Riksdagen

I veckan läste jag igenom 73-punktsprogrammet. Alltså uppgörelsen mellan S, Mp, C och L. Det är en imponerande lista med förslag om det mesta. En grupp sticker ut som speciellt utsatt i landet: bönderna. Detta särintresse nämns både här och där och det samlade budskapet är att lantbrukarna ska få det bättre. Det tycks mig som om nationens framtid hänger på män i keps framför en traktor. Utan dessa hjältar svälter vi ihjäl. BNP kommer att rasa om killarna med koskit under stövlar inte får skattelättnader. Redan i dag har de privilegier som andra grupper bara kan drömma om. Rejäla bidrag från EU och billig diesel. Men mycket vill ha mer. Snart får de bygga som de vill vid vatten, sälja sitt eget äckliga vin rakt över disk hemma på gården och superstarkt bredband. Sedan stenåldern har Sveriges enda intresseparti Centern fått igenom otaliga förmåner i regeringsförhandlingarna med Socialdemokraterna, godis som andra grupper bara kan drömma om. Nuvarande C-ledaren Annie Lööf är inget undantag. Hennes budskap är att utan bönderna stannar Sverige. Det är förstås inte sant. Blott 1,5 procent av landets befolkning arbetar som bönder och den mesta maten vi äter kommer från utlandet. Den första siffran minskar, den andra ökar.

Exakt hur många bönder Sverige har är en omdebatterad fråga. Jättemånga hävdar förstås böndernas kamporganisation LRF. Totalt får man in avgift från 141 000 personer och företag. Men det finns bara 16 000 personer arbetar heltid i Sverige med lantbruk. Totalt finns det 63 000 lantbruk i Sverige. Det finns alltså ett stort antal månskensbönder som biter sig fast i sina förfäders mark. Att denna lilla grupp människor ska bada i privilegier är det få som  ifrågasätter. Men jag tycker det är tveksamt. Det bästa hade förstås varit att slå ihop de små enheterna till större och driva jordbruket i Sverige rationellt. Det skifte av åkerlapparna som sattes igång 1827 bör avslutas.

Sveriges regering

Tänk om den nya regeringen hade satsat lika mycket på besöksnäringen och reseindustrin. Här pratar vi om en näring som växer både vad det gäller antal anställda och BNP. Nu kanske någon hävdar att många av “bönderna” också driver turistverksamhet. Det är sant. Men jag anser att det vore bättre för Sverige om de fokuserade på det senare. Den regering vi fått nu nämner inte turistindustrin med ett enda ord när de ska berätta om sin framtida politik. Det tycks som om de fullständigt missat att tio procent av världens befolkning arbetar med turism, en näring som växer som få andra.

I 73-punktsprogrammet pratas det mycket om integration. Vi har som bekant släppt in X antal hundratusen personer de senaste åren och nu ska även deras anhöriga komma hit. Jag är i grunden positiv till detta, men har svårt att förstå var alla dessa nysvenskar ska lära sig svenska (både språket och värderingarna) och arbeta om det inte sker i besöksnäringen. En sak är säker: nysvenskarna kommer inte att lära sig svenska eller få jobb i lantbruket.

Jag är positiv till Januari-uppgörelsen och tror att mycket kommer att funka. Det kommer att bli bra både med höghastighetståg och sänkt marginalskatt. Men det är helt klart att Sverige kommer att fortsätta att vara ett u-land när det kommer det gäller besöksnäringen och reseindustrin. Det måste bygga på en falsk blygsamhet att vi inte vill ha fler besökare till vårt land. Jag menar, vi vet ju alla att Sverige är världens bästa land.

Och ja, med dessa ord tar vi helg och hörs nästa vecka.