orre, färserad röding och ananaspudding. När jag läste om rätterna kändes de daterade, men på tallriken blev de eleganta. Och i munnen smakade det förträffligt. Sött vin till fisk var minst lika bra som syrligt och madeira till puddingen funkade finemang. Orre kan jag leva utan, men fågeln var inget lidande.
Det mest intressanta denna eftermiddag var dock mathistorikern Richard Tellströms två framtidsspaningar.
Gaffeln är på väg bort från matbordet. Besticket som kom till Europa med det bysantinska rikets hov på 1100-talet och till Sverige med Gustav Vasas son Erik den XIV sjunger på sista versen. Planen var Gustav Vasas förstfödde son skulle gifta sig brittiskt, men det enda Erik fick med sig hem var en gaffel. Förklaringen till att gaffeln ska försvinna är att vi numera äter med en slev eller pinnar i ena handen och mobilen (vårt nya organ) i den andra.
Om ni tycker detta är en revolution så är det inget mot Ozempic.
Tellström trodde att stora delar av mänskligheten kommer att använda detta preparat inom några år och att det kommer att utrota syndigt ätande. Frosseriets dagar kommer att ta slut när ingen längre är speciellt hungrig. Snabbmat som burgare, pommes och korv kommer att spela ut sin roll. Självfallet är detta fantastiskt för folkhälsan, vi kommer att leva längre och må bättre. Men samtidigt är det en smula… tråkigt.
Vad vill jag säga med denna krönika? Jo att utvecklingstakten i reseindustrin sedan Juno sjösattes är fortsatt stark. Vissa språng som vi nu anser vara gigantiska kommer i framtiden ses som små förvirrade misstag. Läs Göta Kanal som vi både kan ha och missa. Men kryssningar bara för nöje var för 150 år sedan något mycket perifert. Idag är det den snabbast växande gren i reseindustrins stora träd. Och ja, kanske kommer gaffeln att manövrera ut mobilen från matbordet, även om det just nu känns osannolikt. Men en sak är iallafall säker: reseindustrin är här för att stanna liksom Travel News.
Nu tar vi helg, men vi hörs förstås igen på måndag morgon.
