”De synbara resterna av heli-ski är skidspår i bergen. Men allt fler pekar på att branschen också lämnar något annat efter sig: koldioxidutsläpp, som hotar de vildmarker som skidåkarna uppskattar.”
I över 50 år har heli-ski beskrivits som den ultimata upplevelsen för skidåkare runt om i världen. I Kanadas västligaste provins, British Columbia, finns den högsta koncentrationen av heli-ski-verksamhet i världen och det var här den föddes på 60-talet.
Men det är en omdebatterad företeelse.
De synbara resterna av heli-ski är skidspår i bergen. Men allt fler pekar på att branschen också lämnar något annat efter sig: koldioxidutsläpp, som hotar de vildmarker som skidåkarna uppskattar.
Flera länder, som Frankrike, Norge och Japan, har förbjudit heli-skiing, till stor del av miljöskäl. Även om de totala utsläppen är små i det stora hela, producerar det en oproportionerlig mängd växthusgaser jämfört med annat.
British Columbiaföretaget Northern Escape Heli Skiing (NEHS) uppskattade nyligen sitt koldioxidavtryck. De fann att det står för 0,62 ton växthusgaser för varje skidåkare, varje dag.
För att uppfylla målen för den globala uppvärmningen i Parisavtalet ska avtrycken komma ner till i genomsnitt 4,5 ton växthusgas per person, varje år, i slutet av detta decennium.
En enskild NEHS heli-åkare kommer alltså att släppa ut nästan den mängden på sju dagar.
NEHS förklarade sig 2021 som koldioxidneutralt. Deras lösning var att köpa koldioxidkompensationer, med minskade koldioxidutsläpp någon annanstans.
Men experterna kritiserar kompensation för att minska den direkta miljöpåverkan. En EU-studie från 2016 fann att 85 procent av de kompensationer som analyserades hade en låg sannolikhet för att få goda resultat. Antingen överskattades fördelarna eller de var kopplade till projekt som skulle blivit av även om kompensationen inte hade sålts.
HeliCat Canada, kanadensiska branschorganisationen, sammanställde en vitbok från 2018 där de listar flera områden där helikopteråkare kan sänka utsläppen, till exempel genom att använda mer bränslesnåla markfordon och förbättringar av byggnaderna för logi.
NEHS:s koldioxidrevision visade att flygbränsle endast utgjorde 28 procent av företagets totala utsläpp 2021. Diesel, propan och bensin representerade huvuddelen av dess avtryck (de använder bland annat stugor som drivs av dieselgeneratorer).
Världens största företag på området, CMH Heli-Skiing, även de British Columbiabaserade räknar med ett genomsnittligt fotavtryck på 0,39 ton växthusgaser per skidåkare och dag. Även om det är cirka 35 procent bättre än NEHS:s siffra, skulle det bara ta elva dagar för en skidåkare att släppa ut ett års utsläpp baserat på Parismålen.
Dave Butler, CMH:s hållbarhetschef, säger till The Globe and Mail att CMH är en del av problemet, och att företaget studerar hållbara flygbränslen, för att minska koldioxidutsläppen. Men han hävdade också att företaget ger mer än det tar, även med sitt nuvarande koldioxidavtryck.
– Jag tror att det finns omfattande fördelar som kommer från vår verksamhet. Dessa sträcker sig från rent ekonomiska – skatteintäkter, jobbmöjligheter på landsbygden, långsiktiga partnerskap med leverantörer – till att fylla behov i samhällen som inte fylls av andra, säger han till The Globe and Mail.
Branschorganisationen HeliCat säger att sektorn sysselsatte 2 846 personer 2019, med 1 797 av dessa jobb på heltid och satte bidraget till British Columbias ekonomi till 326 miljoner dollar det året (ca 2,4 miljarder SEK).
Heli-skis andra problem är beroendet av kommersiella flyg och bilar för att få människor på plats eftersom det är koncentrerat till avlägsna platser. Det vänder sig också helt till den utländska marknaden.
Under 2019 rapporterade HeliCat att dess medlemmars genomsnittliga intäkt per gäst var 2 087 dollar per dag (ca 15 000 SEK). Det är cirka 10 gånger kostnaden för en dagsbiljett på Whistler Blackcomb, Kanadas dyraste skidort under högsäsong och platsen för de alpina tävlingarna under OS 2010.
