Sedan flertalet turister under februari månad brutit mot officiella restriktioner vid vulkanen Etna, vars senaste utbrott började 8 februari, har den lokala polisen skärpt reglerna. Med begränsningar på hur nära man får gå kratern samt krav på guide hoppas man stävja folkmassorna.
Etna, Europas högsta aktiva vulkan, lockar varje år hundratusentals besökare. Vulkanens dramatiska utbrott och unika landskap gör den till en magnet för äventyrslystna turister – men samtidigt innebär aktiviteten en ständigt närvarande säkerhetsrisk.
I diskussionen som uppstått kring de senaste händelserna har det talats om hur sociala medier påverkar detta. Den digitala jakten på spektakulära bilder driver riskbeteende. Myndigheter i flera städer har varnat för hur klickjakt kan leda till farliga situationer, från olovliga klättringar på monument till trängsel vid natursköna men känsliga platser likt Etna.
Frågan är om det räcker – och om det leder till önskat resultat. Erfarenheter från andra destinationer visar att åtgärder som besöksbegränsningar, turistskatter och strikta regler möter blandad framgång.
I Venedig beskrivs den nya turistskatten på 5 euro av lokala myndigheter som en succé – men det har mer att göra med att turister de facto betalar skatten. Besökarantalet i sig har inte minskat nämnvärt och staden har redan beslutat att dubbla avgiften för att avskräcka.
I länder som Kroatien och Spanien har man infört avgifter liksom besöksrestriktioner och regler för korttidsuthyrning för att hantera turistflöden man upplever eskalerat bortom lokalbefolkningens kontroll. Även här rapporteras effekten än så länge vara marginell. I Japan har man på många håll valt att införa maxgränser för besökare, medan Nya Zeeland höjt turistskatterna för att minska trycket på särskilt utsatta miljöer.
Att alls införa restriktioner är också ofta lättare sagt än gjort, inte minst när ekonomiska konsekvenser hägrar. Turismen är en avgörande inkomstkälla, vilket gör det svårt att införa begränsningar – även när de anses nödvändiga. När Santorini och Mykonos höjde avgifterna för kryssningspassagerare möttes det av kritik från den lokala näringen, och i Dubrovnik har försök att begränsa antalet kryssningsfartyg lett till politiskt motstånd. Det är en återkommande konflikt mellan de som ser turismen som en belastning som hotar befolkning och kulturarv, och de som anser den vara avgörande för att överleva.
En liknande slitning märks nu runt Etna. Lokala guider och räddningstjänster larmar om säkerhetsriskerna, men turismen fortsätter att växa eftersom den är en viktig del av den sicilianska ekonomin. Medan vissa ser de skärpta reglerna och det nya guidekravet som en nödvändig säkerhetsåtgärd, är andra kritiska till den höga summa som turister måste betala för att få tillträde till en del områden.
Frågan är också om den här typen av reaktiva åtgärder verkligen kan hantera det underliggande problemet eller bara är ett slags plåster på såret. Marina Novelli – professor i marknadsföring och turism, som även leder arbetet för Sustainable Travel and Tourism Advanced Research Center (STTAR-C) vid University of Nottingham Business School – påpekade nyligen att vi i många år haft en turismmodell som bygger på ”antal till varje pris”.
När vi nu ser de problem det skapar, är det kanske dags att definiera framgång på annat vis än i form av ständigt ökande besökssiffror? Utan en ny strategi riskerar lokalsamhällen och naturmiljöer att slitas ut – tills även nästa ”orörda” plats möts av samma dilemma.
