Villa Foresta på Lidingö har en historia som de flesta hotell skulle hugga av en arm för att få. Borgen byggdes i början på 1900-talet som en privatbostad till Wilhelmina Skogh, hon var sin tids Petter Stordalen och hade byggt sig en förmögenhet på turism. Hon kom ensam till Stockholm från Fårö som tolvåring med bara kläderna på kroppen och en fin kappa som genast blev stulen på kajen. Knappt 40 år senare var hon Sveriges rikaste kvinna och vd på Grand Hôtel, läs gärna mer om detta i “De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel” av Ruth Kvarnström-Jones.
Villa Foresta var tänkt att bli kronan på verket, men bygget blev istället stenen som sänkte en makalös karriär i reseindustrin. Bygget som innehöll sandsten från Gotland och en av Sveriges första hissar blev sanslöst dyrt och krockade dessutom med ekonomisk nedgång i samma division som nittiotalskrisen. Wilhelmina hade aldrig råd att flytta in. Istället blev det hotell i borgen som byggdes ut med modern huskropp på 60-talet. När Beatles kom till Stockholm fick de bo i sviterna med magisk utsikt ut mot Värtan. Dessa sviter såldes sedan och förvandlades till exklusiva bostadsrätter för 25 år sedan. Men resten av hotellet drevs sedan av Scandic. Och ja, självfallet var fastigheten även facklig kursgård under en lång period på sjuttiotalet. För knappt ett år sedan blev det klart att Torbjörn Blomqvist hotellkoncern Stockholm Meeting Selection tar över hyreskontraktet och en omfattande renovering sjösattes. Den är nu i slutfasen av etapp 1.
När Travel News anländer råder byggkaos. En skylt på stora entrén meddelar att den är stängd. Det är köksingången som gäller och jag letar mig in genom disken och ett lager. I det som ska bli reception och biblioteksbaren står Torbjörn Blomqvist och sätter upp böcker på hyllorna. På Öland bor han granne med författarparet Lena Andersson och Björn Linnell. Den senare fick i en flytt 10 000 böcker över som Blomqvist förvärvade. Han har även köpt 2,5 ton restböcker av en granne på Lidingö, förlaget Arvinius + Orfeus Publishing.
– Jag vill att alla gäster här ska hitta sin egen vrå att hänga i, säger Torbjörn och gör en paus i sorteringen för att Travel News ska få en husesyn.
– Vi vill att husen ska knyta an till Wilhelminas arv. Hon var inspirerad av norra Italien och norra Tyskland när hon byggde huset, förklarar Torbjörn Blomqvist.
Det innebär att alla spår av en gammal kursgård och Scandic ska bort. Villa Foresta är italienska och förstås en anspelning på Wilhelminas efternamn Skogh.
Vi går mot ett gammalt konferensrum en halvtrappa upp till höger om receptionen. På vägen passerar vi en boll på en piedestal, båda gjorda av gammalt trä.
– Det är gammalt hamnvirke som hängde i Hamburgs hamn. Den tog emot många ton båtarna så de inte slog rakt in i stenkajen, förklarar Torbjörn Blomqvist som är besatt av detaljer som denna.
I det lilla rummet som efter renoveringen har direkt kontakt med receptionen står ett gammalt piano som Torbjörn hittade i källaren. I ett rum bakom biblioteksbaren finns ett av husets lekrum för vuxna. Här kan man om några dagar spela shuffleboard, pingis, biljard och dart. Vi går vidare till ytterligare ett bibliotek. Här står Torbjörn Blomqvists hustru Anette och sätter upp böcker på hyllorna. De har varit gifta i 26 år. Jag frågar Anette hur Torbjörn förändras under tiden och får svaret att “det har bara blivit bättre”.
I detta inre rum finns en för Villa Foresta ny vedspis. Själva spismanteln i eldfast tegel är från 1700-talets Italien. Runt den finns nylagd cement som gör att pjäsen smälter in.
Vi går ut på uteserveringen som är en halvtrappa nedanför entrén och biblioteksbaren. Här blir det en bistro och en bar. Utsikten mot Norra Djurgårdsstaden, Stocksund och Danderyd är storslagen. I horisonten ser jag några av huvudstadens högsta hus: Kista Science Tower och Victoria Tower.
Innanför restaurangområdet ligger den stora hörsalen som fått namnet Carl Milles. Det är stengolv, men Torbjörn lovar att akustiken kommer att bli perfekt tack vare de ljudabsorberande väggarna. Övriga rum i huset har fått namn som Wilhelmina och Astrid.
Det är inte fel att beskriva Villa Foresta som en mycket komplicerad labyrint. För att inte gå vilse när vi ska inspektera några hotellrum tar vi hjälp av projektledaren Emma som är dotter till Torbjörn. Totalt är de två huskropparna 11 000 kvadratmeter.
– Det var jag som byggde in balkongerna för 25 år sedan, säger Torbjörn Blomqvist.
I grunden är han snickare och på åttiotalet byggde han om diskoteket Night Flight i Nybro. Det blev en megasuccé och Torbjörn blev sin tids stora restaurang- och hotellinredare. När en av hans kunder inte kunde betala räkningen slutade det med att han tog över fastigheten: Ulfsunda slott. Det gav mersmak och idag äger och driver han 10 slottshotell i Mälardalen.
I ett hörn står en pall med rött tegel.
– Det var jag som levererade hit dessa för 25 år sedan. Nu ska vi se vad vi kan göra med dem.
Hotellrummen är tack vare sina inbyggda balkonger större än vanliga hotellrum. De flesta ligger på 35 kvadratmeter.
– Det är viktigt när vi ska bygga ett destionationshotell. Man ska vilja vara på rummet, umgås och ta ett glas vin.
Totalt finns det 103 rum, majoriteten är i den nya huskroppen.
Vi rör oss genom en gång och in i Villa Forestas andra huskropp som utgörs av den gamla borgen. Här är det fler valv och här finns en liten hiss med plats för högst två personer plus bagage. Utsikten mot Värtahamnen och Stockholms östra inlopp är än mer intagande. Det är i denna del som hotellets spa ska växa fram när etapp 1 går i mål till helgen. Det blir ett gäng mindre pooler inomhus och utomhus, flera bastukoncept och ett litet gym med magnifik utsikt. Deadline är våren 2025.
– Målet är att få fram ett slags romerska bad som knyter an till husets italienska arvet. Det var väl romarna som började med termalbad för 2000 år sedan, säger Torbjörn Blomqvist.
– Vi vill skapa en tidlös elegans som håller över tid. Det får gärna se ut så här om 50 år, säger Torbjörn och hans dotter Emma nickar instämmande.
Men just nu har Torbjörn lite ont i knäna. Igår söndag eftermiddag saknades det en plattsättare och då ryckte ägaren in tillsammans med en polsk kollega och gjorde jobbet i baren.
– Det behövde bli klart för att inredarna skulle kunna fortsätta idag. Då fick jag lära mig varför en plattsättare inte behöver gå i kyrkan. Han står på knä hela veckan, sa min polske kollega…
Vanliga plattsättare har därför alltid rejäla knäskydd när de arbetar, denna detalj missade Torbjörn.
– Jag är mycket intresserad av kakelfogens antracitfärg, sånt kan jag. Det är mitt yrke som snickare. Driften av hotellet däremot lämnar jag över till dem som kan det bättre.
