Bygg ut Arlanda och håll vad ni lovar SAS

Var ska jag börja? Jag har många reseupplevelser att rapportera om.

Ska vi börja med Arlanda? Just nu är det stor debatt om flygplatsen ska byggas ut eller inte. Jag säger bara: bygg ut genast. Nu när turistsäsongen har rullat i gång är det ännu trängre än tidigare. Överallt människor. Köer. Terminal 5 är ett inferno. Jag som är en helt vanlig resenär utan access till fina lounger efterlyser bättre arbetsplatser för vanliga människor. Vi är många som tänker att timmarna fram till avgång kan användas till skrivande. Poängknarkarnas rättigheter borde spridas till alla.

Vidare anser jag att varje stol på en flygplats borde ha minst ett nätverksuttag med 220 volt. Helst två.

Att man varje gång måste logga in på Swedavias wifi är också uselt. Riktigt sur blev jag när jag först fick veta att jag skulle häcka vid gate 5a för att senare få ett sms om att gå till gate 13a. En lång tunnelgång bort. När jag väl kom dit och lyckades pressa mig ner på barstolen och fällde upp datorn kom ett nytt sms. Gå tillbaka till gate 5a.

Norwegians app får däremot högsta betyg.

Flög ner till Mallorca med wet lease från Ryssland om jag förstod kabinpersonalen rätt.

Tillbaka med SAS Irland. Kabinpersonal från London.

På varje stol finns en lapp som berättar att här funkar bredbandet som hemma. Men det gör det inte. SAS fina bredband funkar inte alls. Åtminstone inte på detta plan. Och ja, det går fortfarande att handla taxfree ombord ett tag till.

Förra gången jag flög från Mallorca med SAS funkade det utmärkt. Jag kunde titta på direktsänd VM-fotboll när vi landade på Kastrup och taxade in till gaten.

Det tog sjukt lång tid att logga in på wifi:t på flygplatsen i Palma. Även här är kontorsplatserna under all kritik.

Jag har även sovit en natt på fantastiska hotell Diplomat. Här snackar vi en hotellupplevelse i den högsta divisionen. Det är häftigt att bo på hotell i sin egen stad. Strandvägen några våningar upp är som att befinna sig i Paris. Stadens ljud är en häftig musik. Spårvagnen som rasslar förbi och hästhovar. Då och då en galning på skenade motorcykel, men för det mesta hör jag bara ett svagt sorl av människor långt borta.

På resan läser jag Katarina Frostensons bok ”K”. Det blir alltid vackert när en poet skriver om kärlek. Att mannen hon älskar är en dömd våldtäktsman finns inte någonstans i hennes fantasi. Katarina reser med sin make med tåg ner till Europa. Jag undrar om den före detta akademiledamoten är flygrädd. Att hon ens känner till ordet flygskam betvivlar jag.

Katarinas namn betyder enligt hennes bok den rena. Jag beundrar henne för att hon själv tror på dessa ord. I mina tonår drömde jag ofta om att bli en riktig författare och jag tror det är min bild av författarskapet som är den som Katarina har lyckats realisera. Hon tror att all olycka som drabbat henne och hennes make beror på avundsjuka. Det är skrattretande naivt, men samtidigt vackert. Jag är så glad att vi har yttrandefrihet och även denna bok fått komma och att hennes bild av turerna i Svenska akademin sprids.

Vi byter ämne. Jag inser att ni håller på att somna.

Uber måste skärpa sig. Flera gånger har jag beställt en bil och fått ett meddelande att den kommer om 15 minuter. Efter halva tiden kommer beskedet att föraren har avbeställt denna körning. Ingenstans i appen kan jag som resenär avboka min resa. Varför? Taxi Stockholm går mot en ny vår om detta jävelskap fortsätter.

Jag skriver dessa rader på rad 29 i flygplanet. Jag tror det att var Jens Assur som lärde mig att flygplanskroppen skakar mer här bak än i första klass. Det känns som en klintbergare, men min upplevelse av detta är lika sanna som den av vargtimmen. Ett begrepp skapat av en konstnär som blivit en sanning.