Vad var det mest minnesvärda med resan?
– Det var väldigt mycket att ta med sig hem! Tvingas jag plocka ut en sak så är det Bhutan – hela landet är udda och liknar inget annat: det känns som man har hamnat i ”Tintin i Tibet”. I Bhutan var det väl två saker som stack ut: vandringen upp till Tigers Nest, ett kloster som ligger uppe på en klippvägg på 3 150 meter över havet, och sen också dagen på Paro-festivalen. Hur skiljer sig Sikkim och Bhutan från andra asiatiska destinationer?

– Båda är gamla kungadömen uppe i Himalaya, små randstater som ligger inklämda mellan stormakterna Indien och Kina. Bhutan har fått behålla sin självständighet, Sikkim blev 1975 en indisk delstat. Den stora skillnaden mot andra länder är väl hur tydligt buddhistiska de är. Religionen påverkar det mesta, och vi har sett oändligt många tempel och kloster, mediterat och lyssnat på munkarnas mantran. 

– Bhutan är enkelt att resa i och allt är supervälordnat. Hög klass på vägar och hotell – och man ser inga tiggare eller ens “vanligt” indiskt stök. Sikkim är lite mer rörigt indiskt.

– Sedan är förstås landskapet otroligt, med de enorma bergen och med smala serpentinvägar och stup på över tusen meter.

Vad var den största överraskningen – något du inte väntade dig?
– Kanske att Sikkim är ett stort turistmål för indier, det hade jag ingen aning om. Indier verkar gilla att åka upp i kylan i bergen. Det var fullt av indier från alla delar av landet, men knappt några västerlänningar.

Hur upplevde du kulturen och människorna?
– Alla var öppna och ganska många var också nyfikna på oss. Det var inget problem att komma nära dem och fotografera. Sikkim är buddhistiskt och man märker verkligen hur de markerar sin särart mot Indien.

– I Bhutan verkar de genuint stolta över sitt GNH Index (“Gross Happiness Index”) och visst ser det bra ut när man åker runt: Ingen som klagar, ingen som tigger, inget elände, ingen som verkar lida nöd. Och maten är naturlig och tas fram helt utan konstgödsel eller tillsatser. Men samtidigt är det ett land där kungen bestämmer (och är på bild överallt), och där det bhutanesiska nationalplagget är helt nödvändigt för alla. 

Vad bör man veta om lokal etikett eller seder innan man reser dit?
– Det är nog inget som sticker ut, men som i alla asiatiska kulturer ska man försöka ta det lugnt och aldrig brusa upp, då har man förlorat ansiktet. Sedan är det en del tempelregler, som att ta av hatt och skor, att inte fota inne templen och att alltid gå åt rätt håll runt stupor och bönehjul (högervarv gäller).

Hur var maten – något man absolut måste prova?
– I Sikkim är det nordindiskt som gäller – vi känner igen mycket från indiska menyer här i Sverige. Men allt är mycket mer smakrikt och riktigt starkt om man inte säger till. Överlag är det mycket gott! 

– Maten i Bhutan var lite knepigare. Framför allt för att vi, precis som alla andra turister, blev vallade till ställen där de serverade ”västerländsk” helt intetsägande mat. När vi väl lyckades äta lokalt var det enkelt, rustikt och förstås starkt. Och inget som ens påminner om det indiska köket.

– Sikkim mycket bra, Bhutan mer tveksamt.

Hur bodde ni – och vilka boenden kan du rekommendera (eller avråda från)?
– Överlag bodde vi på enkla men bra hotell. Vi hade valt mellanklass, långt ifrån lyx, men hotellen var överlag bra. De flesta var ju på hög höjd så det var kallt på nätterna.

– I Bhutan är ju turismen hårt reglerad och även om antalet hotell och restauranger växer så känns urvalet inte så stort.

Hur tog ni er dit – och hur tog ni er runt på plats?
– Vi flög till Bagdogra i norra Västbengalen och åkte sedan bil med guide och chaufför i dryga två veckor. Hem via Kolkata.

Hur lätt var det att få visum till Bhutan, och krävs det guide där?
– Vi anlitade en indisk resebyrå som fixade det mesta, även visum till Bhutan. Min bild är att det också går att ordna själv om man vill det. 

– Men även om det teoretiskt går att resa där utan guide – påstod vår guide i alla fall – så ser man ingen som gör det. I praktiken har alla både guide och chaufför.

– I dag har Bhutan cirka 130 000 turister per år, före pandemin var det 200 000. Målet är att komma upp i 300 000 turister om året. Sedan ska de sätta stopp, också det enligt vår guide.

Hur mycket kostade resan totalt sett? Var det prisvärt?
– Man får leta efter billigare flygresor och det är lite omständligt att ta sig runt där, så det kostar. Annars är ju mat och dryck hur billigt som helst. En stor utgift är Bhutans turistvisum som just nu kostar 100 USD per dag (!). Tidigare har det kostat 150 USD per dag och det ryktas om att priset kommer att gå upp, kanske till 200 USD per dag.

– Totalt kostade resan cirka 50 000 kr per person, då var vi borta i 19 dagar. Det är absolut mycket pengar, men en unik upplevelse och fantastisk att få se ett land som var helt stängt  fram till slutet av 1900-talet och som behållit sin särart och som man inte hittar någon annanstans. 

Kände ni er trygga som turister?
– Absolut!  Bhutan verkar vara helt säkert, enligt dem själva har det aldrig skett några brott mot turister. Och även i Sikkim kändes det helt lugnt.

– I Bhutan man får också en känsla av att allt är tillrättalagt för oss turister; alla ser samma saker, alla äter samma “västerländska” mat och alla gör ungefär samma rundtur. Jag vill inte låta negativ, men ibland var det lite mycket av att vallas runt, i alla fall för oss som är vana att resa helt själva (“vi ser till att du ser det vi vill att du ska se”).

Hur pass tillgängligt är det för äldre eller för barnfamiljer?
– Resan dit är lång och knöligt, och väl där är det branta berg och många trappor. Vi såg en hel del ädre turister men knappt några barn.Var det något som inte fungerade eller något du skulle göra annorlunda nästa gång?

– Den enda tråkiga var diset som hängde i luften. Det gjorde att vi inte hade den utsikt över bergen man hade hoppats på. Så vill man vara säker på att få se  vyerna i turistbroschyrerna så bör man åka dit sent på året, i december är det lite kallare men sannolikheten att man ska få uppleva bra sikt är bäst då. 

– Om jag skulle göra om det hela skulle jag plocka bort några tempel och istället ta en lite längre vandring. 

Bhutan var det 116:e landet som du besökte. Vilken land står näst på tur?
– Vi är några gamla kompisar som rest ihop i mer än 40 år, varje år till nya länder. Så det blir svårare för varje år och vi måste ta oss längre och längre bort. Tadzjikistan, Malawi och Filipinerna står högt upp på min lista, men vi får se vad vi enas om på vårt årsmöte senare i vår. Nåt ska vi nog hitta på.