Svenska Resebranschföreningen (SRF) höll på torsdagen seminarium för att belysa klimatfrågan och lyfta fram goda branschexempel:
– Var tionde människa globalt jobbar med resor, konstaterade SRF:s vd Didrik von Seth. Resor skapar ökat välstånd och utbyte mellan kulturer. Resenäringen behövs mer än någonsin, men hur ska vi minska flygets utsläpp utan att strypa flygbranschen?
Annika Lignell, hållbarhetsansvarig inom TUI Norden, sade att koncernen jobbat med miljöfrågan i 30 år och kommit en bra bit på väg:
– Inom flyget skaffar vi modernare plan som Dreamliner med 20 procent lägre koldioxidutsläpp. Till 2030 ska flyget utsläpp minska med ytterligare 24 procent och vi samarbetar med bränsleproducenterna med målet att nå nettonollutsläpp 2050.
TUI är världens största researrangör: 150 flygplan, 16 kryssningsfartyg, 400 hotell, 60 000 anställda, och 27 miljoner årliga resenärer till 180 destinationer.
– Sedan 2018 har vi plockat bort 250 miljoner engångsartiklar i plast från våra hotell, berättade Annika Lignell. Vi jobbar med att minska matsvinn, vi har solpaneler på vart fjärde hotell, vi tar betalt för bagage för att minska flygvikten och vi har en bra rad projekt i vår stiftelse TUI Care.
Paradexemplet är projektet Co-Lab på Rhodos, där TUI samarbetar med myndigheterna för att bli klimatneutrala redan 2030. Bussarna ska vara fossilfria, guiderna har fått byta bensinbilen mot elcykel och gästerna får äta närodlat i mån av möjlighet.
Gott så, men kvar står det faktum att få charterresenärer vill betala extra för hållbart flygbränsle (SAF, sustainable aviation fuel) om det kostar tre, fyra gånger mer än vanlig flygfotogen. Med affärsresenärerna, som inte behöver gräva djupt i den egna plånboken, är det annorlunda, berättade Anders Bohlin från Amex GBT, som är världens största affärsresebyrå:
– Våra kunder efterfrågar SAF. Vi är partner med Shell och har fått in en miljon gallon (fyra miljoner liter) SAF i systemet under ett års tid. Själva klimatkompenerar vi våra egna resor till 100 procent. Vi hjälper kunder med konkreta åtgärder så att de till exempel kan se klimatavtrycket vid bokningen.
– Om kunden vill prissätter vi kol så att de kan klimatkompenseras på den nivån. Det finns en hög vilja hos företagen att betala för hållbart resande.
Men man behöver inte vara störst i världen för att hjälpa till att rädda världen. Man kan börja i Småland, som Anders Lindén på Tranås Resebyrå, vinnare av Grand Travel Awards hållbarhetspris:
– Vi var först i norra Europa med att investera i SAF ihop med KLM. Vi är certifierade enligt Sustainable Standard och vi har ett system för CO2-budget med Sustainable Environment Institute.
– Vi jobbar alltid utifrån kundens policy och ställer hårda krav på våra agenter. Det gäller allt från miljö till trafficking. Nyligen stängde vi ett hotell i Jordanien för att där sprang flickor som inte skulle vara där.
Men Tranås Resebyrå driver också egna projekt:
– Mest i Afrika och mest för kvinnor, säger Anders Lindén. Vi har ”micro business training” för kvinnor och skolgång för flickor. Man måste börja med kvinnorna om man ska få något gjort.
Hans råd till resebyråer som inte kommit lika långt i hållbarhetstänket:
– Börja med en certifiering. Alla kan göra något.
Jean-Marie Skoglund, statistiker på Trafikverket, gav sedan en rätt dyster bild av de svenska inrikesflyget:
– Brommatrafiken är den stora förloraren, de hade endagsresenärerna som i stället håller digitala möten. Men även de regionala bolagen har svårt att klara kommersiell trafik, de hålls uppe av upphandlad trafik.
I fjol hade fem inrikesdestinationer tre konkurrerande flygbolag, i år är det bara Umeå som har tre konkurrenter om kunderna.
– Och frekvenserna har minskat. Frågan är om vi alls har något svenskt flygbolag i framtiden? Det krävs ett paradigmskifte, ungefär som när staten för 50 år sedan bestämde att järnvägen skulle elektrifieras.
Ljuset i tunneln utgjordes av två SAF-producenter: Preems Magdalena Streiffert och ST1:s Christian Janssen:
– Vi producerar 200 000 ton hållbart bränsle om året, berättade Christian Jenssen. 120 000 ton är HVO (biodiesel) och 80 000 ton SAF. Vi har avtal med British Airways, KLM och Norwegian och använder tallolja, slaktavfall och frityrolja som råvaror. Vi ska prova att koka sågspån och skogsrester, men biomassan är begränsad.
Preem har fått statliga lånegarantier för att starta SAF-produktion utanför Lysekil:
– Vi räkna med att producera 600 000 kubikmeter, säger Magdalena Streiffert. Men ska vi göra elektrobränsle på el och infångad koldioxid krävs att vi får mer vindkraft så att elpriset pressas. Nu är allt fokus på kärnkraft, inget fel i det, men det kommer för sent.
Christian Janssen påpekade att elektrobränslet kan komma att kosta fem, sex gånger mer är flygfotogen även om produktionen ökar snabbt när kraven på inblandning går från 2 procent 2025 till 6 procent 2030.
– Det är extremt dyrt. Men för att driva på utvecklingen borde staten gå in som delägare i produktionen och som utdelning få SAF till försvaret och civilförsvarets behov.
Riksdagsmännen på seminariet, Trafikutskottets ordförande Ulrika Heie, Centerpartiet, och ledamoten Kadir Kasirga, Socialdemokraterna, utfärdade inga omedelbara löften:
– Vi måste få transportslagen att fungera bättre tillsammans, sade Ulrika Heie och pekade på att Deutsche Bahn nu är medlem i Star Alliance.
– Vi kanske behöver en statlig samordnare, sade Kasir Kasirga. Flyget är viktigt inte minst med tanke på det säkerhetspolitiska läget. Det behöver hända mer.
