Göteborg och Stockholm. Kan två städer bli mer olika? På ytan är det förstås små skillnader. Precis som alla andra städer består de av gator och hus. Men bakom dessa finns människor med makt. I Stockholm bor centralmakten. I Göteborg finns en uppstickarmentalitet och samtidigt har man en stark vilja att slå huvudstaden. Man vill bli bättre. I Stockholm är man på många sätt mer än nöjda. Man vet att man är störst och bäst och det spelar ingen roll hur mycket Göteborg sprattlar, de kan aldrig bli större och bättre. Stockholm har ett enormt försprång. För 400 år sedan satt Axel Oxenstierna i sitt palats i Gamla stan och sa att nu ska Göteborg få finnas. 

Han var då i en stad som har funnits officiellt sedan 1252. Börjar man före sina konkurrenter kommer man längre. 

Men samtidigt gasar Sveriges framsida som få andra. Det fastslagna målet i kommunstyrelsen är att dubbla antalet besökare på tio år, från 4,5 miljoner till 9 miljoner 2030. Följaktligen är det inga problem när det kommunala tivolit vill bygga ett 500 rum stort hotell med 1500 sängar. Vi snackar en miljardinvestering. Och vad var argumentet från de kommunala tjänstemännen? Antingen satsar ni eller så säljer ni Liseberg. Och vilken lokalpolitiker vill sälja en sådan tillgång. Återstår att hälla in miljarder i nöjesparken som även ska få ett äventyrsbad som kan tävla med de bästa ute i Europa.

Och så flyttar vi fokus till huvudstaden. Här vill Gröna Lund förvandla en liten parkeringsplats till en bit av nöjesparken. Det är en process som varit igång i sju år och det lär dröja minst lika länge innan man har en spade i marken om det någonsin blir något. Fem av Gröna Lunds grannar på Djurgården hotar med hungerstrejk om bygget sätter igång. Rättshaveristerna på Sveriges mest förmögna ö får nästan lika mycket uppmärksamhet som Greta Thunberg fick när hon häckade utanför riksdagen. 

I torsdags var jag på namngivningsfest för gatan utmed Vasamuseet, Spritmuseet och Vikingamuseet. Det visade sig att denna sträcka som måste vara en av Stockholms mer besökta saknar ett namn och att det varit så i drygt hundra år. Nu heter den Djurgårdsstrand och kommer att skrivas in i officiella rullor så att taxibilar och andra aktörer kan hitta rätt. Ett hopp i mörkret är dock slottsfogden på Djurgården Magnus Andersson. Av alla människor jag intervjuat idag är han den absolut smartaste och trevligaste. Vår kung har en tendens att anställa människor som en pinne uppstoppad någonstans, men i det här fallet har vi ett utmärkt exempel på någon som har förmågan att inte ta sitt uppdrag på större allvar än nödvändigt. 

Tillbaka till Göteborg. Vad kommer då att hända med Liseberg när allt är klart. Jag är övertygad att om tio år drivs och ägs det i dag kommunala tivolit av en internationell koncern. Förr eller senare kommer någon i Stockholm att bestämma att kommuner i Sverige inte ska driva kommersiella nöjespalats. De ska fokusera på välfärd och typ ålderdomshem. Då kommer de kommunala tjänstemännen surras fast vid masten med generösa optionsavtal och skratta hela vägen till banken. 

Jag är inte avundsjuk. 

Jag är jävligt avundsjuk. 

Och nu kanske ni undrar vad fastighetsbolaget Midstar betalade för Scandic Landvetter? Mitt svar är 550 000 000 kronor. Om högst tre år ska hotellet betala full hyra. Det kommer att bli svettigt för Scandic som just nu har även andra utmaningar. Men Swedavias strategi att skapa och förädla fastigheter tycks rätt. Jag tycker att man borde fokusera på att öka flygtrafiken och sänka landningsavgifterna, men det är inte som vi alla vet politisk korrekt. Att man på detta sätt dubblade turismen i Portugal är förstås en helt annan sak. 

Wild & Crazy är tillbaka nästa vecka. 

Håll ut!