Det har varit en intensiv vecka på Travel News.

I tisdags var jag i Oslo för första gången på tjugo år. Det hade växt upp en ny stad i staden under tiden jag var borta. Och den fortsätter att expandera för jag såg nästan lika många byggkranar som i Stockholm och Dubai. Anledningen till att jag flög till Gardermoen var för att Travel News fick en exklusiv intervju med Norwegians vd Bjørn Kjos. Den hittar du här. Bjørn var på många sätt typisk för reseindustrin. Trevlig och lätt att intervjua. Det var många raka svar och väldigt lite corporate bullshit.

Jag fick en tur på Norwegians huvudkontor och det såg ut som nästan alla andra kontor i resebranschen. Det är väldigt mycket skrivbord och väldigt lite pynt. En diametral kontrast till reklambranschen. De senares arbetsplatser ser ut som en blandning mellan en rymdstation och en konsthall. Vilken miljö det är bäst att arbeta i överlåter jag till andra att avgöra.

När det kommer till öppna landskap så vet jag i alla fall att detta är känslig materia. Min vän läkaren och hjärnforskaren Katarina Gospic bjuds ofta in till företag för att berätta i vilka miljöer hjärnan fungerar bäst. Hon får säga vad hon vill bara hon inte säger att öppna kontorslandskap är dåligt.

På Norwegian var det lite blandat, men Bjørns arbetsplats såg jag aldrig.

Jag besökte även Scandic HQ i Oslo och det var samma inredningsfilosofi som på Norwegian. Mycket skrivbord, noll pynt. Vd Svein Arild Steen-Mevold satt i ett hörn i det öppna landskapet. Hans kontorsplats var mycket anspråkslös. Men hans ord var mycket analytiska. Det mest intressanta han sa var att reseindustrin har växt sedan andra världskrigets slut. Det blev ett litet hack när finanskrisen kom, men sedan dess rullar det på. Vilka andra näringar kan skryta med samma utveckling?

Sen pratade vi om Oslos hotellmarknad. Den står inför utmaningar, men det kommer jag att skriva om i en annan artikel snart.

Jag åkte Uber i Oslo en gång och det var sjukt dyrt.

I övrigt åkte jag kollektivt och det funkade fint. Jag måste säga att jag älskar att känna mig som en del av staden jag besöker. Det funkade smidigt att köpa biljett i en app och priset var lägre än i Stockholms tunnelbana. Google Maps fyller verkligen en uppgift när du är outside comfort zone.

Jag spanade in nyöppnade Amerikalinjen, ett 122 rum stort signaturhotell som ligger mitt i  stan bredvid stationen. Det är förstås en Petter Stordalen-enhet. En av snart 200. Här huserade förr Amerikalinjens huvudkontor som i början av 1900-talet skickade en knapp miljon norrbaggar till USA. Det är svårt att förstå i dag, men före Norge hittade olja var landet ett av världens fattigaste.

Renoveringen av den gamla kontorsfastigheten är gjord med varsamhet och många gamla detaljer finns kvar. Addera på en snygg bistro, en ännu vackrare ljusgård, en cool bar, en jazz-källare och riktigt läckra rum och du har en av Nordens bästa hotellupplevelser. Amerikalinjen är redan efter bara två veckors drift en självklar destination. Det är här du ska hänga om du är någon eller vill bli någon. Som vanligt är det Sune Nordgren som valt ut konsten till hotellet. Jag gillar inte allt, men mycket.

Hela huset andas med ett enormt självförtroende, utan att trampa sina gäster på fötterna. Det värsta som finns är människor inom service som tycker att de är coolare än sina gäster. Hotellet ligger mitt i centrum precis bredvid stationen. Det är Oslos Vasagatan, med den stora skillnaden att stadskärnan saknar biltrafik. Det ger stadskärnan ett meditativt lugn och fräschör som riktigt urbana platser aldrig kan uppnå.

Jag tittade även på nyöppnade The Hub med Torgeir Silseth, vd på Nordic Choice.

Vår rundvandring kommer bland annat att bli en podcast och delar av mitt reportage om Oslos hotellmarknad. Sen gick jag och åt en tidig middag på Oslo Street Food. Kombinationen sköna priser och riktigt god mat gjorde att det var mer än fullsatt på den 500 platser stora krogen. Jag åt en karibisk gryta, men här finns det mat från precis hela världen.

Sen tog jag tåget till flygplatsen och flög hem till Arlanda. När jag landade gick det inga Arlanda Express så jag blev tvungen att åka taxi hem. Det är fascinerande att det är dyrare att ta sig till Arlanda än att flyga från Nordens ledande flygplats.

Detta var bara en enda dag i en mycket intensiv arbetsvecka. Det är kul att få skriva och bevaka en bransch som ger så många möten och så mycket ny kunskap. Det är min förhoppning att något av allt jag lär mig också ska komma Travel News läsare till del. Mina sju viktigaste insikter har jag samlat i ett föredrag som håller på företag i reseindustrin. Vill du att jag ska komma till ditt företag och prata? Mejla mig.

I övrigt känner jag att våren närmar sig med försiktiga steg. När jag cyklar hem från redaktionen på Mariatorget känner jag solens värme och hör fåglar sjunga. Finns det något bättre efter en lång och kall vinter? Ja, det gör det. Att resa till ett avlägset land med någon du älskar och möta en kultur som helt annorlunda men ändå bekant är det absolut bästa. Det är därför som reseindustrin är världens viktigaste näring. Och med denna bombastiska avslutning tar vi helg.