Det har varit en overklig vecka i en orolig tid. Jag tänker förstås på händelserna i Örebro, men tycker inte att det är min uppgift som chefredaktör på Travel News att tycka till om detta. Följaktligen väljer jag istället att skriva om en ny dokumentär på SVT som handlar om hamburgerkedjan Clock. Äldre läsare minns säkert den statliga snabbmatskedjan som SARA-bolagen startade för att konkurrera ut McDonalds. 

SARA-bolaget föddes redan 1918 och var en förlängning av Systembolaget. I den lika roliga som korrekta dokumentären förklarar förträffliga Richard Tellström att staten absolut inte ville att medborgarna skulle gå på restaurang och bli berusade. De skulle helst vara med i arbetarrörelsens aktiviteter eller nästa lika bra frikyrkans eller nykterhetsrörelsen. Scouterna var också okej, men glöm Lions och Rotary.  

Staten införde en rad regler för att förhindra människors trivsel på restauranger och barer. Det viktigaste var förstås lagen som sa att krögarna inte fick servera drycker med alkohol utan att även servera varm mat. Det ledde till att samma rätt med gröna ärtor kunde dansa runt mellan ett antal gäster och bord. Staten höll även stenhårt i antalet utskänkningstillstånd. Det enda sättet att få ett nytt tillstånd var att en gammal krog gick i konkurs och lades ner. Detta gällde förstås inte statliga SARA-bolagen. De senare dominerade länge restaurangmarknaden totalt. SARA-bolagen var även först med att införa slipstvång. (Det fanns slipsar till utlåning i garderoben.) Förutom att driva restauranger drev det statliga bolaget även ett femtiotal hotell back in the days. 

Dokumentären fokuserar dock på Clock som alltså helt skamlöst skickade två personer till Miami för att spionera på McDonalds och kopiera allt från recept till logistik i restaurangerna. Statligt industrispionage mot USA – det var inga problem i socialdemokraternas Sverige. När det rullade på som bäst hade staten ett femtiotal snabbmatsrestauranger i Sverige. Clock låg ofta vägg i vägg med Paul Lederhausens McDonalds. Han är med i dokumentären och ger ett befriande intryck när han hela tiden påpekar att privata företag är bäst när det kommer till service och effektivitet. 

Men detta hindrade inte Clocks framfart, man öppnade även filialer i Kuwait och Japan. Svindlande. Sedan kom 90-talet och gjorde rent hus med de mesta av dessa galenskaper som rymdes under begreppet blandekonomi. Då slog pendeln över. Vi gick från socialism och smygkommunism till ultraliberalism och en extrem form av marknadsekonomi.

Samtliga statliga företag skulle av ideologiska skäl reas ut och drivas av privata entreprenörer för att skapa effektivitet och tillväxt. Men ut med badvattnet åkte –  tråkigt nog – även barnet. Detta i form av sjukhus, skolor och annan service som medborgarna behöver såsom tåg- och busstransporter, post och telekommunikation i glesbygd. 

Statsminister Göran Persson sa ofta under dessa år att marknaden är en usel herre, men ska vara en lydig dräng. Sen fick han sparken som statsminister och började arbeta i det privata näringslivet som konsult. Där blev han snabbt mång-mång-mång-miljonär på att sälja sin kunskap om staten till det privata näringslivet. Bottenplattan i Perssons rikedom är förstås det enorma paradigmskiftet. 

Det jobbiga med att släppa ut den kapitaliska anden ur den socialetiska flaskan är att det är svårt att vrida klockan tillbaka.  

Men kanske kan vi lära oss av Göteborg. Nyligen var en hotelldirektör jag gillar i stan på Sveriges framsida och träffade deras marknadsföringsbolag. Göteborg & Co sysselsätter ett hundratal kommunala tjänstemän. Exakt vad alla dessa gör är oklart, men förutom skattebetalarnas pengar lever de på ekonomiska bidrag från alla hotell i regionen. Men tänk om ett hotell inte vill vara med och betala? Ja, då straffas de med ett förbud att sälja Lisebergspaket. Det kommunala tivolit och deras kommunala lakejer tvingar privata företagare att betala. Jag undrar nu om Gothia Towers Svenska mässan får anstånd med avgiften nu när de går med 30 miljoner i förlust och måste sparka 30 personer. Det kallar jag “en djup kris”, men fick veta att så inte är fallet när Travel News skrev det i en rubrik. Genast hörde en stiftelseanställd tjänsteman av sig och krävde rättelse. Det är nästan lika sjukt som på SARA-bolagens storhetstid.

Det var inte bättre förr. Men det finns fortfarande mycket som kan bli bättre nu. 

Men det tar vi tag i nästa vecka.

Nu tar vi helg och så hörs vi igen på måndag klockan 7 i Travel News dagliga nyhetsbrev.

NYA UPPGIFTER OM GÖTEBORG & CO:s UTPRESSNING

Efter att denna krönika publicerades har flera representanter för Göteborg & Co hört av sig och dementerar uppgiften att de skulle bedriva utpressning mot hotellen. Travel News källa vidhåller dock sina uppgifter och säger att avgiften till stora hotellgruppen är 850 kronor per hotellrum. Att vi har rätt stärks av följande bild från ett möte med Liseberg som hölls i mars 2024. 

Ovan bild ingick i Lisebergs presentation för hotellen . Utan att vara medlem i någon av grupperna får man inte samarbeta med Liseberg. Avgiften (smygskatt?) är hög och går oavkortat till Göteborg & Co. Ordförande Leif Pagrotsky kan möjligen hävda att detta är Lisebergs regler och inte Göteborg & Co. Men på den senares hemsida står följande:

“Göteborg & Co ägs av Göteborgs Stad och är moderbolag för klustret Turism, Kultur & Evenemang – där även Liseberg, Got Event och Stadsteatern ingår. Styrelsen utses av kommunfullmäktige. 

Ledamöter: Leif Pagrotsky (S) ordförande”

Pengarna går inte direkt till Göteborg & Co enligt uppgift från hotellgruppens ordförande till Travel News utan till hotellgruppens förening. Därefter äskar Göteborg & Co pengar till gemensamma projekt för att sälja fler hotellrum, vilket är föreningens uppgift.

Hotellgruppens ordförande vill inte bekräfta avgiftens storlek för Travel News. 

En ytterligare källa till Travel News säger att sampaketering: ett hotellrum plus besök på Liseberg numera är tillgängligt för alla hotell, men att Liseberg initialt bara ville sälja detta via sitt eget hotell Liseberg Grand Curiosa.

Lisebergs marknadschef Robert Arvidsson bekräftar denna uppgift. I ett tidigt skede hade det kommunala nöjesfältet sådana planer med sitt eget hotell och två större hotellgrupper, men att man nu samarbetar med alla aktörer inom hospitality i regionen. (Det finns tre nivåer att välja mellan.) 

Liseberg liksom Liseberg Grand Curiosa Hotel och Göteborg & Co är alla kommunala bolag, ingen annanstans i Sverige äger en kommun liknande verksamheter. De fokuserar istället på saker som gator, skola och omsorg.

Att kommunala tjänstemän på ovan sätt vill blanda bort kort när de utsätts för granskning och kritiska frågor är förstås mycket underligt, men stärker förstås krönikans tes att Göteborg är rest från en svunnen tid.