”Den stora elefanten i Swedavias styrelserum heter SAS, vars öde avgörs i höst av en amerikansk konkursdomare, ett globalt riskkapitalbolag och EU:s syn på elva miljarder i potentiellt olagliga statsbidrag”
Antalet passagerare på Swedavias tio flygplatser ökade under andra kvartalet till 8,8 miljoner, jämfört med 7,7 miljoner samma tid i fjol. Det är främst trafiken inom Europa som driver på ökningen, bara var fjärde passagerare flyger inrikes.
Andra kvartalet i fjol var det första utan covidrestriktioner, men återhämtningen efter pandemin går trögt, särskilt för inrikesflyget. Totalt var passagerantalet under Q2 i år 82 procent jämfört med 2019.
Swedavia omsatte 1,5 miljarder kronor under Q2, jämfört med 1,3 i fjol. Men resultatet före skatt blev en förlust på 24 miljoner, jämfört med en vinst på 47 miljoner i fjol. Skillnaden är marginell, men på sista raden står att statens flygplatsbolag inte tjänar några pengar.
Swedavia är solitt med ungefär lika stora lån, 11,8 miljarder kronor, som eget kapital. 10,7 miljarder. Skam vore det väl annars i ett statligt bolag. Även om räntorna stiger har bolaget långa lån på i snitt fyra år, en snittränta på 2,6 procent och 6,8 miljarder i räntederivat.
I fjol blev helårsresultatet före skatt en förlust på 870 miljoner kronor. Men 2022 var ett särdeles stökigt år med covidrestriktioner i början, strejk under sommaren och problem i säkerhetskontrollerna i stort sett hela året.
I år står hoppet till att sommaren blir lugn på Arlanda och Landvetter, trots strejker i Europa och kapacitetsproblem luftrummet som skapar förseningar. Men marknaden är avvaktande och flygbolagen försiktiga med sina program inför hösten och vintern.
Nu är i alla fall den nya säkerhetskontrollen i Arlandas terminal 5 i gång sedan en dryg månad och uppges fungera bra. En ny marknadsplats ska öppnas under hösten med fler butiker och restauranger. Kanske skymtar slutet på Stockholms två evighetslånga ombyggnadsprojekt: Arlanda och Slussen.
Den stora elefanten i Swedavias styrelserum heter SAS, vars öde avgörs i höst av en amerikansk konkursdomare, ett globalt riskkapitalbolag och EU:s syn på elva miljarder i potentiellt olagliga statsbidrag.
Om danskarna får som de vill kommer SAS verksamhet på sikt att krympa i Sverige och möjligen ersättas av fler matarflygningar till Kastrup från Swedavias flygplatser.
I det scenariot är det svårt att se en fjärde bana på Arlanda. Eller alls någon positiv utveckling för Swedavia. Men det behöver inte Swedavias styrelse grubbla sig gråhåriga över. Det är en ägarfråga för infrastrukturminister Andreas Carlson, som snart ska sätta ner foten i frågan om statens ansvar för landets flygplatser.
