Tyvärr saknas direktflyg ARN–MIA, varför det blir 14+ timmars restid inklusive ett stopp. Jag ville flyga Star Alliance och valde Swiss International Air Lines via Zürich, summa 17 timmar varav 4 timmar i Zürich.
LX 1255 är ett av Arlandas många så kallade fakirflyg. Det blir så när man bor perifert i Europa. Med avgång 06:40 står jag i Business-kön före klockan 05 i ottan, efter att jag skrämts upp ur en vacker dröm redan 03:30 hemma i Nacka. Därav tillmälet ”fakirflyg”.
Vid incheckningen går Economy-kön snabbare, då en av BC-deskarna stoppar flytet när den tar hand om en trio ekonomiresenärer. Det orsakar en del irritation bakom mig. Damen i Swiss counter sorterar hjälpsamt fram mina två boardingkort under diskussion. Det finns nämligen ett problem med Swiss Air, som jag beskriver nedan inför sträckan ZRH–MIA.
Airbus A320neo ARN–ZRH
SAS-loungen är nästan tom på folk denna tisdag efter öppning 05:30. Normalt är den undermåliga loungen proppad med folk. Jag tar en cappucino och en kaka, eftersom maten här alltid är kall och oattraktiv. Hoppet står till Swiss Business Class’ frukost.
Swiss A320neo är ett smalbukigt plan med samma konfiguration 3+3 genom hela kabinen, och med samma Economy-stolar framme i BC. Jag sitter på plats 1A. Skillnaden är att mittenstolen inte är bokningsbar, det ger något mer privacy men det gör inte min stol bredare, vilket är det viktigaste incitamentet för att man snällt betalar mer. Jag ställer min stora kamerarygga på mittenstolen, och till min förvåning är det okej för flygvärdinnan att den står där om jag bara spänner fast den med bältet som på en liten människa.
När vi kommit upp i luften, lamporna släckts och jag tillåts resa mig upp för ett snabbesök på toaletten, dammar jag huvudet ordentligt in i videoskärmen över sätena. De har glömt fälla in efter säkerhetsvideon, varför den blivit en egen liten säkerhetsrisk.
Så kommer då frukosten. Man varken hinner eller är sugen att käka hemma klockan 4 på morgonen, och maten på SAS Lounge saknar all attraktionskraft. Även Swiss frukost gör mig frågande först, när jag får in en liten pappkartong, en bentolåda med 4 plastfack för charkuterier. Men en söt träbricka följer med, där jag kan lägga upp det kallskurna mer aptitretande. Och faktiskt har de en fransk Champagne Jacquart så här i arla morgonstund. Det måste vara första gången jag druckit champagne klockan 7 i ottan.
Mitt tvivel ljusnar till en lagom och god frukost utan sött, inklusive en liten ostpaj vid sidan om. Mycket hellre denna kombo än de eviga omeletterna med en stekt korv och potatis, som smakar lika fantasilöst över hela världen. Här har Swiss tänkt själva. Såklart är det också lättare för dem att slippa hålla maten varm. Inget kaffe serveras. Där blir jag (tillfälligt) glad över SAS Lounge, som räddade min dag med en espressoförstärkt cappucino.
Boeing B777 ZRH–MIA
Som väntat är Swiss BC Lounge både stor och välsorterad i motsats till SAS pinsamma lounge på Arlanda. Swiss har flera salar, fåtöljer och soffor, särskilda mindre rum för vila och arbete med dator. Stort urval av tilltugg och drycker och ett trettiotal tidningar och publikationer.
Swiss B777-300ER ska ta mig till Miami på 10:35 timmar med LX 064. Det är litet stökigt vid gaten men väl ombord är det befriande att sätta sig i sin privata nisch på stol 8K. Den är extra privat, eftersom det är en av Swiss Airs eftertraktade Throne Seats. Namnet syftar på en egen ”tron”, vilket är väl fångat. Varannan rad har två säten vid fönstren, medan varannan rad har ett singelsäte, en ”tron” med samma breda utrymme som två stolar. Konfigurationen är alltså varannan rad 1+2+2 och varannan rad 2+2+1.
Men det finns villkor för att boka ett tronsäte. Trots att jag bokade hela min resa mer än fyra månader i förväg via Swiss hemsida, skulle ett tronsäte kosta cirka 1 900 kronor extra. Med tanke på kostnaden för BC borde alla säten ingå, med företräde för ’early birds’. Först till kvarn får en Throne Seat. Men på Swiss är det tvärtom. Bara på Swiss har jag stött på detta.
Jag bestämde mig för att vänta och se, annars skulle jag köpa ett tronsäte för mitt test. Tills vidare reserverade jag en parstol. Men 48 timmar före avgång gick det inte längre att boka några säten alls, och min förbokade parstol hade dessutom försvunnit under försöken att boka ett tronsäte. Skulle det bli ståplats till Miami nu? Swiss är bra på att göra en nervös.
Bolagets system med att försöka klämma ut en extra slant för dessa tronsäten hade orsakat mig mycket av besvär och många timmar. En vän i branschen föreslog på skoj att jag borde fakturera dem 1 900 kronor för nedlagd tid och psykiskt lidande. Men, Eureka! Kvällen innan avgång lyckades jag sent äntligen spika mitt tronsäte 8K, men det gick inte att skriva ut boardingkorten. Det var allt detta vi tragglade med vid Swiss check-in på Arlanda.
Man kan alltså reservera ett tronsäte utan extra kostnad, om man väntar till tätt inpå avgång. Men upplevelsen senare av denna seating gjorde att jag kommer att betala nästa gång, så bra är konceptet! Efter flygningen förstår jag varför de prissätter tronsätena två papp högre. Skillnaden är definitivt värd det. Det räcker att titta på några bilder så förstår man.
Boarding i ZRH sker smidigt via separat dörr längst fram för BC. Mitt tronsäte ger mig ett helt bås för mig själv, ett sitt- och liggskönt säte omgivet av hur mycket bords-, förvarings- och arbetsyta som helst. Nedfällt blir sätet till en skön säng. Längst inne i hålet för benen finns en stoppad skinnkudde att vila fötterna på.
Reglageknapparna för sätet är lätta att komma åt långt fram i armstödet, men man råkar också ofrivilligt trycka på dem ibland med underarmen så stolen börjar röra på sig. Ryggstödet har en massagefunktion också, men jag finner den helt menlös. Man kan göra sätet fastare eller mjukare, vilket gör en viss skillnad. Detsamma gäller svankstödet.
Champagnen är densamma som på LX 1255 från Arlanda, Jacquart Mosaïque Brut. Två schweiziska viner, en röd och en vit, och detsamma för Sydafrika. Mina favoriter blir genast det 12-åriga Bordeauxvinet Château Charmail 2011 från Haut Médoc och sydafrikanen Asara Pinotage 2018. Bägge har kraften att matcha huvudrätten på den något överstekta oxfilén med dadelsky och potatismos spetsad med harissa.
Den föregicks av förrätten, en mousse på kronärtskocka med pumpasallad och butternut squash. Ostbrickan med tre ostar ligger med på brickan redan från början av måltiden.
Underhållningssystemet är rikhaltigt och jag kollar på Harrison Fords sista Indiana Jonesfilm, som är extra lång. Hörlurarna är av bra kvalitet som stänger ute ljuden från omgivningen. Jag pausar filmen för en eftermiddagslur och jobb på laptoppen i vad som känns som mitt eget spatiösa ”kontor”. Jag avslutar Indiana Jones inför landning – just när Miami Beach dyker upp under planet som en tredimensionell karta med sin oändliga sandstrand kantad av vita hotellfasader.
Förvånad blir jag serverad en macka och en kopp te mot slutet av resan, alltså inget varmt andra mål trots en 10,5 timmar lång flygning. Tipset som jag missade är att, med 90 minuter kvar, äta fler än en snack. De har en god sallad på inlagd rödkål och lufttorkat kött, eller en ost tartelett, och det finns fruktsallad och Mövenpickglass. Eller en macka med te. Låt det ersätta den middag som aldrig kommer.
Slutsats: BC på Swiss A320neo ARN–ZRH känns inte som BC. Men en mycket bra flygning med B777 ZRH–MIA. Om du flyger ensam, satsa några tusen extra på en Throne Seat, du kommer inte att ångra dig. Verkar det inte bli så fullbokat kan du följa vartåt det barkar och vänta till sent kvällen före avgång, så går det att boka en tron utan tillägg. Eller var tidig på Arlanda och boka vid desk. Är ni två resenärer är parstolarna ett utmärkt alternativ.
Peter Hanneberg
Journalist, författare
