Jag vaknar med ett lätt illamående. Inte kan det väl ha med dagens utmaning att göra: att testa Gröna Lunds nya slänggunga, Eclipse, på 121 meters höjd? Jag har ju kaxigt tagit på mig uppgiften att vara testkanin – och retsamt uttryckt förvåning när min lite mesiga kollega bangade.
Vad är detta för självmordsuppdrag? undrar jag dock när jag för första gången betraktar världens högsta Star Flyer, som vd:n kallar en present på Gröna Lunds 130-årsdag till besökarna. 12 gungor med dubbelsäten som hänger i 8 meter långa kedjor och snurrar i en maxfart på 70 kilometer i timmen … För den som vågar, säger Gröna Lunds presschef, och spär på journalisternas skräckblandade förväntan.  Att betongfundamentet väger 700 ton låter ju betryggande. Och 80 000 bultar, jo man tackar.  Men nervös? Det vägrar jag erkänna.
Det är dags. När gungorna börjar snurra inns ingen återvändo.  Jag och killen jag delar gunga med rör oss uppåt och svänger runt, runt och blickar ut över den vidunderliga utsikten.  Vi spanar ut över Fritt Fall och konstaterar nöjt att vi är högre upp.  Och sedan då? Nja, den kittlande känslan i magen försvinner snabbt under åkturen. Det enda som är läskigt är de starka vindpustarna som ger känslan av att gungan ska börja svänga runt.  
Vi kommer fram till att det är nonsens att gungan är för modiga. Kanske beror det på vad man är ute efter – känslan av att åka Pariserhjul på hög höjd eller mer hisnande upplevelser?  
Själv är jag tvungen att springa bort till Fritt Fall och avverka två åk i rask takt för att den rätta känslan ska infinna sig i magtrakten.

Tips 1: Vågar du inte? Gå in och titta på en film på gungan på www.gronalund.com/press i stället.
Tips 2: Välj en varm sommardag utan hårda vindpustar!