”En röd tråd som löper mellan nio av de tio städerna med bäst levnadsstandard, är storleken: alla är mellanstora”
En av årets mest populära journalistiska översikter av data.
Så brukar den beskrivas, The World’s Most Liveable Cities-rapporten som sammanställs av tidningen The Economists forsknings- och analysavdelning Economist Intelligence Unit (EIU).
Undersökningen som ligger till grund för rapporten skapades ursprungligen för att hjälpa företag utvärdera eventuella svårigheter personal kan möta när de förflyttas till en ny stad. Framför allt om den uppfattas som mindre dräglig. Hur städer erfars av ditflyttade yrkesarbetare är fortfarande fokus.
Men med tiden har rapporten också börjat fylla andra syften. Många laddar ner den i ren nyfikenhet, för att se hur just deras hemort rankas. Den målar även upp en övergripande bild av global urban utveckling.
Det här är tre övergripande trender som 2023-års rapport pekar på.
1. Städer världen över har hämtat sig från pandemin
Pandemin innebar avsevärt försämrade livsvillkor i världens städer.
En analys av kategorierna stabilitet, hälsovård, utbildning, infrastruktur, kultur och miljö i de 173 städer som ingår i årets The World’s Most Liveable Cities-rapport visar dock tydligt att majoriteten hämtat sig.
För fjärde gången på fem år rankas Wien som den bästa staden att leva i. Detta tack vare en utomordentlig blandning av stabilitet, kultur, nöjen och pålitlig infrastruktur.
Köpenhamn rankas av samma skäl på plats två; skillnaden i poängen mellan städerna är försvinnande liten, bara 0,4.
Trea är Melbourne.
En röd tråd som löper mellan nio av de tio städerna med bäst levnadsstandard, är storleken: alla är mellanstora. Samtliga ligger i rika länder.
Även i år är Damaskus i Syrien den ”minst beboeliga staden”. Så har det varit i över ett decennium.
Situationen i Libyen och Ukraina har också dragit ner poängen för Tripoli och Kiev.
2. Bäst går det för städer i Asien och Oceanien
Asiatiska städer, så som Karachi i Pakistan och Papua Nya Guineas huvudstad Port Moresby, tillhör visserligen de tio ”minst beboeliga”.
Men förbättringar av hälsovård och utbildning som följt i pandemins kölvatten gör att flera städer i Afrika, Mellanöstern och Asien klättrar i levnadsstandard – och bäst går det i Asien och Oceanien. Här har de flesta städerna i år det gemensamt, att de blivit mer beboeliga jämfört med tidigare.
Mycket vilar alltså på att pandemin är över, enligt WHO slutade det vara en internationell folkhälsokris i maj. Att Nya Zeelands största städer Wellington och Auckland båda får högre rankning beror till exempel på lyfta restriktioner som fått kultur- och nöjesliv att blomstra samt minskat sjukvårdsbelastningen.
Nära nog högsta poäng i alla fem kategorierna ligger bakom hur Melbourne lyckats bli tredje bäst i hela världen.
I Indien klättrar Mumbai och Delhi på grund av avsevärt förbättrad infrastruktur i form av exempelvis höghastighetståg och utökade tunnelbanesystem.
Hanoi i Vietnam klättrar fem platser tack vare förbättrad utbildning.
3. Men stabiliteten sjunker världen över
Ett varnande framtidsfinger höjs dock för livet i städer världen över. När de fem kategorierna analyseras framträder nämligen en tydlig bild av sänkt stabilitet.
Det beror dels på den fortlöpande inflationen. Om den fortsätter öka är risken stor för ytterligare försämrad stabilitet.
Men det otrygga läget just nu beror även på strejkande arbetare i Grekland, pensionsprotester i Frankrike och massdemonstrationer i Bangladesh.
Liksom dödliga sammandrabbningar i bland annat Peru och Israel.
För att inte tala om flertalet krig och konflikter som blossat upp.
Försämrad stabilitet är redan ett problem – och det framträder som det största övergripande hotet mot levnadsstandarden 2024.
