Skriver dessa rader på väg mot Turkiet. Jag är på en pressresa och ska spana in ett av TUI:s hotellkoncept. Det kommer en längre rapport om detta i framtida krönikor och i vårt magasin. 

Rent generellt kan jag säga att varje gång jag är ute och reser lär jag mig nya små och stora saker om reseindustrin. Min strategi som chefredaktör är att försöka komma till platser jag aldrig annars åkt till privat. Vi ska bo på ett jättehotell, jag föredrar alltid hotell med högst 50 rum. Jag gillar inte universella koncept med globala ägare, jag vill bo på familjeägda boenden med konstiga idéer om frukost och sängar. Jag är dock övertygad att om jag ska förstå och kunna analysera reseindustrin måste jag börja med att ta avstånd från mina egna fördomar. 

***

Vi går vidare till de stora händelserna i reseindustrin denna vecka. Jag uppfattar rikspolitiken om reseindustrin som en slags ringdans. I veckan blev det en tonartshöjning, men ändå samma gamla visa. Det började med att infrastrukturminister Tomas Eneroth tog en intervjusvängom med Dagens Industri och sa det vi alla redan vet. Han vill lägga ner Bromma och bygga ut Arlanda. Dansen fortsatte till Kristoffer Tamsons, moderat trafikregionråd i Stockholm. Han applåderade utbyggnaden av Arlanda, men kunde inte tänka sig en nedläggning av Bromma. Stockholms nya socialdemokratiska regionråd Aida Hadzialic däremot tyckte exakt som regeringen, men det gjorde inte vice statsminister Isabella Lövin som ABSOLUT inte kan tänka sig att bygga ut Arlanda, däremot är det bra att Bromma flygplats läggs ner och förvandlas till bostäder. 

Vad statsminister Stefan Löfven säger är en sak och vad han tycker som partiledare är förstås en annan sak. Det vill säga ingenting alls i bägge fallen när det gäller flygets framtid och med detta sluter ringdansen upp i samma läge som det började när Tomas Eneroth satte sig ner med Dagens Industrins reporter. Att ge en intervju och lägga fram ett förslag i Sveriges riksdag är nämligen inte samma sak. Ingenting har alltså hänt mer än att en massa ord har snurrat runt. 

Att frågan om flygets framtid i Sverige inte kommer att lösas före nästa val känns allt mer uppenbart. En möjlighet är dock att S tröttnar på Mp och fortsätter själva med en ännu mindre regering. Då kanske ringdansen kan förvandlas till styrdans med Ulf Kristersson.

Det ska bli spännande att se vad reseindustrins aktörer tycker i vår debatt på Travel News Market i Stockholm den 7 november klockan 13. Jag har förstås bjudit in både vice statsminister Isabella Lövin och infrastrukturminister Tomas Eneroth till vårt samtal, men bägge har valt att tacka nej. Är i alla fall fortsatt mycket stolt att landets tre stora flygbolag deltar i debatten liksom Swedavia och Maria Wetterstrand som utrett frågan om biojetbränsle. Hon flyger in till mässan från Helsingfors. 

Och ja än en gång måste jag skriva att det är världsunikt med en debatt om flyg med enkom kvinnor i panelen. Samtalet kommer att ledas av Paulina Modlitba som blivit utsedd till årets moderator. 

Kul. 

Även om krisen i svensk inrikesflyg känns permanent.

***

Men det är inte bara dåliga nyheter i reseindustrin. 

I veckan kom Q-rapporter från både Norwegian och Scandic. Det norska flygbolaget redovisar rekordsiffror och det gör även Nordens största hotellbolag. Både omsättning och vinst ökar med några procent. Det är otroligt glädjande att de stora bolagen tjänar mer pengar i en tid när det ständigt pratas om avmattning och snar lågkonjunktur.
Att Scandic tjänar pengar med en svag krona och svemester är inte speciellt förvånande, att Norwegian däremot lyckas genomföra sitt sparprogram och samtidigt fylla kabinen är en bedrift. I min första större intervju lovade Scandic vd Jens Michaelsen att leverera högre vinst. Det är häftigt att han och hans XX 000 underhuggare nu gör handling av ord. 

Då och då får jag frågor om Norwegians ekonomiska problem, de har ju som bekant varit omfattande, men nu tycks bolaget gå från tillväxt till trygghet. Det senare är förstås tråkigare om man som jag vill få fram kittlande nyheter. Ond bråd död är som bekant en mer klickad rubrik än flygplan landade säkert i tid. 

***

Just nu arbetar vi eller rättare sagt Travel News bästa reporter Leif Holmkvist med vår traditonella genomgång av reseindustrins 250 största bolag inom hotell, resebyrå och researrangör i Sverige. Hur mycket pengar tjänade de olika bolagen 2018? Svar finns i boksluten och som vanligt är en lång tabell att vänta i nästa nummer. 

Det slår mig när vi gör detta arbete att det blir allt svårare att skilja en resebyrå från en arrangör. Nyligen började Booking att sälja flygbiljetter med hjälpa av Etraveli. Snart börjar även Scandic och Nordic Choice sälja flygbiljetter. 

Det är hela havet stormar och det kommer förstås bara att bli ännu mer vind i seglen när kampen om resekunderna hårdnar. 

Jag tycker självfallet att det är Travel News plikt som affärstidning att göra denna årliga genomgång och presentera bolagens siffror så tydligt och genomlyst som möjligt. Men kanske borde vi ranka bolagen på ett annat sätt? Har du tips på hur vi ska göra detta, hör av dig till mig med ett mejl.

***

Och nu kanske ni undrar hur det är att flyga med Erdogans* flygbolag? Svar det tog väldigt lång tid att checka in mig och min son. Säkerhetskontrollen på Arlanda tog nästan ännu längre tid. Att Swedavia samma dag som höstlovet börjar stänger ner en tredjedel av röntgenapparaterna gjorde inte köerna kortare. 

De ljusblå stolarna i kabinen känns ganska sunkiga och internet funkar inte även om Turkish Airlnes gör jättemycket reklam för det samma. Maten är lysande och kabinpersonalen är vänlig. Jag älskar att titta på live kameran som redovisar varje meter flygplanet färdas. Vår runda planet framstår som överblickbar och som en enhet. Vår Airbus 330 är en liten pusselbit i ett jättestort vi. 

Förra veckan tittade jag på en dokumentär på SVT om ett gäng som åkte i flotte över Atlanten på sjuttiotalet. Resan var iscensatt av en mexikansk forskare som ville förstå varför det skapas konflikter mellan människor. Men den enda konflikt som uppstod på resan var den mellan forskaren och hans passagerare. 

Under överfarten blev det uppenbart att när människor reser så ÖKAR deras förståelse för det okända. Vänskap uppstår även om inte alla har samma kön, hudfärg och utbildning. Jag har inte fått några nya vänner än på denna resa, men jag är övertygad om att det kan ske. 

Och med detta tycker jag alla i reseindustrin ska vara nöjda med sin arbetsinsats i veckan. Vi bidrar nämligen till en bättre värld även om inte alla begriper detta.

*Turkiska staten äger 49.12 procent av bolaget enligt uppgift från Centreforaviation.com.