Var ska besöksnäringen bli av? Var ska reseindustrin göra? Går det att fortsätta som tidigare eller måste vi som arbetar i denna näringsgren hitta på något annat? Detta är frågor som hotellexperten Anders Johansson driver hårt i Visitas medlemstidning Besöksliv. 

Tonen är ofta tuff och skoningslös: “Det verkar som om besöksnäringen inte uppfattat att världen har förändrats. Flyget är utslaget och förväntas inte vara tillbaka på samma nivåer förrän 2024. Företagens sätt att göra affärer har förändrats för alltid vilket innebär färre affärsresenärer och färre fysiska möten.”

Jag håller med bilden att allt har förändrats och att en uppgång som pågått sedan andra världskrigets slut är bruten och att delar av näringen inte kommer att återhämta sig. Jag tror att inrikesflygets kris som inleddes drygt ett år före corona är permanent och att vi aldrig kommer att återvända till 2018 års nivåer. Speciellt affärsresandet kommer att minska, men jag tror inte att det kommer att försvinna. Sveriges är ett långt glesbefolkat land, behovet av att komma till centralorten Stockholm och se och träffa makten är viktigt. Att göra detta och hinna med ett besök på Gröna Lund eller nyöppnade Ellery Beach Club kommer under lång tid att vara ett oemotståndligt erbjudande. Min viktigaste läxa efter att ha gjort en podcast med en hjärnforskare i mer än ett år är att fåfänga är människans viktigaste drivkraft. De destinationer som kan erbjuda en kombination av rationalitet och fåfänga är de som har bäst chans att överleva. 

Vidare så tror Anders Johansson att digitalisering är vägen fram för besöksnäringen. Vi måste bli mer som industrin. Höja kompetensgraden hos våra viktigaste medarbetare, automatisera så mycket det går och få resten av de händer och fötter som behövs att springa mer effektivt och hålla nere dess löner. Här kämpar förstås facket emot. De har gjort armkrok med arbetsgivaren Visita som ständigt lyfter fram att många får sitt första jobb i besöksnäringen. Deras väg fram är istället att sänka arbetsgivaravgiften för unga vilket nu kommer att ske – i i två år. Detta var Maud Olofssons recept när hon var näringsminister och nu fortsätter hon denna kamp som ordförande i Visita. Det är en vansklig väg framåt eftersom både Socialdemokraterna och Moderaterna i grunden ogillar att specialbehandla branscher. De vill ha enhetliga tydliga skatter. Ni kan vara säkra på att skattesänkningen är tillfällig och om två år är vi tillbaka på ruta ett igen. Inifrån branschen har jag flera gånger hört att Visitas väg i personalfrågan skrämmer bort kompetens och hindrar karriärutveckling.

Jag tror att ökad digitalisering är en bra väg framåt. Men glöm inte bort att det man sparar in på karusellerna får man inte alltid igen på gungorna. Alltså bra system vid bokning och incheckning kan spara mycket tid och pengar, men att hålla koll på alla sociala medier och hela tiden skapa unikt content är en diger uppgift. De digitala jättarna Facebook och Google vill hela tiden ha mänsklig handpåläggning eller att du ger dem stora delar av din marknadsföringsbudget. 

När man redan har smala marginaler är alla former av stora förändringsarbeten smärtsamma. Vad kommer detta att leda till? Jag tror inte på en revolution eller att affärsmodellerna kommer att förändras radikalt de närmaste tio åren. Främst för att jag inte delar Anders Johansson bild att människor nu efter corona vill stanna hemma och hänga med hämtmat. Vi lever i Mello-revolutionens tid, alltså att vi i Sverige har fått ett gäng stora och små arenor över hela landet, här i Stockholm blev det två megaelefanter Tele2 och Friends. Denna trend att bygga nya eventhallar och fylla dem med allt från vinmässor till Jonas Gardell har rullat över landet de senaste tjugofem åren. Fröet till allt detta  bor i vårt fåfänga DNA. Vi vill se och bli sedda. IRL och i sociala medier. 

Men vi står inför stora förändringar och när jag har fått smälta beskedet tycker jag det är bra att Swedavia varit tydliga med att man vill lägga ner Bromma. Verksamheter som inte tjänar pengar ska avvecklas. Just nu är allt flyg på Arlanda koncentrerat till terminal 5. Jag är ganska säker på att man kan stoppa in dagens trafik på Bromma där utan att det blir kaos. Att skattebetalarna ska lägga några miljarder på att hålla en spökflygplats som Bromma öppen bara för att det i framtiden händer något som kanske leder till att flygplatsen blir relevant är inte rimligt. Vidare tror jag att om det blir ännu mer fokus på Arlanda så måste regeringen säga upp avtalet med Arlanda Express och sänka priset på världens dyraste tågresa. Att det idag finns ett avtal till 2050 med kinesiska staten som största enskilda ägare i Arlanda Express är helt absurt. 

En nedläggning av Bromma kan också leda till ett större omtag i svensk flygpolitik. Förhoppningsvis att fler kommunala flygplatser blir statliga och att staten säljer SAS till Danmark. Att fler röster hörs om att Norwegian som vi känner det idag inte kommer att kunna fortsätta. Det transatlantiska flygbolaget kanske återföds som ett i första hand norskt bolag. Det kommer att leda fram till en stor tung aktör i Skandinavien. Det blir SAS och många små myror som Amapola, Leap etc. Här vore det bra om vi i Sverige fick in de stora lågpris-aktörerna exempelvis Wizzair, Ryanair och Easyjet. Jag ser framför mig en utveckling som den vi haft i Portugal som på bara några år dubblade turismen från tio till tjugo miljoner turister på fem år. 

Det är dessa nya och radikala tillväxtmål som jag tycker reseindustrin och Visita borde driva i sina samtal med regeringen och riksdag. Tyvärr tror jag att Maud Olofsson, Visitas ordförande, är helt fel för detta uppdrag. Den före detta näringsministern är mer intresserad av att putsa på sitt eftermäle än att driva reseindustrin framåt.