”Vi tror att, när de väl uppgraderat sig kommer Turkish att vara en mycket värdig konkurrent till de andra stora bolagen som slåss om affärsresenärerna”
Turkish Airlines (TK) har visat framfötterna mer än de flesta på senare år. Helt rättvist har hårt arbete och vågade visioner renderat dem stora framgångar i den stenhårda konkurrensen i luften. Ännu kring millennieskiftet var jag litet tveksam till TK. Idag är sånt tänk bara gamla fördomar. Min resa nyligen till Kuala Lumpur i deras affärsklass bekräftade med bravur hur otroligt mycket som har hänt på ett kvartssekel. Och snart står en ny uppgradering för dörren.
Med TK som medlem i Star Alliance hamnar man tyvärr automatiskt i den packade SAS-loungen på Arlanda, vilket aldrig är roligt. Från Arlanda lyfter vi i TK:s Airbus 321 på eftermiddagen. Jag slipper de europeiska bolagens fakirflyg klockan sex på morgonen.
Positivt är de bekväma lädersätena i 2-2-konfiguration, med brett stöd för rygg och nacke, och rejält med benutrymme. Att jämföra med SAS, med flera, som inom Europa inte kostar på sig bättre stolar, utan nöjer sig med att ta bort mittenstolarna i 3-3-konfigurationen i Economy. Deras märkliga koncept för att spara litet har fått många att fråga sig vad man egentligen får för pengarna. TKs stolar på de kortare 3-4-timmarssträckorna känns därför generöst av bolaget.
Maten är utmärkt, med grillad svärdfisk, turkiska köttbullar som mer liknar pannbiffar, och en vegetarisk rätt på menyn, med turkisk meze och vindolm till förrätt. Bilderna visar den goda omeletten och ost-skinkbrickan på återresan från Istanbul i TKs A321:a med breda säten och filmunderhållning.
TK:s två enorma businesslounger på Istanbuls flygplats briljerar med köksstationer, te- och kaffebarer, bageri, vilfåtöljer, golfträning(!), en dryckesbar med bl.a. en trätunna med ayran, den traditionella turkiska yoghurtdrycken. Arbetsplatser med eluttag och wi-fi. Några minus är att uppkopplingen inte fungerar jämnt över de stora ytorna och att eluttagen finns på för få ställen.
Hursomhelst, få flygbolag kan konkurrera med utbudet i TKs lounger. En uppskattad erfarenhet, särskilt som mitt plan till KUL är försenat 3 timmar. Loungerna på IST rankas av många bland de bästa i världen.
TK:s B787-9 lyfter kraftigt försenad från Istanbul mot Kuala Lumpur. Jag kommer att missa min anslutning till Kuching, Borneo. Sätena i Business är av den populära kokongtypen i konfiguration 1-2-1, som gör min fönsterplats mycket privat.
En konsol bredvid fåtöljen bjuder på förvaringsutrymme, en utdragbar spegel för morgonpudrandet, fjärrkontroll till den stora TV-skärmen, en panel med symboler för lyset, olika stolslägen, TV och skylten ”Do not disturb”. I ett lyxigt, hårt fodral hittar jag et par avancerade Denon-hörlurar som blir perfekta för filmen på den stora TV-skärmen.
Sätets svängda ryggstöd bildar en kupa, fordrad med en ljuddämpande mjuk Alcantara syntetklädsel, s k ”fuskmocka”, som innesluter gästen i en ombonad egen sfär. Nischen känns litet trång, särskilt när man fäller ut helt för att sova. Den nya generationen ”kokonger” som TK utlovat under 2024 sägs vara mer spatiösa med mindre boxkänsla. Jag ser fram emot att pröva dem som jämförelse. Nischen bjuder i alla fall på god sömn när man väl kommit till rätta.
Den unga kvinnliga kocken Aleyna går runt med orderblocket. TK har fått många lovord för sina kökskonster och jag stämmer in i den kören. Man har följt andra bolags exempel, såsom Qatar, och infört ”Dine on demand”. Bra! Efter tre timmar i TK-loungen med alla köksstationer tar det en stund innan man blir hungrig igen. Trevligt på brickan är en liten papperslykta som skapar candle light-stämning.
Väl seatad får man en läskande limedrink, medan Taittinger champagne, Sampanya på turkspråk, serveras när man kommit upp i luften. Från menyn kommer först en aptitretare med tre olika seafood. Som huvudrätt en kryddig kycklingbrochette med stuvad spenat och smörkokt ris. Turkiska sockerbomber till kaffet har jag svårt för, och tar istället som dessert en mango mousse.
Vinlistan presenterar fem turkiska viner av nio möjliga. Men TK lyckas balansera upp den egna produktionen rätt bra med en Chablis, en Château Lamothe Pontac 2018 från Bordeaux, som blir min favorit, samt en enkel Rioja och en Bodega Norton från Argentina. En roande detalj är att menyn uppger Chablis som namnet på druvan. Chablis är en appellation, inom vilken endast druvan chardonnay är tillåten. Ska man attrahera kräsna kunder från Europa så kan en idé vara att minska proportionen turkiska viner.
Menyerna är högsmala och otympliga (33×12 cm) och svarta med vit och röd text, vilket blir svårläst. Turkiska och engelska blandas dessutom i samma folder. Gör totalt om konceptet, med ljust papper, hanterbart format och olika språkversioner. Gärna med bilder på vinerna eller etiketterna.
Entertainmentsystemet lockar med ett stort utbud. På skärmen informeras också om TKs bonusprogram och vilken storlek på wifi-uppkopplingen och surfingpaketen som de olika nivåerna i programmet inkluderar.
På återresan har jag för jämförelsen valt en avgång med TK:s Boeing 777. Skillnaden är påtaglig, eftersom man 2023 ännu inte uppgraderat dess affärsklass. I TK-loungen i Kuala Lumpur bjuds på stor buffé med varma rätter, och jag får använda öronlappsfåtöljerna i första klassloungen. B777:an har ingen 1:a klass.
Boarding sker till business via egen ramp till dörren längst fram. Konfigurationen 2-3-2 känns först gammal, på gott och ont, i jämförelse med 787:ans tidsenliga kupor. Mellan sätena saknas avskärmning, men de har breda, dubbla armstöd. Men stolarna är minst lika sköna som på B787 och känns rymligare än boxen mellan ryggkupan och konsolen.
Det väl tilltagna utrymmet för benen är mycket positivt. Ingen vill ha mittenstolen, och jag har turen att ingen sitter där. Vi är två passagerare på varsin ytterstol. Det skapar en känsla av privatsfär trots allt, jämfört med om alla tre sätena hade varit upptagna. Mittensätet blir vår avlastningsplats.
Köksmästaren Mustafa Yoldas går runt i full kockmundering medan jag slår på monitorn och börjar titta på Ridley Scotts science-fictionrulle The Martian med Matt Damon. TK:s utbud på skärmen är helt okej för mina behov under en tio timmar lång flygning.
Bra är också maten, där jag väljer en hastigt brässerad Tuna Tataki som starter. Den grillade laxfilén kommer in just när Matt Damon, kvarglömd ensam på planeten Mars, konstaterar ”nobody here”, och ”strange feeling, everywhere I go I’m the first”.
Slutsats
Kvalitetsnivån är hög redan idag hos det snabbt expanderande Turkish Airlines, och det blir spännande att efter den planerade uppgraderingen jämföra hur de utvecklat sina businesskabiner i konkurrensen. Vi förvånades över att de inte tidigare har moderniserat affärsklassen på sina B777:or. Samtidigt måste man säga att själva sätet var bredare och bättre att sova i.
Hundratals nya plan har beställts, men även de gamla ska få sina affärsstolar utbytta. Allt högre krav ställs på TK från businesskunderna, särskilt nu när de fått tillstånd att öppna en långlinje på hela 1 500 mil till Melbourne i mars 2024. Vi tror att, när de väl uppgraderat sig kommer Turkish att vara en mycket värdig konkurrent till de andra stora bolagen som slåss om affärsresenärerna. De är redan i samma liga.
Text: Peter Hanneberg, journalist
