1. Säkerheten på Europas järnvägar är god

Men allt kan bli bättre. Speciellt i Rumänien och Bulgarien. Dessa länder sticker ut när det kommer till olyckor. De forna kommunistländerna struntade länge i att underhålla sina järnvägar och tågväxlar. Den underhållningskulden måste nu EU betala. Dödsrisken på tåg beräknar ERA till 77. Att jämföra med siffran 2603 för biltrafik. Flyget är dock det säkraste transportsättet Europa. (Dödsrisken mäts över en tioårsperiod, men exakt hur man fått fram dessa siffror begriper inte undertecknad helt.) Det vanligaste sättet att skada sig är att halka eller trilla på tåget eller stationen. Självmord är också ett betydande problem för tåget. De leder till förseningar och gör det svårare att rekrytera lokförare.  Stora olyckor som när tåg kolliderar eller körs av spåren är mycket ovanliga. Dock hände en stor olycka i Grekland februari 2023 då 57 människor dog. ERA:s mål är att bygga systemet så säkert att den mänskliga faktorn vid olyckor kan elimineras. Ett stort steg mot detta är att nationella säkerhetsregler håller på att avvecklas till förmån för EU:s gemensamma. Tågolyckor är betydligt vanligare i Australien, USA och Kanada än i EU. Men säkrare än oss är både Sydkorea och Japan.

2. Tåget är förstås mer hållbart för miljön än alla andra transportsätt.

Men det finns rejäla sprickor i den gröna fasaden. På många spår i Europa kör det fortfarande omkring dieseltåg som spyr ut koldioxid. Bara 56,1 procent av järnvägen i Europa är elektrifierad. Detta gäller främst mindre trafikerade sträckor. Vi är tredje bäst i Europa med omkring 75 procent elektrifiering. Men även på eldrivna tåg finns det brister. Hur elen produceras har ERA inte full koll på. Det kan alltså vara så att tåg får el från kolkraftverk i exempelvis Tyskland och Polen. ERA saknar även data om bilresorna till tågstationen. När det kommer till transportsektorns utsläpp i Europa så är den stora boven biltrafiken. Bilar och lastbilar står för 76,3 procent av utsläppen. Flyget står för 8,1 procent och tåget bara för 0,4 procent. Ska man jaga skurkar som förstör miljön så är det alltså mest meningsfullt att få fler att ställa bilen och ta tåget. Vad sägs om ordet bilskam…

3. Tåget är i första hand en nationell angelägenhet.

90 procent av tågresorna i Europa sker inom ett land. Bara 10 procent av resorna sker över en gräns. Det sista är förstås vanligare i centrala Europa än i Norden. Men även här sätter nationella biljettsystem upp hinder. Det är fortfarande svårt att köpa en biljett mellan två länder. Man måste ofta byta tåg och om ett anslutande tåg är försenat finns det ingen som tar ansvar för att du hittar ett senare tåg eller får någonstans att övernatta om det är mitt i natten. Järnvägen började byggas ut i stor skala i Europa på 1800-talet och då var alla länder mycket måna om att bygga egna system. Tåget skulle inte kunnas användas av grannen i händelse av krig. EU finns till för att förhindra krig i Europa, men när det kommer till tågindustrin pågår fortfarande ett lågintensivt krig mellan de olika nationellt ägda tågbolagen. De nationella statligt ägda tågbolagens totala dominans (exempelvis står SJ för 95 procent av tågtrafiken i Sverige) gör att det internationella riskkapitalet inte vågar göra entré vilket Travel News skrivit om många gånger tidigare.

4. ERA har höga mål.

Tåget är motorn i den gröna omsättningen av transporterna. ERA vill att höghastighetstågen ska dubbleras till 2030 och tredubblas till 2050. Idag utgör dessa tåg 9 procent av totalen. För att detta ska bli möjligt krävs nya fräschare men även längre tåg samt stora investeringar i nya tågspår och fler dubbel- och fyrspår. Gigantiska satsningar krävs och görs då och då med stöd av EU. Fehmarn Bält-tunneln mellan Danmark och Tyskland väntas bli en stor propplösare när de öppnar 20XX och kommer att utveckla tågresandet i Skandinavien enormt. 

5. Höga ljud från tåg stör

Ljudet från tåget är ett större problem än jag tidigare varit medveten om. Gränsen går vid 55 decibel och ju snabbare tågen kör, desto mer hörs de. De flesta kurvor i ERA:s rapporter pekar åt rätt håll, men när det kommer till oväsen går utvecklingen åt fel håll. 22 miljoner europeer exponeras för höga tågljud i sin vardag. 

6. Multimodalt resande

Multimodalt resande innebär att man byter transportsätt under resans gång. Vår förra regering med S och MP var för detta så länge flyget hölls utanför. ERA är inte lika trångsynta utan förstår, precis som vår nuvarande regering, att alla transportslag behövs om vi ska kunna transportera oss smidigt i Europa. Tåget har mycket att lära av flyget när det kommer till service, rätt produkter till rätt kund och snabba lösningar när plan inte går i tid och passagerare lämnas kvar på perrongen. Vidare kan tåget lära av flyget när det gäller säkerhet. Att skapa nationella regler i ett Europa som ska vara utan inre gränser leder bara till byråkrati och provinsialism.   

7. Passagerarnas perspektiv?

Var är passagerarnas perspektiv? Det vill man utropa efter att han lyssnat på fem män och en kvinna i några timmar i Bryssel. ERA har ett helikopterperspektiv långt från vanliga människors vardag. Mellan ERA och resenärerna finns tågbolagen som idag mår ganska bra. Tågbolagen lever gott trots att de levererar en undermålig produkt. När jag jämför med andra produkter i reseindustrin är skillnaderna stora. Detta gäller speciellt nattåg vs hotell. Få europeer vill idag dela toalett och dusch med någon utanför familjen, vilket är ett måste på de flesta nattåg. Hur tågupplevelsen ska förbättras och bli lika behaglig som en kryssning på Medelhavet har ERA inga svar på. Tåg på de flesta platser i Europa är ett sunkigt sätt att resa. Fräscha tåg med bra service är en bristvara. Först när den upplevelsen hamnar i fokus kommer tågresandet i Europa att öka på allvar.