En väsentlig del av mitt arbete som chefredaktör på Travel News går ut på att inspektera nya byggnader som innehåller nya hotell och attraktioner. Jag gör detta i Sverige och så ofta jag kan i utlandet. Nyligen besökte jag en fantastisk ny byggnad i Stockholm: Wisdome. Det är Stockholms första riktiga signaturbyggnad i trä ritad av arkitektkontoret Elding Oscarson, här kan du se en kort intervju som jag har gjort med arkitekten Jonas Elding. 

Vi avslutade intervjun med att konstatera att nu har Stockholm fått ännu en signaturbyggnad som är helt osynlig. Mer om detta strax.

Att bygga domen har varit komplicerat eftersom den bärs upp av böjda balkar av limträ. Spännvidden är 48 meter och vilket ger en takhöjd på 28 meter. Under detta mjuka undertak  finns själva domen som har plats för 100 besökare. Med den moderna teknikens visualisering kan besökare här färdas ut i rymden och besöka avlägsna planeter och stjärnor. Hela byggnaden är skapad av trä som till synes framstår som obehandlad. 

Jag brukar tänka att om en byggnad är fantastisk på riktigt så är det mer intressant att vara på insidan och titta ut än på utsidan och titta in. Alltså, alla kan göra en häftig utsida, men en byggnad som blir en besvikelse när man kommer in är inte bra. (Exempelvis många av arkitekten Frank Gehrys byggnader.)  God arkitektur ska enligt mig alltid ha funktion före utseende. Men får förstås inte glömma bort att det estetiska är kärnan i allt. Människans förmåga att uppskatta och beröras av skönhet är det som skiljer oss från djuren och AI. 

“…en levande modern stad är inget museum, det är en organisk kropp som hela tiden måste förändras för att överleva”

Okej, varför är nu denna byggnad osynlig från utsidan, jo för att den står på innergården på Tekniska museet. Bara drönare kan uppleva husets storhet till fullo. Bara i Stockholm bygger man nya hus på detta sätt. Ju mindre de nya byggnaderna syns desto bättre. Nu ålderstigna exempel är Moderna museet och Eriksdalsbadet. Mer samtida är kioskerna framför Grand Hôtel och det nya besökscentret vid Djurgårdsbron. Samtliga dessa byggnader är osynliga. 

Annat är det i Göteborg. Här är man inte rädd för att bygga hus som sticker ut. Nya Draken och Jacy’z  är två pampiga fyrtorn som sticker upp som utropstecken mitt i stadsmyllret. Göteborg har också fått sin egen kupolbyggnad, ritad av Gert Wingårdh, som erbjuder resor ut i rymden. Den är en lika självklar del av stadsbilden som Lisebergs karuseller och det röda Läppstiftet. Jag tycker att Karlatornet är ett häftigt blixtlås som sträcker sig rakt upp i himlen från Hisingen. 

I Göteborg finns det som saknas i Stockholm: mod. Och en insikt att staden aldrig blir färdig. Ja, när Slussenbygget i Stockholm är klart ska arbetet med att utveckla Centralen starta. Det kommer förstås att bli ett helvete för oss som arbetar i närheten, precis som den stora ombyggnaden av Stureplan är pest och kolera för dem som lever på Östermalm och i city. Men en levande modern stad är inget museum, det är en organisk kropp som hela tiden måste förändras för att överleva. 

Följaktligen är jag inte så upprörd över att Medeltidsmuseet måste lämna Strömparterren för att ge plats åt ett nytt besökscentrum till Sveriges riksdag. Medeltidsmuseet var ett av stadens sämre museer och blev ännu blekare eftersom det konkurrerade med Stockholms slotts många häftiga museer. Och jag hoppas att det nya Nobelmuseet som ska byggas vid Slussen blir en spektakulär byggnad. Varför inte en rejäl guldklimp som knyter an till guldbron som jag tycker är lika vacker som funktionell.  

Nyligen var jag i Köpenhamn som de senaste tjugo åren har förtätats av en mängd moderna byggnader utmed vattnet. Även ute i vattnet har man skapat flera nya konstruktioner som gjort innerstaden till en gigantisk badplats. Köpenhamn har trots många pampiga kamerala hus ett hygge som Stockholm bara kan drömma om. 

“De är en liten sekt med bas på Karlavägen, men de förmår att skapa mycket oljud i förhållande till sin storlek”

Ett stort problem i Stockholm är att stadens utveckling hämmas av en grupp äldre herrar och damer som varje gång staden planerar att göra något nytt samlar in namnunderskrifter och organiserar demonstrationer. De är en liten sekt med bas på Karlavägen, men de förmår att skapa mycket oljud i förhållande till sin storlek. I deras värld ska Stockholm se ut som staden gjorde 1920. Att Stockholm idag är en global storstad har gått dem fullständigt förbi. Det är sorgligt. Och väldigt dåligt för alla som arbetar med att locka fler besökare till vår huvudstad.

Och med dessa ord tar vi helg och så hörs vi igen på måndag.