”Det 85 år gamla bolaget är medvetna om att världen kommer att snurra på även om Island försvinner”

Island är ett häftigt land. Trots att man bara är 380 000 invånare på en stor vulkanklump mitt i Atlanten är man en nation som hela världen känner till. Hur är detta möjligt? Jag har besökt Island tre gånger och utvecklingen mellan mitt första besök på nittiotalet och mina två senaste, förra sommaren och i januari i år, är slående. Första gången jag var i Reykjavik var husen liksom utkastade på marken lite huller om buller. Nere vid havet stod ett lite finare hus som liknade en skärgårdsvilla i Stockholms skärgård.

Det var i detta vita hus som Ronald Reagan och Michail Gorbatjov träffades första gången i oktober 1986. Mötet blev signalen för slutet på Kalla kriget och sedermera Sovjetunionens kollaps.

Idag är Reykjavik något helt annat. De senaste 25 år har man byggt i en takt som för tankarna till Mellanösterns och Asiens tigerekonomier och jag vill härmed utse Reykjavik till Nordens Dubai. Det är pampiga bostadshus, flotta kontorsfastigheter och flera prestigebyggen som det nya Operahuset Harpa. 

Det är i denna glaskonstruktion i hamnen som min värd Icelandair Mid-Atlantic har sin invigningsmiddag. Det bjuds på stor buffé med både sushi, grillspett och vietnamesiska vårrullar. Självfallet finns det också ett veganskt utbud, vi är trots allt ändå i Norden. Här minglar runt 800 personer från både Europa och Nordamerika. 

Icelandair Mid-Atlantic är en stor resemässa som flygbolaget har arrangerat så länge någon på plats kan minnas. Men de senaste tre åren har pandemin satt stopp för dessa möten. Nu är man tillbaka konstaterar Icelandairs vd Bogi Nils Bogason på scenen när han hälsar välkommen och vill tacka alla i rummet för att vi hängt kvar under de tuffa tiderna. 

Sedan ett år tillbaka är det nu full fart framåt lovar han.

”Jag vill härmed utse Reykjavik till Nordens Dubai”

På mässan finns utställare från båda sidor av Atlanten, från Stockholm ser jag Vasamuseet, Vikingamuseet och Skansen. Från USA bland annat Visit Orlando och Mall of America, det sista är Nordamerika största shoppinggalleria som också rymmer ett nöjesfält. Följaktligen finns det köpare av resor från Europa som vill skicka gäster till USA och Kanada och köpare från Nordamerika som vill hitta kontakter i Europa. Mellan dessa två världsdelar finns förstås Island som vill att man stannar några dagar på deras ö och simmar runt i Blue Lagoon, ett SPA på en varm källa och åker The Golden Circle. Mer om den senare om en stund. 

På plats är också ett litet gäng journalister från världens alla hörn. Undertecknad är den enda från Sverige. Blir på mingelkalaset kompis med Miguel som är från Katalonien. Han har en fru och ett barn i Moskva, men vill att de ska flytta till Barcelona. Han tror att Ryssland kommer att bli som Nordkorea, en isolerad enklav som styrs av ledare utan kontakt med resten av världen. 

Miguel skriver bland annat för CNN och har en sida på nätet som handlar om flygindustrin. Han arbetar även som konsult. 

Vi journalister vallas runt av två schyssta pr-tjejer från London. Det är deras första besök på Island.

”Jag får testa att landa en 757 200 på Islands blåsigaste flygplats”

Nästa morgon är det studiebesök på Icelandairs träningscenter. Här tränar flygbolagets piloter tio dagar om året. Fem av dem spenderas i någon av de tre simulatorerna som kostar 12 miljoner dollar. Över 2000 piloter utbildas här under ett år. Simulatorerna är igång de flesta av dygnets alla timmar. På vintern, lågsäsong för Icelandair, är det mest de egna piloterna som tränas och testas. Men på sommaren finns det plats för andra än bolagets medarbetare till en kostnad av 5000 kronor i timmen. 90 procent av Icelandairs piloter är födda på ön och 13 procent av kvinnor. Den sista siffran är den högsta i världen. Inget annat land har fler kvinnliga piloter per capita berättar våra värdar stolt. Island är ett land av högutbildade människor, man är också bäst i världen på antalet läkare och jurister per capita. 

”Inget annat land har fler kvinnliga piloter per capita än Island”

På anläggningen utbildas även kabinpersonalen i vad som ska göras om planet störtar i havet eller det börjar brinna på toaletten. 

Jag får testa att landa en 757 200 på Islands blåsigaste flygplats. Det går bra, men när jag väl är nere på rullbanan har jag svårt att hålla kvar den väldiga maskinen på asfalten. Jag gör enligt vår kvinnliga pilotlärare det vanligaste fel av dem alla, jag överkompenserar när jag gjort ett litet fel. 

Jag testar även att släcka en brand på ett flygplanstoalett och den nyinköpta VR-utrustningen som man hoppas mycket på. Än är VR bara i sin linda när det kommer till pilotutbildning, men våra lärare hoppas tekniken ska kunna ersätta en del av tiden i simulatorerna. 

Vi lämnar träningsanläggningen och åker till den sporthall i vilken själva mässan äger rum. En våning upp i byggnaden får vi äta sushi-lunch med Icelandairs ledningsgrupp. Förutom vd Bogi Nils Bogason är driftschef, försäljningschef, marknadschef och kommunikationschefen på plats. Vi går laget runt och alla journalister från ställa en fråga var. Jag kan förstås inte hålla mig till reglerna utan måste ställa två frågor. 

”Vi vill fortsätta att vara ett oberoende självständigt flygbolag”

Den första är om Icelandairs konkurrent PLAY. Det är en lågprisaktör sprungen ur det konkursade bolaget WOW. De har samma affärsidé som våra värdar, nämligen att flyga mellanstora jetplan över Atlanten och mellanlanda på Keflavik. Det håller nere bränslekostnader och skapar stor flexibilitet. PLAY gör samma sak, men har lägre kostnader och är följaktligen billigare att flyga med. 

Min andra fråga är om det är nu efter covid som den stora konsolideringen av den europeiska flygmarknaden kommer igång. Icelandair är ett litet lönsamt flygbolag med 52 maskiner, 3043 medarbetare och 3,2 miljoner passagerare. En läcker munsbit för jättar som IAG eller Lufthansa.  

Bogi Nils Bogason inleder med att säga att för att tjäna pengar måste man spendera pengar. Några planer på att tävla med PLAY eller Ryanair och Easyjet som också flyger till Reykjavik har han inte. 

Inte heller att hoppa i säng med någon av elefanterna i flygindustrin. 

– Vi vill fortsätta att vara ett oberoende självständigt flygbolag, säger Bogi Nils Bogason. 

Men man samarbetar gärna med andra, men inte i en allians. Följaktligen har man utvecklat ett eget premiumsegement Saga och ratar exempelvis SAS poängpartner Star Alliance. Hur det går med konsolideringen av Europas flygmarknad får jag inte svar på.

På pressmötet deltar många flygnördar, följaktligen blir det många frågor om olika flygplanstyper. Icelandairs flotta ska skiftas ut och nu får vi veta helgens enda riktiga nyhet. Icelandair som har enhetsflotta med tillverkaren Boeing funderar på att gå över till Airbus. En radikal förändring av bolagets verksamhet. Enhetsflotta är nyckeln till framgång enligt många experter i flygbranschen, exempelvis Ryanair har detta med Boeing. En Boeing-pilot kan exempelvis inte flyga Airbus samtidigt. Det senare styrs med en joystick. Boeing styrs med ett roder som påminner om en ratt. För att få byta flygplanstyp krävs månader av träning. Till en kostnad av minst 5000 kronor i timmen. 

Några bra argument för att byta tillverkare framkommer inte på mötet. Men Bogi Nils Bogason lovar att detta inte är en del i förhandlingsspelet med Boeing och att man kommer att fatta “ett självständigt beslut som är det bästa för Icelandair. 

Icelandairs reklamslogan är: “We bring the spirit of Iceland to the world”. Det 85 år gamla bolaget är medvetna om att världen kommer att snurra på även om Island försvinner. Följaktligen är man kaxiga för att tränga igenom bruset och man samarbetar också på ett unikt sätt med den egna turistnäringen. Mässan Icelandair Mid-Atlantic är ett bra exempel på detta. Att mellanlanda några dagar på Island när man flyger från Stockholm till New York med Icelandair kostar aldrig något extra. Turismens del av Islands BNP är 4 procent att jämföra med svensk turisms del av BNP som är under 2 procent. Turism på Island är en basnäring, efter ettan fiske och tvåan industriell tillverkning är turism nummer 3 före exempelvis IT. Men precis som på många andra ställen i världen har man en debatt om överturism. I sommar väntas 200 kryssningskepp till ön plus att många hotell redan är fullbokade. På mässan är många av de isländska utställarna tillbakalutade. Sommaren 2023 är det fullsatt med många stora grupper. Det är sommaren 2024 som säljas in nu och det är inte så bråttom.    

På pressträffen pratar vi en del om hållbarhet. 2050 vill Icelandair vara fossilfria. Men än så länge finns det ingen infrastruktur på Keflavik för att tanka med SAF, hållbart flygbränsle som reducerar utsläppen med runt 90 procent. Det är dock fortfarande oklart hur detta bränsle reagerar på stark kyla. Det sista har man stundtals gott om på Island.

På kvällen är det dags för den stora festen. Det är Visit Orlando som sponsrar med en sittande trerättersmiddag. Efter maten hoppar vi runt på dansgolvet till ett coverband som blandar ABBA, A-ha och Toto. Jag smygfilmar när Bogi Nils Bogason stuffar runt på dansgolvet. 

Nästa morgon kör vi The Golden Circle. Att döpa en traditionell busstur till något så sexigt tycker jag är mycket smart marknadsföring. Det är beckmörkt när vi lämnar vårt Hilton hotell halv tio på förmiddagen och det tar ytterligare en timme innan himlen börjar ljusna. Det regnar och blåser och snöar på ett sätt som jag aldrig varit med om tidigare. Efter 90 minuter kommer vi fram till Geysir, en varm källa där kokande vatten sprutar upp ur marken var femte minut. Det hade varit overkligt och magiskt om solen sken och himlen var blå. Men nu är det bara småhäftigt eftersom jag är rädd att frys ihjäl i mina tunna kostymbyxor som är plaskblöta. Efteråt byter jag om till mina skidbyxor som jag borde haft på mig från början om jag inte var så fåfäng. 

”Testar tomatöl. Funkar fint till min tomatsoppa med fisk och ost”

Nästa stopp är Gullfoss, ett mäktigt vattenfall. Därefter är det lunch på Fridheimar, en tomatgård. Varje dag skickar det gifta paret på gården och deras 70 medarbetare två ton tomater till Reykjavik. De är förstås ekologiskt odlade. Värmen och ljuset i de stora växthusen kommer från öns vulkaniska inre. Island ligger på gränsen mellan två kontinentalplattor och dessa flyttar sig 2 centimeter om året. Följaktligen blir det då återkommande vulkanutbrott och jordbävningar. Dessa kan ske precis när som helst utan någon som helst förvarning. Men ingen jag träffar verkar det minsta orolig. 

Testar tomatöl. Funkar fint till min tomatsoppa med fisk och ost. Men hade förmodligen smakat ännu bättre på sommaren. 

Vi kör vidare till Fontana, en badanläggning vid en sjö. Här bakar man bröd genom att gräva ner en kastrull fylld med deg ett dygn i jorden bredvid en kokande källa. Det bruna brödet smakar fint, men ännu godare är den rökta lax som fiskas upp ur sjön. Stjärnkocken Gordon Ramsay blev helt överexalterad när han var här och testade den. De varma bassängerna är ljuvliga liksom ångbastun ovanpå den varma källan. Mitt dopp i sjön är förstås iskallt, men förstås nödvändigt om man har det minsta viking kvar i kroppen.

Text: Viggo Cavling