Tidigt i mina efterforskningar upptäckte jag en i sammanhanget relevant slutsats som många skarpa intellekt dragit för länge sedan, nämligen att mänskligheten hela tiden hittar på en massa saker. Vi gör gemensamma överenskommelser som typ att pengar existerar, att grönt betyder kör, att det är uppklätt med slips och att 🙂 betyder glad gubbe. Sedan skapar vi nya överenskommelser på de gamla, lager på lager, dimension på dimension.
Det har vi alltid gjort men nu driver den digitala teknologin på allt detta och vi måste allt snabbare komma överens om nya saker. Snabbare och snabbare och snabbare. Till sist är det svårt att hålla koll på var man egentligen befinner sig, vilken överenskommelse som bygger på vilken eller vad man egentligen arbetar med. Alla som har svårt att förklara vad de jobbar med för sina barn eller föräldrar vet vad jag menar.
Då hjälper det att ta ett steg tillbaks och se det hela ur ett större perspektiv med en längre tidslinje. I resebranschens fall så kan vi se att mänskligheten den senaste 0,0001 procenten av sin existens börjat resa för att det är kul, inte för att vi måste. Ungefär samtidigt hittade vi på saker som marknadsekonomi, demokrati och resebolag. Och precis just nu byter vi från att sälja resor till att också sälja kunskap om de som reser. Men varför? Vem skulle vara intresserad av detta?
Snabbt sammanfattat och gravt förenklat så beror branschens skifte från att sälja resor till att också sälja kunskap om de som förflyttar sig:
- Vi har tillgång till stora mängder data.
- Resenärer är väldigt köpstarka.
Stora mängder data och prediktionsalgoritmer gör det möjligt att se vilka som är sugna på att köpa en särskild produkt och när de är sugna på att köpa den. Denna information säljs i sin tur till de som vill sälja just den produkten. Det har samtidigt visat sig att resenärer köper betydligt mer saker än andra personer, sju gånger mer. Personer som reser mycket har också mer pengar än andra och på så vis har resebranschen en guldgruva. Resenärer köper, därför vill många säljare köpa information om dem.
Vi har fortfarande en del att reda ut och komma överens om gällande exakt hur det ska ske. Självfallet ska resenärerna vara helt anonyma, utan personuppgifter, utan att någon vet vem de är. 25 maj 2018 träder den nya, betydligt striktare, EU-lagstiftningen General Data Protection Regulation (GDPR) i kraft. Det innebär ökade rättigheter för alla medborgare och förhoppningsvis ökat ansvar från företag och myndigheter samt ökat förtroende för dessa.
Att vi nu säljer information på samma sätt som vi för tre sekunder sedan bara sålde resor är inte helt lätt att köpa. Men det är dags för branschen att svälja detta faktum. Vi måste det, för snart, mycket snart, ska vi komma överens om ytterligare saker baserat på det självklara faktum att vi säljer information om resenärer.
Är man då inte med på den tidigare överenskommelsen så är man snart borttrollad. Jag tror att det är nyttigt att ibland vakna till och försöka reda ut pusslet och se vad som sker ur ett större perspektiv, inte minst för att se att det kanske inte är så knasigt ändå. Eller att det är precis lika vrickat som i all annan godtycklig, ibland tröttsam, stundtals lysande absurditet som omringar oss.
Helena Sjögren, Etraveli Smart Media
