Om ungefär 20 år kommer det att finnas nästan ofattbara 220 miljonstäder enbart i Kina – en ökning med över 40 städer jämfört med i dag. Detta kan jämföras med Europa där vi nu och då kommer att ha cirka 35 miljonstäder. Nu är det inte bara i Kina som det rör på sig utan vi kommer att se en närmast ofattbar tillväxt i Indien, Ryssland och i stora delar av Afrika, Sydamerika och Asien. Medelklassen i Asien bedöms öka med över 2 miljarder människor de närmaste 20 åren. Under samma period bedöms medelklassen i Europa och USA vara ungefär oförändrad. Den här utvecklingen kommer att fundamentalt förändra maktbalansen i världen och ha påverkan långt utanför näringar som rör resande och turism. Men är vi i Sverige redo att fånga upp framtidens resenärsströmmar?
I dagsläget är det ryssar och kineser som spenderar mest vid sina besök i Sverige liksom i flera andra länder. Det har de flesta upptäckt och konkurrensen om de nya besökarnas pengar kommer att öka betydligt. Tittar vi i vår närhet ser vi att flygplatserna i bland annat Helsingfors, Amsterdam, Frankfurt och Paris redan börjat rulla ut röda mattan åt de ständigt ökande antalet kinesiska besökare. De kan planera ankomsten via webbsidor fullt tillgängliga på kinesiska, de välkomnas med flygplatspersonal som talar mandarin, de får hjälp med shoppingen av personal shoppers med specialutbildning i kinesiska besökares preferenser och de möts av ett utbud anpassat för kineser. Min känsla är att vi i Sverige fortfarande sitter vid sidan av och ser detta hända utan någon tydlig och ambitiös strategi. Från statens sida har man i stället valt den fullständigt ofattbara vägen att dra ner på satsningar som rör besöksnäringen. Själv är jag tvärtom övertygad om att en stor del av våra framtida exportintäkter ligger just där. Detta i ett läge när antalet utländska resenärer exploderar och konkurrensen om dem är på väg att bli stenhård. Australien satsar massa långsiktiga miljoner för att bygga ett starkt varumärke i Kina, Schweiz gör likadant gentemot bland annat Indien och Mellanöstern, Finland har ambitiösa planer vad avser direkttrafik till Asiens megastäder och så vidare. Listan kan göras lång men dessvärre saknas Sverige till stor del på min lista.
En ytterligare faktor som vi lider av är dyr arbetskraft och en i sammanhanget bitvis låg servicenivå. Efter att ha rest i olika delar av Asien med små barn kan jag konstatera att man i flera länder har en kultur där saker och ting ”fixar sig” och dessutom till en mycket låg kostnad, med maximal flexibilitet och med ett ständigt leende hos värdarna. Bil och chaufför får man en hel dag för en spottstyver, egen båt med personal likaså. Hämtning och lämning vid boendet är självklart och allting fixat utan krångel via en vänlig person på hotellet. Leenden, en genuin nyfikenhet på besökarna, skräddarsydda helhetslösningar och flexibilitet tror jag kommer att vara några av de mjuka konkurrensmedlen om vi vill klara oss i konkurrensen om framtidens resenärsströmmar. Trots den digitala utvecklingen tror jag att besökarnas krav på vår bransch kommer att behöva göra reseindustrin betydligt mer personalintensiv framöver – en utmaning i sig.
Vi är långt ifrån redo att i stenhård konkurrens locka till oss de miljarder människor som är på väg att vandra in i en resesugen och global medelklass. Alla vi aktörer i resebranschen måste inse att denna makroutveckling kommer att ske och att det kommer att krävas blod, svett, leenden och inte minst pengar om vi ska ha en chans att få del av kakan när världsbilden så som vi känner den i dag är på väg att förändras i grunden.
