Sådana här livsavgörande händelser i människans historia sätter igång olika krafter i samhället. Krafter som passar på att vinna mark med hjälp av den kris som pandemin är. Krafter som utnyttjar krisen för att driva utvecklingen åt ett viss ideologiskt håll. Förkämparna för miljön är en av dessa krafter. Jag är helt säker på att absolut alla förstår att vi människor håller på att förstöra planeten Jorden, och att vi måste minska eller till och med sluta användandet av fossila bränslen helt om vi ska ha en chans att överleva. En grön omställning är en självklarhet, men när man utnyttjar pandemin för att förstärka människors skam till resor, då blir jag orolig. När man utnyttjar pandemin för att lägga ner flygplatser, då blir jag också bekymrad. Inte blir jag lugnare när man drar fördel av situationen genom att ifrågasätta både privata och affärsrelaterade resor med argumentet att det går lika bra att mötas digitalt.
Varför valde miljöivrarna reseindustrin, och särskilt flyget, som slagpåse i miljödebatten? Varför ge sig på en bransch som står för tre fyra procent av alla globala koldioxidutsläpp i stället för att fokusera på den tunga tillverkningsindustrin där problemet egentligen ligger. Jo, därför att det är enkelt och opportunistiskt utan att göra någon egentlig nytta i det stora hela. Om det nu är så viktigt att visa väljare och omvärlden hur bra vi är i Sverige beträffande vårt miljöansvar, varför inte i stället projektera till exempel Bromma flygplats till världens första centrala flygplats helt elektrifierad med enbart el-flygplan. Helt enkelt ett mer lösningsorienterat miljöarbete, inte lägga ner, inte skapa ytterligare skam för att man reser.
Att sluta resa är en fullständigt livsfarlig utveckling om vi lyfter blicken lite och tittar på människans historia. Resandet är en förutsättning för möten mellan människor, kunskap och förståelse för andra kulturer, och vänskapsband över alla gränser. I flera århundraden reste människan för att kriga och erövra. Nu reser vi för att upprätthålla fred, bekämpa fattigdom, för frihet och samarbeten. Det är när vi stänger gränser, blir mer nationella och tror att vi klarar oss bättre själva som det börjar bli direkt farligt, och det kan gå fort riktigt fort. Se bara vad fyra år med Trump har gjort med USA.
Att mötas digitalt är bara en nödlösning just nu, och i förlängningen enbart ett komplement till resandet. Självklart finns det många onödiga resor som kan ersättas med digitala möten, och enligt Nordiska affärsresenärer i vår senaste mätning är i genomsnitt 30 procent av deras resor innan corona möjliga att ersätta med digitala möten. Vi får dock aldrig tro att det går att leva och upprätthålla relationer i ett slags videospel. Det kommer enbart leda till ”vi och dom”, en ökad misstänksamhet mot andra, och i slutändan till konflikter – på mikronivå mellan människor och medarbetare, på makronivå mellan länder.
Jag väljer dock att tro på mänskligheten, och jag blir lite lugnare när Nordiska företag tydligt visar att de är mer realistiska och verklighetsbaserade än många andra som tror en massa saker nu förtiden. Tror en massa för egen vinning eller ideologi. I vår framtidsprognos för 2021 indikerar företagen en genomsnittlig minskning av affärsresebudgeten med 7-8 procent, vilket är en helt rimlig reaktion mot bakgrund av viruspandemin.
För mänsklighetens bästa måste vi låta människor resa så mycket de vill mellan städer, länder och andra kulturer, och inse att det är en förutsättning för såväl fred som att lösa problemet med de andra nittiofem procenten av koldioxidutsläppen både här hemma och globalt. Styrkan ligger just i att så många människor som möjligt kan resa. Förr i tiden var detta helt förbehållet det översta samhällsskiktet, och därmed fick alla andra människor tro och förhålla sig till vad andra godtyckligt berättade för dem, utan att själva se, höra, känna, uppleva och förstå. En ödesdiger utveckling som ligger bakom många historiska krig och konflikter. Det är enbart i mötet mellan människor som det kan skapas en långvarig positiv utveckling i alla sammanhang. Resandet är en förutsättning för detta, och är det nödvändiga priset mänskligheten måste betala för fred och planetens överlevnad.
Krönika: Jan Borg, VVD Nordic Bench AB
13 kommentarer