– Vi har för mycket lån på grund av att vi byggt för stora båtar som vi inte kunnat fylla, framför allt inte under vinterhalvåret. Vi har inte klarat av att betala tillbaka lånen som vi skulle, säger Anne Ljungdahl, regional sales manager för Hurtigruten i Sverige, Finland och Baltikum.
Hurtigruten, som är Nordnorges största företag, är mycket mer än 13 fartyg som kryssar: bussar, snabbkatamaraner, hotell och resebyråer.
– Jag har förståelse för åtgärderna, ändå det känns tungt med tanke på att försäljningen går så bra och ökar i hela världen. Under 2008 ökade vi omsättningen med 5 procent. I Sverige ökade försäljningen med 33 procent.
Beskedet från styrelsen är att ägarna tröttnat på att förlora pengar och att åtgärder måste vidtas omedelbart. Därför får hälften av de 400 landanställda på Hurtigrutens kontor i Norden samt New York, Florida, Paris, Hamburg och London gå. Bokningscentralen flyttas till Tallinn, där personal ska boka resor på såväl svenska, fins-ka, tyska, franska och engelska.
– Kostnaderna per passagerare att sälja resor har kostat mer hos oss än hos andra rederier. I Tallinn är personalkostnaderna lägre.
Kapningen har börjat på huvudkontoret i Norge som halverat personalstyrkan och sagt upp 80 personer. Nu ska Sverige minska personalen från tio till fem.
– Det känns tråkigt med tanke på att vi har en mycket kunnig och inarbetad personal som kan produkten och har åkt åtskilliga turer med båtarna. I början var jag skeptisk till förändringen, eftersom det kommer att ta lång tid att bygga upp samma kunskap i Tallinn, säger Anne Ljungdahl.
Efter att ha besökt nya kontoret i Tallinn har Anne Ljungdahl ändrat uppfattning. Den estniska personalen uppfattades som mycket ambitiösa.
– Det finns förutsättningar för att detta ska fungera. Dock måste vi fortsätta med vår goda försäljning. En osäkerhetsfaktor är att vi inte vet hur känsliga våra kunder är för förändringen.
För att förbättra ekonomin finns också planer på att försöka förändra Hurtigrutens avtal med
norska staten, där Hurtigruten förbinder sig att gå en tur om dagen mellan Bergen och Kirkenes, vilket binder upp 11 båtar.
– Vi kanske inte behöver stanna i alla 35 hamnar på vägen eller åka varje dag under vintermånaderna. Som det är nu får vi bidrag för trafiken från staten, men det går ändå inte ihop på grund av lånen, säger Anne Ljungdahl.
Samtidigt arbetar Hurtigruten med att öka försäljningen genom att ge turerna mer äventyrliga inslag och locka yngre grupper.
Hurtigruten, som är Nordnorges största företag, är mycket mer än 13 fartyg som kryssar: bussar, snabbkatamaraner, hotell och resebyråer.
– Jag har förståelse för åtgärderna, ändå det känns tungt med tanke på att försäljningen går så bra och ökar i hela världen. Under 2008 ökade vi omsättningen med 5 procent. I Sverige ökade försäljningen med 33 procent.
Beskedet från styrelsen är att ägarna tröttnat på att förlora pengar och att åtgärder måste vidtas omedelbart. Därför får hälften av de 400 landanställda på Hurtigrutens kontor i Norden samt New York, Florida, Paris, Hamburg och London gå. Bokningscentralen flyttas till Tallinn, där personal ska boka resor på såväl svenska, fins-ka, tyska, franska och engelska.
– Kostnaderna per passagerare att sälja resor har kostat mer hos oss än hos andra rederier. I Tallinn är personalkostnaderna lägre.
Kapningen har börjat på huvudkontoret i Norge som halverat personalstyrkan och sagt upp 80 personer. Nu ska Sverige minska personalen från tio till fem.
– Det känns tråkigt med tanke på att vi har en mycket kunnig och inarbetad personal som kan produkten och har åkt åtskilliga turer med båtarna. I början var jag skeptisk till förändringen, eftersom det kommer att ta lång tid att bygga upp samma kunskap i Tallinn, säger Anne Ljungdahl.
Efter att ha besökt nya kontoret i Tallinn har Anne Ljungdahl ändrat uppfattning. Den estniska personalen uppfattades som mycket ambitiösa.
– Det finns förutsättningar för att detta ska fungera. Dock måste vi fortsätta med vår goda försäljning. En osäkerhetsfaktor är att vi inte vet hur känsliga våra kunder är för förändringen.
För att förbättra ekonomin finns också planer på att försöka förändra Hurtigrutens avtal med
norska staten, där Hurtigruten förbinder sig att gå en tur om dagen mellan Bergen och Kirkenes, vilket binder upp 11 båtar.
– Vi kanske inte behöver stanna i alla 35 hamnar på vägen eller åka varje dag under vintermånaderna. Som det är nu får vi bidrag för trafiken från staten, men det går ändå inte ihop på grund av lånen, säger Anne Ljungdahl.
Samtidigt arbetar Hurtigruten med att öka försäljningen genom att ge turerna mer äventyrliga inslag och locka yngre grupper.
