Trump har kallat det för”Befrielsedagen”, men för reseindustrin ser det snarare ut som en domedag. När börser rasar och tullar regnar över gränserna, är det inte bara tillverkningsindustrin som blöder. Även hotellkedjor, flygbolag och researrangörer står inför en ny verklighet där framtiden är allt annat än bokningsbar.

När politiken svajar börjar flygplansvingar darra. De senaste dagarnas börsfall – som på bara två dagar utraderat mer än 5 000 miljarder dollar i marknadsvärde – är inte bara siffror på en skärm. För reseindustrin är det avbokningar, frysta budgetar och en ny våg av osäkerhet som sköljer in.

Donald Trumps nya tullregim är inte bara aggressiv – den är plötslig. Det ger inte företag tid att parera, anpassa eller förhandla. För reseindustrin innebär det en kaskad av konsekvenser: dyrare logistik, skenande inköpskostnader, lägre konsumtionsvilja – och för vissa företag rena överlevnadsfrågor.

Affärsresandet, som nyss såg ljus i tunneln efter pandemins svallvågor, tvingas nu in i ny svångremspolitik. En färsk undersökning från BTN visar att en av fyra företag planerar att minska sina resebudgetar med mer än 10 procent – bara veckor efter att optimismen spirade inför 2025.

Samtidigt drabbas leisure-segmentet av ett annat virus: osäkerhet. Bokningarna till USA från Europa har redan minskat med 25 procent. Flygbolag vars aktier rusat på återhämtningsvågen ser nu samma kurvor peka neråt. Norse, Delta, United – alla backar. Hotellkedjor likaså.

Men mitt i rädslan finns en fråga vi måste ställa oss: hur bygger vi en motståndskraftig reseindustri? Är lösningen att diversifiera marknader, förhandla mer flexibla leveransavtal, eller satsa mer på hållbara och lokala resmål? Kanske allt detta – men framför allt behövs något som blivit sällsynt: långsiktigt tänkande.

Resandet har alltid varit en barometer för världens tillstånd. När den barometern nu visar storm, gäller det att inte bara surfa på vågorna – utan att styra kursen.