Vi lever i oroliga tider. En journalist går in på ett konsulat i Instanbul och kommer inte ut igen. Någon vecka sedan går oljepriset upp och flygbolagen Flybee och Ryanair går ut och vinstvarnar. En liten skakning i ena ändan kan ge enorma svallvågor i den andra. Några kineser blir utkastade från ett hotell i Stockholm. Nu kör Kinas ambassad en kampanj mot svenska medier och pratar om rasism och chefer på ansvariga medier måste se över sitt personskydd.
Det finns människor som anser att vi i resebranschen inte ska prata om politik och strunta i frågor som yttrandefrihet, demokrati och alla människors lika värde. Vi säljer ju bara resor och vem vill tänka på jobbiga saker när du ligger vid en pool och lapar sol. Kan jag inte få en enda vecka om året med lugn och ro?
Svar: du kan få ett helt år med lugn och ro, men sen vaknar du upp och då är Jimmie Åkesson statsminister.
Nej jag bara skojade.
Jimmie Åkesson kommer aldrig att leda Sveriges regering. Men jag är övertygad om att han kommer att påverka den.
De senaste veckorna har vi fått larmrapporter från mitt absoluta favoritland Brasilien. Jag började åka hit för femton år sedan och det har varit en fantastisk resa. Att se ett land stiga upp ur fattigdom är så vackert.
När jag reste hit första gången undrade folk hur jag vågade. När jag kom fram tordes inte taxichauffören stanna vid rött ljus eftersom då kunde man bli rånad. Utanför favellorna låg militärer bakom stora sandsäckar och jag fick hela tiden rådet att inte gå ut från hotellet med mer pengar än jag kunde avvara vid ett rån.
Några år senare kom jag tillbaka och nu pratade ingen längre om rån. Militärerna med maskinvapen utanför favellan var borta. Och året efteråt hade de byggt en hiss ut till favelan så man kunde åka upp och titta på bostadsområdet med världens vackraste utsikt och mest egensinniga elledningar.
Förr var det livsfarligt att vara här och nu var det som att vara på Södermalm i Stockholm.
Det var några år när allt verkade gå Brasiliens väg. Man hittade olja utanför Rio de Janeiro och bostadspriserna steg som svampar ur jorden på hösten. Och för att skydda svamparna, jagar menar förstås oljan i havet, köpte politikerna i huvudstaden Brasilia JAS-plan. Allt var möjligt.
Landet som många jämställer med galen sambadans och kaos fick arrangera först OS och sedan fotbolls-VM. Det gick lysande, de enda som blev rånade var fyra amerikanska simmare. Och det var inte ens sant, de bara hittade på att de hade blivit rånade. De ville dölja att de förstört en toalettdörr på en bensinmack.
Men efter detta lyckliga ögonblick verkar allt ha rasat ihop. Oljan i havet var inte lönsam att utvinna. De vita valarna, alltså arenorna som byggts för VM och OS, stod och ruttnade sönder. Ingen ville eller kunde använda dem. Allt hade blivit dyrare än beräknat och miljoner och åter miljoner hade försvunnit i mutor.
Nu fanns det inga pengar att betala landets poliser, som för att kunna betala hyran blev tvungna att ta emot mutor från knarklangarna. Nu blev det åter riktigt kaos på gatorna och för att få ordning på landet håller man på att välja en president som får Donald Trump att framstå som en öppen liberal. Brasilien är på väg att bli ett land som ingen vill resa till. Är det ruttet på toppen så blir även marken långt där nere sank.
Att vistas i en diktatur är aldrig säkert även om det är poliser på varje gata.
Det viktigaste när många väljer semesterresmål är att det är tryggt och säkert. Med de rapporter jag hör från Brasilien nu skulle jag inte rekommendera någon att resa till Rio med barn. Det är samma sak med turismen till USA. Få vill resa till ett land som leds av en man som föraktar kvinnor och färgade.
Ännu färre vill åka till ett land som mördar och fängslar dem som kritiserar kungen.
Det är frågor som dessa som jag är övertygad om att de kommer att bli ännu viktigare för alla som resor. För allt fler inser att hela världen hänger ihop. En diktatur är inte som förr en isolerad ö utan en liten eller stor pusselbit i det globala systemet.
Vi kan alla välja om vi ska stödja ett land som låser in sina meningsmotståndare eller till ett land som lyssnar på dem. Jag säger inte att vi aldrig ska besöka länder som är i början på sin resa mot demokrati. Men de länder som varit nära målet och vänt bort från det är inte värda vår semesterkassa. Det är nämligen svårt att sola och bada när en hör stöveltramp.
Att vi som säljer resor och berättar om resmål inte ska informera våra kunder om ovan tankar och utveckling tror jag är mycket dumt. Nyligen skrev vi om charterbolagens vanligaste misstag i sociala medier. Budskapet var så enkelt, men ändå svårt: skönmåla inte.
Och med dessa lite hårdare ord än vanligt tar fredagskrönikan helg och vi hörs igen på måndag.
