Del 1: Rövarband eller räddare i nöden?
Ett litet land med 400 miljardärer har en helt annan syn på affärer än Sverige. Slagordet “Norge behöver fler hjältar” upprepas ständigt i reklamen. Allt är en tävling. Allt kan erövras. Gärna globalt. Och snabbt.
Det är arvet; från polarfarare och upptäcktsresande, över skeppsredare och oljeprospektörer. Norge är ett slags cowboy-kultur.
Men oavsett om det gäller idrott, hotellkedja eller flygbolag så är den svenska reaktionen oftast densamma. Det där kommer aldrig att gå.
Se på Norwegian, eller Petter Northug. I Sverige är samråd vägen och kompromisser målet.
Det häcklades en hel del från Sverige mot Norwegian, som var på knä redan innan pandemin. SAS satsade på att räkna ut dem. Men deras globala ambitioner följde bara norsk tradition. Skeppsredare Thomas Fredrik Olsen ägde Norwegian Air Lines redan 1933. Redan före kriget planerade de öppna flygbåtslinje till USA via Island i samarbete med PanAm. De hade flygbåten. Skeppsredare Ludvig G. Braathens SAFE startade, före SAS, världens längsta och då snabbaste flyglinje till Hong Kong på 46 timmar. SAFE stod ju dessutom för South America and Far East.
Snacka om track record.
Ludvig G. föddes under enkla förhållanden, men hade läshuvud. Böckerna fick han läsa i skenet av en gatlykta utanför. Familjen hade inte elström. Konkurrenten Fred Olsen hade den näst längsta flyglinjen; till Colombo på Ceylon. Norska skeppsredare hade sett stora delar av sitt tonnage bli sänkt i kriget. Det var en tragedi för norska sjömän. Men redarnas fickor var fyllda med guld. Lärdomen var att krig och kris även kan vara lönsamt. Men norska staten var försiktigare och snål. Olsen hängde på.
De blev storägare i SAS och fick i skuggan av detta driva sitt eget fraktflyg i fred. Braathen följde sin egen väg i ständig strid med SAS. När oljan upptäcktes bekräftade det prisjägarnas cowboymentalitet från förr. “All in”, risker är lika med vinster. Laxodlingen skulle följa samma princip. Så när Norwegian kom var det inget konstigt med explosiv expansion. USA? Argentina? Det här har Norge gjort förr.
Ett skepp med vingar är ingen skillnad.
Norrmännen har aldrig sett Norwegian som ett korthus.
Men helst ska man ha en enkel bakgrund, eller en som hjälte att briljera med. Björn Kjos var ju fallskärmsjägare och Starfighterpilot, innan han blev advokat och grundade Norwegian. Han hade hade haft en juridisk tvist med SAS redan som chef för det lilla flygbolaget Norwegian Air Shuttle. När SAS tog över Braathens sade man upp kontraktet som Norwegian Air Shuttle haft som underleverantör, trots att det skulle löpt 18 månader till. SAS i Stockholm underskattade Björn Kjos, snart var Norwegian Air Shuttle större än SAS. Hämnden var ljuv.
Vi vet alla hur det gick.
Men norrmännen har aldrig sett Norwegian som ett korthus.
Likt en fågel Fenix reste Norwegian sig, i den kanske mest invecklade och sensationella rekonstruktionen någonsin i flygvärlden. Visserligen behövde nya Norwegian mellan två och fem miljarder i friskt kapital. Glöm inte att norska staten inte ville vara med. Men riskvilligt kapital kom inom loppet av 24 timmar.
Norwegians koncernchef Bjørn Kjos tar emot priset för ”Årets flygbolag”. 
Flyrs kabinpersonal.
Det var i samma veva Erik G. Braathen vill ha ett par miljarder för att starta Flyr, kanske också i förhoppning att Norwegians dagar var räknade. Men även de pengarna var på bordet inom 24 timmar.
När så en tredje grupp ville starta Norse Atlantic Airways, med hälften av Norwegians tidigare Boeing 787 Dreamliners, behövdes drygt ett par miljarder till. Ånyo fanns pengar på bordet inom 24 timmar. Men i Sverige tror vi fortsatt att norrmännen är tokiga.
Norwegians störste aktieägare nu är John Fredriksen.
Han var länge Norges rikaste miljardär. Men efter en storkonflikt med norska skatteverket sade han upp sitt norska medborgarskap och är nu Cyperns rikaste man, med cirka 115 miljarder NOK i förmögenhet. Fast det var före pandemin. Som världen största tankfartygsredare och med stora investeringar i oljeindustrin och fiskodling, får vi nog lägga på, rätt många miljarder, i hans favör. För här nappar det.
Norwegian är kaffepengar.
Fredriksen växte också upp under enkla förhållanden i östra Oslo. Pappa var svetsare vid norska järnvägarna, modern cafébiträde. Han har ingen formell högskoleutbildning. Ändå blev han tidigt oljemäklare i New York. Han köpte sitt första tankfartyg på 70-talet och blev miljardär på Iran-Irakkriget då hans oljefartyg var Irans livlina. Han har hus i Cypern, Marbella, Oslo och ett slott i London från 1725, med Londons näst största privata trädgård efter Buckingham Palace.
Han har donerat hundratals miljoner till Radiumhemmet i Oslo. Välgörenhet är en röd tråd hos norska miljardärer. Som ägare till Golden Ocean Group fick han ögonen på en ung man med sinne för siffror, som jobbade för ett av gruppens rederier, flaggat på Bermuda. Geir Karlsen blev senare finanschef i Norwegian och vi kan gissa att det var John Fredriksen som bestämde att Karlsen skulle bli CEO för Norwegian, sedan Fredriksen öppnat plånboken. Miljardärernas spindelnät fångade Norwegian och småspararna hängde på. Fredriksen såg möjligheten till ett rejält klipp. Svenskarna i Frösundavik “såg det inte komma”.
Till sommaren har Norwegian åter 80 Boeing 737-800, som bara behöver betalas när de flyger. Finansavdelningen är säkrad i hårda norska nypor. Och Flyr öppnar trafik på Stockholm med snart ett dussin plan i flottan.
Text: Jan Ohlsson är rese-och flyganalytiker som tillbringat hela pandemitiden på Fornebu, vars enda kvarvarande flygtrafik är taxiflyglinjen med sjöflyg till miljonärernas sommarhage Kragerö.
