Annons:

Fredagskrönika: Jag vägrar låta de tråkiga bestämma

Nyligen fick två unga kvinnor som gör värnplikt i Sverige göra ett covid-test. Det visade positivt och då blev de två kvinnorna isolerade i ett rum som närmast kan liknas vid en stencell. Vi befinner oss i en fästning på en ö i det Svenska kustlandskapet som Vladimir Putin drömmer om att invadera. (Om jag säger var kommer jag att hamna i fängelsehålan bredvid). Där ska de sitta i sju dagar. Maten levereras till dem i en påse i korridoren utanför. Det är bara en grej som stör mig. 

De två unga kvinnorna visar inga tecken på sjukdom överhuvudtaget. 

Alltså man skulle kunna tro att detta vansinne inte skulle accepteras av svenska folket. Men en färsk undersökning som SVT har bett undersökningsföretaget Novus att göra visar på det motsatta. Endast 22 procent av befolkningen tycker att restriktionerna är för hårda. 45 procent verkar trivas som det är nu med begränsad yttrandefrihet och inlåsning av fullt friska individer i många dagar. 24 procent vill ha ännu tuffare restriktioner. Män i allmänhet är något mer skeptiska till restriktionerna än kvinnor.

Suck.

Det är svårt att inte bli deprimerad.   

Covid har gett stugsittarna ännu ett argument för att hålla sig hemma. En av mina husgudar är författaren Malcolm Gladwell. Han har skrivit ett gäng böcker om hur man blir framgångsrik. 

Enligt Gladwell kan man dela upp mänskligheten i fyra olika grupper. Säljare, forskare, arbetare och entreprenörer. Alla behövs för att driva en verksamhet framgångsrikt. Gemensamt för de fyra grupperna är att man helst söker bekräftelse i sin egen grupp. Säljarna jämför varandras Rolex-klockor. Forskarna jämför varandras bokhyllor. Arbetarna jämför sina timlöner och entreprenörerna jämför hur många andra entreprenörer de känner. 

Ett recept för att bli en bättre entreprenör  är att inte umgås med sina grannar utan söka sig längre bort. Jag brukar tänka på detta när jag väljer min stambar. Den ska helst inte ligga i samma stadsdel som jag bor i utan en bit bort. På vägen ner till Stureplan från Södermalm springer jag ofta på någon som jag kan lära mig mer av, göra affärer med eller bara skryta om att jag i måndags var på Hotel Kung Carl och träffade Magnus Helgesson

När jag drev svartklubb i Malmö på nittiotalets gryning hörde jag talas om Magnus, men de sa att han kallades Alexander Lukas för att han hade så mycket tur. Tack vare all sin tur hade han startat sportbarskedjan Harrys som var en osannolik succé.

Vi har nu blivit lite kompisar och han är en hjälpande hand när jag just nu håller på att utveckla Travel News Business Forum i Halland. Vi ska dit den 21 mars. Här anmäler du dig.

Det är med personer som Magnus som man bygger en succé. Han vill nämligen mig som entreprenör väl och då bjuder man gärna på en halvtimme och några kontakter. För sådana möten finns det alltid en lucka över om man inte är byråkrat. I den kategorin är man framgångsrik om hela arbetsveckan är uppbokad månader i förväg. Spontanitet är ett tecken på att man är oseriös…

Ja, ni förstår vilket vansinne.

En av de tristaste sakerna med pandemin och covid är att det har blivit ett ypperligt tillfälle för stugsittarna och byråkraterna att flytta fram sina positioner. Eftersom de är tråkiga vill de att alla ska ha tråkigt och ja, då blir det tråkigt.  

Men detta vägrar jag.

När du läser detta på fredag den 20 januari är jag i Uppsala och går runt och träffar människor som jag vill ska vara med på Travel News Business Forum Uppland den 16 mars. Här kan du anmäla dig

Under tiden jag har skrivit detta så visar det sig att FHM kommer att minska ner karantäntiden från sju till fem dagar.

Jag ser ljuset. 

Snart är vi ute. 

Och med dessa ord är det snart helg. Vi hörs igen på måndag.

 

 

 

2 kommentarer

  1. Roland: Hoppas du fick träffa dina kontakter, i min almanacka var den 20 januari i torsdags. Gällande värnpliktstjejerna så kanske de inte behöver sättas i en "stencell" som du kallar det för men det jag reagerar på i din text är att du verkar tycka att de ska få fortsätta träffa folk bara för att de inte har några symptom men tänk om de smittar någon annan ( de har ju trots allt viruset i sig) som senare avlider,hur skulle de känna sig då? Den frågan skulle jag också vilja ställa till alla de som demonstrerar mot vaccinering. Önskar Viggo och alla läsare en trevlig helg Svara
  2. Tomas: Bra skrivet Viggo. Pandemin är nu inne i en fas som är som en "vanlig" influensa och självklart måste då också samhället kunna fungera som under en vanlig influensa. Svara

Comments

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Våra regler är enkla:Håll en god ton. Visa respekt för dem vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras av redaktionen.

2 kommentarer Öppna