”Som restauratör var Nina en pionjär. Kasta ingen mat, allt på djuret ska ätas upp. Även detaljer man förr knappt gav till hunden.”

Var finns världens bästa restaurang? Svaret är där man som gäst alltid blir igenkänd och välkomnad med sitt namn och ett leende. Att bli sedd och bekräftad är en av våra innersta drivkrafter, ja troligen den allra starkaste. Man kan kalla det fåfänga, men likväl anständighet och ja, kärlek. 

Starka ord, men nu tänker jag på restauratören Nina Christensson i Malmö som gick bort i onsdags alldeles för tidigt. 

Så många gånger under de senaste tjugo årens tid har jag kommit till hennes lunchrestaurang Smak på Malmö konsthall och mötts av leende och skratt. 

Och förstås fantastisk god mat.

Malmö konsthall är en av de viktigaste platserna i mitt liv. Här formades jag som människa och nådde mitt mål att bli en intellektuell person. Jag lärde mig uppskatta samtidskonst i Klas Anshelms vackra hall, men det var i restaurangen jag hade alla möten med människor som blev min krets.

I kassan stod i 99 fall av 100 Nina. Hon kom ihåg vad jag åt förra gången för några månader sedan och sa att nu skulle jag testa något nytt.

Senast jag var på Smak för en dryg vecka sedan var hon inte där. Jag hörde att hon var dålig, men att det skulle gå såhär snabbt var jag inte beredd på.

I den fullsatta matsalen var det den vanliga blandningen av gäster, från nyfödda till rullatorer via stora familjer och förälskade par.

Nina hade inte bara ett gott öga till alla sina gäster.

När hon såg talang i form av en duktig kock, hovmästare eller servitör var hon inte sen att rekrytera personen. På hennes två restauranger Smak och Ruths, tidigare Bastard, kunde man möta personal från hela världen. Senast jag var på den senare krogen arbetade min vän Mimo i baren. Han kom i den stora flyktingvågen från Syrien. På bara några år har han lärt sig perfekt svenska och fått ett jobb som gör att han ler ofta. Det sker tack vare människor som Nina. En sort som vi alla vill vara, men få fixar i verkliga livet. 

Som restauratör var Nina en pionjär. Kasta ingen mat, allt på djuret ska ätas upp. Även detaljer man förr knappt gav till hunden. Hon var även tidig med naturvin. Nina var mitt i sin tid.

Åh, jag kommer att sakna att gå till Malmö konsthall och inte mötas av Ninas leende och skratt. Döden är så jävla onödig, speciellt när den kommer alldeles för tidigt. Ninas betydelse för Skånes restaurangkultur kan inte överdrivas. Hon var sin tids Wilhelmina Skogh, en banbrytande pionjär som drev utvecklingen framåt. Att hon nu är borta känns helt overkligt.