Jan Carlzon är i dag delägare i börsnoterade resekoncernen Unlimited Travel Group och riskkapitalist.
På mässans framtidsseminarium FuTURe ska han och tre andra branschrävar diskutera den eviga frågan vart reseindustrin är på väg. Frågeställningen är givetvis inte ny för honom.
– Redan 1985 la jag fram teorin att flygbranschen i Europa kommer att koka ner till fyra eller fem större konstellationer, alltså inte allianser utan flygföretag, några matarbolag plus ett eller två lågprisbolag. Det var min vision då och det är min vision nu. Det är också vad som håller på att hända, om än inte lika snabbt som jag förutspådde. Lufthansa har köpt Swiss och Austrian Airlines, Air France KLM och British Airways Iberia.
Vem köper SAS?
– Förmodligen inte Lufthansa, utan några av de stora blocken. Som allianspartner har ju Lufthansa redan alla fördelarna, så varför ska de ta på sig problemen?
SAS redovisade en förlust före skatt på drygt 2 miljarder kronor för fjärde kvartalet 2011. Skulle du vilja vara bolagets vd om du var 45 år?
– Om jag var i den åldern skulle jag inte ha något emot att ha en framskjutande roll i resebranschen. Vingreseåren var de roligaste, SAS-åren de mest utmanande.
Vad skulle du göra om du var vd för SAS?
– Rickard Gustafson inger stort förtroende och jag vill inte direkt kommentera deras situation.
Om vi i stället ser till flygbranschen generellt, hur ska aktörerna tänka i dag?
– Branschen är cyklisk och drabbas regelbundet av kriser. Förr var det ungefär vart tionde år men nu går det snabbare. 11 september var till exempel bara en utlösande faktor för en kris som redan hade börjat. Många bolag tittar för mycket på hur man ska sänka sina kostnader och för lite på affärsmannaskapet. Det gäller att bestämma sig för vem som är kunden, utveckla sin produkt för den och leverera. Hela tiden måste man ha fokus på det här. Flygbolag som SAS behöver egentligen inte känna sig hotade av Ryanair för de vänder sig till olika kunder. Om SAS springer i lågprisbolagets fotspår suddar de ut sitt eget varumärke. Simon Spies sa en gång att det svåraste är att vara sin egen idé trogen och tacka nej till de dåliga idéerna.
Betyder det att Ryanairs idé är dålig?
– Inte alls, tvärtom. Deras affärsidé är genomtänkt och de är väldigt fokuserade på målgruppen och priset. De har gjort Stansted i London till sitt nav som de flyger till och från, inte i slingor som andra bolag. Det är mycket effektivt.
Kommer Ryanair att kunna hålla sig kvar på marknaden?
– Ja, förutsatt att de inte driver sin lågprisidé alltför långt. Å andra sidan får passagerarna vad de förväntar sig. Ryanair skulle kunna komma undan med att ta betalt för toalettbesök ombord medan det blir ett ramaskri om SAS eller British Airways inte bjuder på en kopp kaffe.
Hur viktigt är det att ett flygbolag är miljövänligt?
– Jag tror inte att miljöaspekten hamnar högst på listan för merparten av resenärerna. Ett företag bokar en videokonferens för att det är det tids- och kostnadseffektivaste alternativet, inte primärt på grund av miljöhänsyn. När det gäller flyget prioriterar affärsresenärer många avgångar, hög servicenivå i form av lounger, speciella incheckningsdiskar och dylikt samt en rimlig prisnivå. Som flygbolag måste man först och främst titta på kundens faktiska behov och sedan på hur man kan tillgodose dem på miljövänligaste sätt. Att sätta in de nya jätteplanen som tar fem gånger så många passagerare innebär att antalet avgångar minskar drastiskt. Det är inte affärsresenärerna betjänta av. Återigen: fokusera på kunden och förbättra produkten. Så jobbade vi hela tiden på SAS.
Har du något exempel?
– Ja, och då ska jag berätta vad jag aldrig gjorde på SAS: jag införde inte business class. Däremot tog jag bort första klassen och den fasta väggen som skärmade av den på Europaflygningarna. I stället införde jag en ekonomiklass och en rörlig gardin som separerade den från turistklassen. Ekonomiklassen döpte vi till Euroclass – inte business class för det lät ju dyrt – och där var servicen genomgående högre med lounger och egna incheckningar. Men priset höjde vi inte, vilket gjorde vår ekonomiklass attraktiv och att fler och fler flög med oss.
Vad sa konkurrenterna?
– Air France hade precis infört sin dyrare classe d’affaire och rasade. De fick sina politiker att förbjuda SAS-plan på fransk mark. Vi landade i Belgien och bussade våra resenärer in i Frankrike. Bråket blev så infekterat att det fick lösas på hög politisk nivå och slutade med att vi fick behålla vår ekonomiklass utan att ta mer betalt för den.
Hur är det med charterbranschen, som du också har erfarenhet av, är researrangörerna utrotningshotade nu när det är så lätt att plocka ihop sin egen resa på nätet?
– Nej, de där farhågorna har vi haft sedan 1970-talet och de har ännu inte besannats. Även om antalet hemsnickrade resor har ökat vill folk fortfarande ha färdiga paket. Det är bekvämt och praktiskt exempel på egen hand hotell med barnklubbar där man pratar svenska?
Men måste inte arrangörerna hitta nya produkter?
– De ska inte hitta nya produkter utan kvalitetsutveckla de befintliga, precis som vilket företag som helst. Att förfina sina egna hotellkedjor är ett sätt, att erbjuda nischade produkter ett annat. Folk är beredda att betala mer för skräddarsydda specialresor, men då måste de vara riktigt bra.
Hur bokar du själv dina semesterresor?
– Ska jag långt bort väljer jag gärna ett färdigt paket med Travel Beyond som ingår i Unlimited Travel Group. I storstäder vet jag oftast vilket hotell jag vill bo på och då reserverar jag rum där direkt. Om jag inte vet ber jag om tips. Alltid! En gång bokade och betalade jag nämligen ett fyrstjärnigt hotell i Knightsbridge i London på nätet. Det var så dåligt att vi vände i dörren. Stjärnorna kan hotellet enbart tacka läget för. Eftersom man vägrade att betala tillbaka våra pengar, slutade det med att vi tog in på ett annat hotell och betalade för dubbla övernattningar. Jag fattar inte hur folk vågar boka semesterhus i Thailand på nätet. Det vore kanske en produktutveckling för arrangörerna, att hyra ut ”godkända” semesterbostäder utan att förpacka dem med flygresor? ”Approved by Ving” – det skulle jag boka.
AV: KERSTIN SUNDMARK
