Jag bokar på nätet, Business Class från Miami till Stockholm, och får en bekräftad plats 2E på LOT Airlines 787-9 Dreamliner via Warszawa. Det ska bli intressant att flyga med LOT igen. Mina tidigare erfarenheter med dem på kortsträckor inom Europa, redan på 90-talet när de hunnit byta ut sina tveksamma ryska plantyper, har varit positiva. Bra är deras sena avgång runt åtta på kvällen, som gör att man i alla fall hinner få lite sömn under den tio timmar långa flygningen.
Incheckningen går smidigt. Men så uppstår ett aber – planet är överbokat! Det är inte snyggt. Kan jag vänta ett dygn om det skulle behövas? När LOT erbjuder mig 6 600 kronor i ersättning, samt ett bra hotell, förvandlas deras erbjudande till min fromma förhoppning, och jag ber om att få bli kvarlämnad. Ersättningen är en ren vinstlott och dessutom skulle jag hinna med de saker jag hade kvar att göra på mitt uppdrag i Miami. Men ”tyvärr” lyckas de säkra min tidigare bekräftade stol 2E, och lottovinsten löses upp som en hägring.
Star Alliance Business Lounge i Miami är inte LOT:s egen, utan används av flera Star Alliancepartners, samt av Priority Card och andra kortavtal, varför den är packad som en sardinburk. Ärligt talat har jag knappt upplevt någonting sämre, och jämställer den med Nairobis och Addis Abebas hemska lounger. Till och med flygvärdinnan bakom LOT:s egen desk varnar mig: ”It is terrible!” Jag står bara ut en kvart och går ut och sätter mig vid min gate istället, även den lika packad. Inte förrän vid utgången till planet får jag veta att jag får följa med, trots min sedan tre veckor bekräftade Businessbokning. Som sagt, inte alls snyggt av ett flygbolags affärsklass. Och inte snyggt för Star Alliance.
MIA-WAW med LO 030 Boeing 787-9 Dreamliner
Äntligen inne i kabinen får mina sinnen lugn och ro, fria från trängsel och ovisshet. LOT:s Dreamliner är konfigurerad 2-2-2 med öppna säten av den äldre modellen, alltså inte de moderna ”kuporna” som höjer den privata faktorn. En del föredrar dessa öppna säten, åtminstone när de flyger i par, eftersom man sitter närmare varandra och lättare kan prata.
Alla utom fönsterplatserna A och F har gångaccess. Sätet 2E invid gången känns spatiöst, men blir litet trångt när jag ska samsas med grannen om avlastningsytan mellan våra säten. Bredvid mig sitter Olga från Ukraina, en ung kvinna med sorg bakom ögonen på väg hem till Kiev. Hon berättar att hon tvingas åka landvägen vidare från Warszawa på grund av ryssarnas olagliga invasionskrig.
Med det här sätesarrangemanget blir förvaringsutrymmena lidande jämfört med den modernare layouten 1-2-1, som alltfler bolag anammar. Ändå tycks inte priserna vara lägre. Jag jämför olika bolag för samma resa på ett par godtyckligt valda avgångsdatum. Till min förvåning är både SAS och British Airways flera tusen kronor billigare än LOT, trots bättre Business Class. Men jämförelsen är slumpmässig och inte statistiskt signifikant.
Det har blivit som en Pavlovs klocka att ombordstigningen i affärsklasskabinen är signalen som genast sätter igång champagnekörtlarna. Men champagnen kommer inte förrän uppe i luften. Det låter fånigt, men det är alltid en besvikelse. Vi serveras juice eller vatten. Med champagnen väl i glaset, fördröjt trekvart, består bubblet av Jean De La Fontain Brut, en lägre men ändå okej klass av champagne som fått åldras två år för att runda av kanterna. Jag sparar ett glas till förrätten på inlagda räkor med fänkålspuré.
Värdinnorna och servicen är alldeles utmärkta och maten godkänd. Huvudrätten är grillat kycklingbröst med grönpepparsås gratinerad med potatis och zucchini. Fiskalternativet en tilapiafilé och det vegetariska en ostravioli med puttanescasås. Till dessert finns en fruktsallad eller flera rätt tunga kakalternativ (brownie, ostkaka) som jag fort hoppar över. Ostbrickan består av brie, Saint André och en röd cheddar.
Förutom champagnen och ett alkoholfritt bubbel finns nio viner på listan. Två av de vita samt dessertvinet är polska. Av de övriga sex är två vita gjorda på samma druvtyp, Sauvignon Blanc från Nya Zeeland resp Frankrike, medan de tre röda är en tempranillo från Spanien, en shiraz från Australien och en primitivo från Italien. Listan saknar helt uppgifter om årgångar, utom för portvinet från 2009.
De tre rödvinerna är mediokra viner för en affärsklass, medan det vita Marlboroughvinet från Nya Zeeland och de polska Winnica Cuvée och dessertvinet Winnica Turnau är mer intressanta. Spännande att få pröva några lokala produkter. Men att försöka hitta till exempel en lagrad Bordeaux hos LOT kan vi glömma, något som nästan alltid finns i ansedda flygbolags vinlistor. Inte ett enda av rödvinerna är franskt. Sommelieren har lyckats med bedriften att hitta flera rödviner till ett pris som kunde ha platsat i ekonomiklass. I och för sig kanske prisvärda, men det är tydligt att man sparar hårt vid valen.
Det finns enligt LOT 140 filmer och TV-serier, plus spel, shower och musik, att välja på i underhållningssystemet. Men valen känns gamla, utbudet av kvalitetsfilmer glest. Problemet med de här sätena är också att skärmen, i ryggen på raden framför, hamnar långt ifrån och upplevs därför för liten. Faktiskt nästan lika bra i Economy, eftersom man där sitter mycket nära den lilla skärmen i ryggstödet framför. I LOT:s Business kan det finnas anledning att ta med sin padda med egen underhållning, och LOT har en särskild tryckt guide för detta.
När jag bäddat om stolen till en flat-bed sover jag hyfsat gott hela natten, även om den är litet hård. Jag saknar en tillräcklig stoppning i den alltför tunna madrassen. Samtidigt är det lite skönt att slippa de moderna kokongernas trängre sovutrymmen, och hålet där fötterna ska kilas in när man sträcker ut sig. Här ligger man i en öppen säng, vilket många gillar bättre trots att det inte är lika privat. Badrummet fylls av ett konstant blått ljus som är behagligt på natten jämfört med det starka ljus som normalt slår emot en när man låser dörren inifrån.
Frukosten är rejäl på sina fyra olika småfat, fast tyvärr orkar man inte äta så mycket i denna tidiga timme, som motsvarar 04:30. För oss som har beställt väckning till frukost lyser en liten ettrig grön lampa hela natten bredvid ryggstöden, som indikation för värdinnorna. Den är irriterande, varför jag avbeställer väckningen enkom för att slippa den. Tilläggas ska också, att sätena ofta får mekaniska fel. I raden framför mig jobbar personalen i minst en timma, vilket blir väldigt störande, med att reparera ett säte som på något vis har fastnat under sin väg från fåtölj till flat-bed. Det kan inte ha varit roligt för den som satt bredvid den lilla verkstaden.
Slutsats
LOT blev ett attraktivt bolag när de slapp ryssarna med sina Ilyushinplan. Med nya Airbus och Boeing är LOT ett säkert bolag med bra flygplan.
LOT:s service och vänlighet får bästa betyg. Maten får klart godkänt. Men de har vilat på hanen för länge med att uppdatera sin affärsklass. Det är klent med förvaringsutrymmen, TV-skärmen känns för långt bort, vinlistan och filmutbudet är mediokra. I de höga businesspriserna förväntas ingå kvalitetsprodukter, men för LOT:s Dreamliner har det hållits hårt i plånboken. Men räddningen är nära. LOT arbetar nu för en uppryckning till en bättre affärsklass med moderna kokongsäten som sägs ska ge högre bekvämlighet och en mer privat sfär. Hoppeligen också följt av en vinlista i den högre klassen.
Warszawa–Stockholm med LOT Embraer 190
LOT:s Lounge på Warszawas flygplats Frédéric Chopin får pluspoäng för sin storlek och service. Det är fem timmar till anslutningen till Arlanda kl 17:10. Loungen saknar tyvärr skönare fåtöljer för en så lång väntan, men har gott om småbord med fåtöljstolar där man kan sitta käpprätt och jobba. Bara drygt hälften av dem har nära till eluttag. Därför fylls den delen upp av gäster, medan den andra halvan eller tredjedelen förblir tom på folk.
Längst bort i ett hörn av salongen hittar jag till slut en soffa som är litet bekvämare, samt ett eluttag intill under en platta i golvet. Loungen är välförsedd med mat- och fruktbuffé, en bra kaffemaskin och till och med en bemannad bar. Baren sponsras av Bushmill’s Single Malt Irish Whiskey och The Kraken Black Spiced Rum, av vilka man skapat en cocktailmeny med åtta olika drinkar.
Jag upplever ingen särskild service för Business Class-passagerare vid boarding i Warszawa. Det blir jättekonstigt när Hamburgflyget avgår samma tid som Stockholmsflyget och använder samma gate-desk samtidigt, fast de heter Gate 27 resp. 28. Ännu konstigare blir det när de plötsligt utan förklaring börjar byta ut våra boardingkort mot nya medan folk köar vid gaten och till och med börjat gå ombord. Det gör att fyrtio icke-prioriterade passagerare går förbi medan några av oss BC-kunder måste vänta på att få nya boardingkort. Den underligaste påstigningsprocedur jag varit med om.
Ingen prioritering av BC inför ombordstigning, kanske för att vi måste åka buss ut till planet och de inte tycks ha två bussar. Istället packas alla in i samma buss. Endast min snabbhet när bussen stannat räddar mig från att hamna i en jättelång kö uppför trappan till Embraerplanet i regnet. LOT:s Priority Boarding lyser starkt med sin absoluta frånvaro.
Jag har bokat plats 1A. Interiören i framdelen skiljer sig inte från längst bak. Samma 3+3-sittning, samma ekonomistolar. Enda skillnaden är att mittenstolarna inte kan bokas framme i ”affärsklassen”. Flygvärdinnan spänner fast min stora kamerarygga i mittenstolen med säkerhetsbältet som om den var en liten människa.
När vi kommit upp i luften frågar jag efter ett glas champagne (ja jag vet, jag är champagnefantast) men blir serverad en miniflaska Pierre Larousse Blanc de Blanc Brut. Förvisso ett okej ekonomibubbel från Languedoc, men för mindre än halva kostnaden jämfört med en billig champagnesort. Här sparas det igen.
Men den enkla måltiden är trevlig och fräsch. En sallad med quinoa och yoghurtdressing och en kallskuren fläskfilé med zucchini och kikärtpastej.
Flygningen är snabbt överstökad, bara 1:50 lång, men jag undrar i mitt stilla sinne vad jag egentligen har betalat extra för när jag valde Business Class från Warszawa till Stockholm med LOT?
Peter Hanneberg, journalist
