”Själva flygplatsen är en lång tarm av gångar och terminaler där ingen någonsin lär sig hitta. Bara det faktum att det finns 5 terminaler, men ingen etta”

Ska vi börja med ordet: multimodalitet. Det betyder att ett transportslag ska kroka in sömlöst i ett annat. Från flyget till tunnelbana. Eller kanske buss till flygplatsen och därefter tåg till alperna. 

Ja, man kan till och med tänka sig en cykeltur till flygplatsen och sen bär det iväg…

När man började bygga Arlanda för 60 år sedan hade man inte aning om multimodaliteten. Då körde man bil till flygplatsen och sen åkte man iväg. Det tog knappt 40 år att få fram räls mellan Stockholm och Arlanda.  

Men den kontrolleras tyvärr av kinesiska staten fram till 2050 och kostar skjortan bokstavligen. För svindlande 579 kronor får jag en biljett fram och tillbaka på Arlanda Express. För samma summa blir det minst två ibland tre skjortor H&M. 

Ja, jag vet att man också kan åka pendeltåg till Arlanda mot en rejäl avgift, men tror ni att tågen stannar på samma perrong?

Självfallet inte.

Följaktligen har Arlanda lite att jobba på när det kommer till multimodalitet. 

Vill du veta vad alla i Radissons Blus konferensrum Dreamliner hoppas på? Svar att Arlanda ska förvandlas till Kastrup. 

Man drömmer om en bredare motorväg utan trafikstockning vid Upplands Väsby. Man drömmer om fyrspår mellan Stockholm och Uppsala och att A-train som alltså kör Arlanda Express tappar sitt monopol. Man drömmer om en taxinäring som inte lurar sina kunder och eller staten. Man drömmer om en parkeringsplats med anständiga priser och närhet till gate, men så kommer det förstås aldrig att bli. 

Arlanda är fel från början, en typisk kompromiss, mittemellan Stockholm och Uppsala, en rejäl taxiresa innan man är hemma oavsett var man bor…

Om du inte bor i Märsta förstås. Den enda kommun i världen som älskar Arlanda.

Själva flygplatsen är en lång tarm av gångar och terminaler där ingen någonsin lär sig hitta. Bara det faktum att det finns 5 terminaler, men ingen etta.

– Vi brukar säga att Bromma är ettan, skämtar Swedavias Fredrik Jaresved, med titeln ”direktör strategiska initiativ & innovation” när vi senare på dagen åker buss till Cargohallen.

Ja, nu blev det elakt. 

Men viljan var god i konferensrummet. 

”Jag menar, om Socialdemokraterna och Moderaterna kan komma överens om att lägga ner Bromma och bygga ut Arlanda så händer det”

Tillställningens värdar var det statliga flygplatsbolaget Swedavia och lobbyorganisationen Transportföretagen. Bägge inledde med att tala. De lyfte fram flygets betydelse för Sveriges framtid. Utan flyget stannar Sverige är budskapet och det gäller speciellt alla gröna satsningar i norr.

Och skulle vi sluta flyga (som MP vill) blir det aldrig något klimatneutralt flygresande. 

Efter inledningen blev det en hearing där tåg, buss, Stockholms handelskammare, Business Sweden och SAS pratade om vikten av multimodalitet och förstås klimatsmart flyg. Panelen verkade tro att detta ska komma om tio år. 

Samtalet leddes av Swedavias Fredrik Jaresved och följaktligen sades det inte ett enda ont ord om det statliga flygplatsbolaget. När lunchen var uppäten (laxbullar och potatismos) och panelsamtalet slut fick vi gula västar och namnbrickor. 

Vi åkte buss en stund till SAS servicehall och där träffade vi chefstekniker Rasmus Lindin. Han råkar vara en kompis till mig, men det hör inte hit. 

Rasmus berättade att han och hans gäng med 100 tekniker och flygmekaniker servar alla SAS flygplan plus ytterligare 25 bolags maskiner, bland annat Lufthansa, Sunclass Airways och Novair. 

Han beräknade SAS andel av trafiken i Sverige, Norge och Danmark till 40 procent. Och hans tidsplan när vi har klimatsmart flyg är om 20 år. Denna prognos har han kommit fram till genom samtal med Airbus. 

Teknikerna kan serva det mesta som landar på Arlanda. Men det är stor skillnad på dagens plan och de som byggdes för 30 år sedan. Då var materialet plåt. Dagens flygplan är av komposit och är så moderna att datorn pratar direkt med teknikerna, även när de är uppe i luften. Ett flygplan ska kontrolleras en gång på 72 timmar. Det kan ta mellan en och fem timmar och sker oftast mitt i natten.

Under denna hearing hamnade jag mellan två folkvalda representanter hemmahörande i Trafikutskottet i Sveriges riksdag. De var snabba med att döma ut Peter Normans pågående utredning av Arlandas framtid. (Han var inte på plats och kunde försvara sitt arbete.) De trodde inte att utredningen ska bli den propplösare som slutligen (äntligen?) lägger ner Bromma flygplats och bereder en väg för nästa rullbana på Arlanda. 

– Jag litar inte på honom, sa en borgerlig politiker. 

– Direktiven är alldeles för vaga, sa en annan borgerlig politiker.

Det är hårda ord om en gammal moderat finansmarknadsminister som nu arbetar på den socialdemokratiska infrastrukturministern Tomas Eneroths uppdrag. Den 15 juni i år ska Normans utredning vara klar och då vet vi. 

Men när jag pratade med Swedavias vd Jonas Abrahamsson och luftade min teori att rapporten kan bli en propplösare i trätan om Brommas och Arlandas framtid nickade han. Jag menar, om Socialdemokraterna och Moderaterna kan komma överens om att lägga ner Bromma och bygga ut Arlanda så händer det. Kan man fatta detta beslut innan valet och dessutom köpa loss Arlanda Express från kinesiska staten så vore det ett mirakel för den svenska reseindustrin.

Men det tror vi på först när vi ser det. 

Efter hearingen fick vi titta på ett flygplan under service. En liten Airbus A320Neo med knappt 200 stolar. Alla gubbarna inklusive undertecknad blev som små pojkar och ville ta bilder med den stora motorn och i cockpit. 

Chefstekniker Rasmus Lindin berättade att tvätten av flygplan numera sker utan speciellt mycket vatten vilket förstås är bra när man ska hålla nere bränslekostnaderna och vara snäll mot miljön. 

Han förklarade även hur en jetmotor fungerar. Är inte riktigt säker på att jag begrep allt. Men jag kan berätta att du inte ska sticka in fingrarna i motorn för den når snabbt 1000 grader när man är uppe i luften.

Rasmus önskade sig en flygplats som låg närmare stan. Han berättade att hans danska motsvarighet har 600 meters cykelresa till sitt jobb. 

– Det tar honom sex minuter att komma till jobbet. Det tar längre tid för mig att komma till utgången på Arlanda.

Än en gång trummades budskapet in. 

Kastrup! Det är så man bygger en internationell flygplats. 

Under nästa bussresa fick vi titta på det som ska bli “Porten”. Det är 330 meter lång tillbyggnad som ska bli en ny del i Terminal 5. 

Även här är jag lite osäker på hur det hela ska fungera, men det byggs just nu en ny säkerhetskontroll med 26 linor och ett gigantiskt taxfree-område. 

Arlandas problem är dock sällan antal säkerhetslinor utan att det saknas säkerhetsklassad personal. Att effektivisera denna process skulle säkert bara kosta en bråkdel av Portens byggkostnad, men ja, det tycks omöjligt. Även Rasmus önskade en snabbare säkerhetsprocess vid rekrytering av personal. Byte av arbetsgivare innebär att man som tekniker måste börja om från början och sitta en månad hemma med full lön i väntan på sin badge. 

Som om SAS inte redan hade ekonomiska utmaningar…

Tillbaka till Porten på Terminal 5. 

På framsidan av samma byggnad ska det bli en ny veranda i trä med utsikt över rullbanan. 2023 ska den första etappen var klar. Nästa deadline är 2025 enligt arkitektkontoret Tengbom. 

Det byggs även en ny gång under Skycity som ska binda ihop terminal 5 med de övriga tre. 

Hur går det då för flyget kanske ni undrar? 

Ja, enligt Swedavia så ökar det mer än beräknat. Tyvärr redovisar bolaget inte sina prognoser, men i alla fall. 

Man har en plan för 40 miljoner resenärer och med en tredje parallell rullbana kan man serva 70 miljoner passagerare.

Att bygga den fjärde rullbanan tar minst 20 år, men Swedavia är redan igång med förarbete och om politikerna bara gör tummen upp kommer man inte att dra benen efter sig. 

Swedavia är i första hand ett fastighetsbolag. Man älskar att bygga. Resenärerna kommer alltid i andra hand. Det är ju närmast en naturlag att de hela tiden blir fler.

Ja, även den internationella flygtrafiken är på väg till 2019 års nivåer och ja vidare uppåt. 7 procent upp om man tro på IATA.

Overkliga siffror som förstås hade varit ännu högre om vi hade haft fred i Europa.

Flygets utmaning är dess dåliga rykte. Branschen har ingen tradition av att vara utsatt. Under stora delar 1900-talet stod man för framtiden och god ekonomisk utveckling. Ju mer människor reste desto bättre. Sen kom Greta Thunberg och ritade om kartan fullständigt. 

Men jag känner att pendeln redan har slagit tillbaka. Vänsterpartiets omsvängning i frågan om klimatet och charterresor är ett tydligt tecken.

Det ska bli intressant att se om svenska företag och kommuner hakar på. De senare är ofta ägare av flygplatser som ständigt hotas av konkurs, samtidigt som man skriver policydokument om att alla medarbetare måste ta tåget till Stockholm. 

Dagen avslutades med att Transportföretagens alltid lika professionella Fredrik Kämpfe berättade man ska ta fram en strategi för flyget till Almedalsveckan. 

Ni kan lita på att ordet multimodalitet kommer att förekomma många gånger i texten.

Jag tog förstås tåget tillbaka till stan och var nöjd. Jag lärde mig mycket och det var gott om folk på Arlanda. 

Reseindustrin lever och med den Travel News.