”Helt enligt kapitalismens grundregler måste aktieägarna offras först om verksamheten alls ska räddas”
Det är kanske betecknande att SAS-aktien skulle avlivas den 13 augusti på ”Vänsterhäntas dag”, en av alla dessa fåniga dagar som fyller kalendern.
SAS-aktien föddes den 6 juli 2001 när koncernmodern SAS AB skapades, tog över de tre nationella flygbolagens aktier och noterades. Sedan dess har den stackars aktien verkligen behandlats valhänt och fumligt på sin dykning mot kraschen.
Ändå har aktieägarna i SAS fått orimligt mycket hjälp av oss skattebetalare som öst in tiotals miljarder i bolaget utan att ledningen kunnat få verksamheten att lyfta. Senast var det 2,5 miljarder kronor i efterställda hybridobligationer som nu blir lika värdelösa som aktierna.
Sedan Anko van der Werff tog plats på vd-stolen har han iskallt kört aktien i något haveriutredare kallar CFIT, Controlled Flight Into Terrain. Helt enligt kapitalismens grundregler måste aktieägarna offras först om verksamheten alls ska räddas.
För räddat bolaget har Anko van der Werff gjort. Det är tredje gången han räddar ett hopplöst flygbolag genom Chapter 11-förfarande. Han var också tydlig med följderna, redan den 1 juni i fjol varnade han i kvartalsrapporten om att ”det inte kommer att finnas något värde kvar för befintliga aktieägare i SAS AB, efter att bolagets rekonstruktionsprocess är genomförd”.
Travel News räknade då på aktievärdet:
”20 miljarder av SAS skulder ska konverteras till aktier, ytterligare 9,5 miljarder ska tas in i nytt kapital. Dagens ägare har 3 miljarder av tänkta 32,5 miljarder. Det är en nedspädning av dagens börskurs från 31 till 3 öre.”
För en gångs skull räknade vi hyfsat rätt. Bortsett från vissa tokaffärer då aktien handlades upp, möjligen för att köparna trodde sig få bättre bonusvillkor som aktieägare, har aktien kostat kring 3 öre. I går var den nere i 1,5 öre och börsvärdet drygt 100 miljoner. Och i morgon värdelös.
Men det står envar fritt att köpa aktier även i bolag med föråldrad affärsmodell, usla ledningar och eländiga framtidsutsikter. Värre är det med statens hantering och de regeringar av olika färg som lekt affär med våra pengar.
För att summera: svenska staten har kastat bort över tio miljarder kronor, förlorat sitt nationella flygbolag, gjort några tusen svenskar arbetslösa och förvandlat Arlanda till Kastrups matarfilial.
När kommer utvärderingen av statens agerande och det självklara ansvarsutkrävandet?
Men tack i alla fall, SAS-aktien, för en hisnande resa. Även om den mot slutet påminde om en flatspinn. Och de är ju extra svåra att flyga sig ur.
