[i=484021;w440;nb;nl]
En liten blänkare på Facebook och några klick senare är resan till Sveriges största resmål bokad – Ullaredsexpressen!
Resan varar ett dygn, sover gör man på ditvägen, sedan är det shopping och så slappar man på vägen hem. Inne på arrangören SJ Events hemsida går det att läsa: ”Kafévagnen ska vara fylld med godsaker och svaga och lite starkare drycker. Det finns gott om tid att prata med vännerna.”
Trots ihärdiga försök lyckas jag inte lura med mig någon kollega eller kompis. Ullared har onekligen en viss töntstämpel över sig i storstaden, men det gör mig bara mer taggad …
Inte så förvånande är vi 66 kvinnor som stiger på tåget. Jag konstaterar hastigt att jag med mina 39 år drar ner snittåldern. De allra flesta reser i små gäng om tre, fyra personer, men jag har tur och blir placerad i samma kupé som den enda andra ensamresenären – Carina.
SJ:s liggvagnar har inte ändrats alls sedan jag åkte senast i början på 1990-talet. Samma britsar, filtar och hårda kuddar. Tur att jag följde rådet som mejlades ut att ta med kudde. Stämningen är gemytlig och många tar en sängfösare innan britsen intas.
Klockan 6.30 går bussen från Falkenberg till Gekås i Ullared. Det stora varuhuset öppnar klockan 7.00 och medan bussen parkerar ser vi oroliga på lämmeltåget med kundvagnar som strömmar till den gula byggnaden. Men vi slipper köa denna morgon, varuhuset är faktiskt lagom tomt och de tre första timmarna går fort. Jag stöter på Carina med jämna mellanrum och vi stämmer av våra fynd. Jodå, det är billigt, men hajpen kring Ullared fattar jag inte riktigt – påminner ganska mycket om ett välsorterat Coop Forum fast större. Vid 13.00 har jag tröttnat och önskar att tiden ska gå fort tills bussen är tillbaka klockan 15. Det riktiga ”hallelujaögonblicket” uppenbarar sig inte inne på Gekås utan i outleten utanför. En fantastisk midsommarklänning sitter som gjuten och jag är euforisk.
Klockan 15.45 går bussen tillbaka full med gula shoppingpåsar och tomma plånböcker. Alla är nöjda och trötta.
Jag är nöjd att jag varit i Ullared, jag har gjort några riktiga fynd, men att just den blågula lådan är Sverige största turistmål har jag lite svårt att förstå.
Resan varar ett dygn, sover gör man på ditvägen, sedan är det shopping och så slappar man på vägen hem. Inne på arrangören SJ Events hemsida går det att läsa: ”Kafévagnen ska vara fylld med godsaker och svaga och lite starkare drycker. Det finns gott om tid att prata med vännerna.”
Trots ihärdiga försök lyckas jag inte lura med mig någon kollega eller kompis. Ullared har onekligen en viss töntstämpel över sig i storstaden, men det gör mig bara mer taggad …
Inte så förvånande är vi 66 kvinnor som stiger på tåget. Jag konstaterar hastigt att jag med mina 39 år drar ner snittåldern. De allra flesta reser i små gäng om tre, fyra personer, men jag har tur och blir placerad i samma kupé som den enda andra ensamresenären – Carina.
SJ:s liggvagnar har inte ändrats alls sedan jag åkte senast i början på 1990-talet. Samma britsar, filtar och hårda kuddar. Tur att jag följde rådet som mejlades ut att ta med kudde. Stämningen är gemytlig och många tar en sängfösare innan britsen intas.
Klockan 6.30 går bussen från Falkenberg till Gekås i Ullared. Det stora varuhuset öppnar klockan 7.00 och medan bussen parkerar ser vi oroliga på lämmeltåget med kundvagnar som strömmar till den gula byggnaden. Men vi slipper köa denna morgon, varuhuset är faktiskt lagom tomt och de tre första timmarna går fort. Jag stöter på Carina med jämna mellanrum och vi stämmer av våra fynd. Jodå, det är billigt, men hajpen kring Ullared fattar jag inte riktigt – påminner ganska mycket om ett välsorterat Coop Forum fast större. Vid 13.00 har jag tröttnat och önskar att tiden ska gå fort tills bussen är tillbaka klockan 15. Det riktiga ”hallelujaögonblicket” uppenbarar sig inte inne på Gekås utan i outleten utanför. En fantastisk midsommarklänning sitter som gjuten och jag är euforisk.
Klockan 15.45 går bussen tillbaka full med gula shoppingpåsar och tomma plånböcker. Alla är nöjda och trötta.
Jag är nöjd att jag varit i Ullared, jag har gjort några riktiga fynd, men att just den blågula lådan är Sverige största turistmål har jag lite svårt att förstå.