Annons:

Premium

Äntligen ute: Wild & Crazy vecka åtta

Travel News chefredaktör Viggo Cavling om flygfajten i Norden, fastighetskrisen i Sverige och räknekrisen. I veckans Wild & Crazy-krönika läser du om Rickard Gustafssons 99,999 procent, Ola Sernekes lögner och Tillväxtverkets inkompetens. 

Det är ett äkta rat race mellan SAS och Norwegian. Det har det i och för sig varit hela tiden, men nu är det på liv och död. SAS skulle ha mycket att vinna på om Norwegian gick omkull. Norwegian kan inte räkna med att SAS trillar av pinn. Det kommer den svenska och danska regeringen aldrig att acceptera. Har man redan betalat 4,5 miljarder gånger två stater för att rädda ett företag som blöder en miljard i månaden kommer man inte sluta. Det är en sorts beroendesjukdom. Men en lucka för Norwegian uppstår om SAS verksamhet koncentreras till Kastrup.

SAS tror att man är tillbaka på 50-60 procents kapacitet i juli och augusti. Man har återbetalat alla kunder som fått inställda resor till 99,999 procent enligt Rickard Gustafson under kvartalsrapporten i onsdags. Älskar direktörer som har järnkoll på sina siffror…

Det ska bli intressant att se om SAS gasande med marknadsföring under corona kommer att löna sig i sommar. Norwegian har som bekant inte råd med denna hobby och att frysa bonusprogrammet nu under corona är ännu en faktor som talar för SAS.

Men kundernas minne brukar vara kort.

Det gäller speciellt flyg där man se en stark korrelation mellan kundernas låga betyg och den höga vinsten. Detta gäller speciellt Ryanair om ni undrar. Flyg och toalettpapper har det gemensamt att pris är en oerhört mycket viktigare faktor än kvalitet. Så länge det inte pajar ihop fullständigt.

*** 

Jag är oerhört upptagen av nästa fastighetskrasch. Jag tänker mig att den kommer om några år, men tror att det kan gå snabbare. När jag såg Spotifys personalchef tala sig varm om hemarbete även efter corona i Aktuellt i veckan fick jag en indikator. Hon menade att bolagets produktivitet nu var densamma som före corona och att hon trodde att det skulle fortsätta så.

Spotify är Stockholms innerstads största hyresgäst med över 20 000 kvadratmeter vid Malmskillnadsgatan och Birger Jarlsgatan. En annan indikator är antalet tomma skyltfönster på NK och Mood gallerian. Lägg på ett gäng frisörer som tar 300 kronor för en klippning och lika många nagelskulptörer från Korea och ja, då har vi något som börjar påminna om minskade hyror.

Jag tycker även det faktum att börsdirektören och byggkungen Ola Serneke i Göteborg har skrivit 200 inlägg under falsk flagg för att trycka upp kursen för sitt byggbolag talar för fastighetskris. Det är hans som är ansvarig för Karlatornet i Göteborg som bland annat ska innehålla ett stort hotell.

Med överstepräster som Ola förstår de flesta att paradiset inte är nära. Att hans mygel inte är kriminellt övergår mitt förstånd.

Det är i första hand kontorsfastigheterna i centrala lägen som jag tror ligger risigt till. Den intressanta frågan för Travel News läsare är förstås hur detta kommer att påverka hotell och konferenslokaler. Det kan bli ett helvete, men det skulle också kunna bli som så att de hotell som kan erbjuda schyssta mötesrum och bra hyggliga co working spaces vinner. Scandic är inne på rätt grej med Downtown Camper. Det svåra kommer att bli att prissätta sakerna rätt.

Men alla kan inte husera på kontorshotell. Jag satt några år på de två hetaste i Sverige: Epicenter och Norrsken i Stockholms city. Trivdes inte alls. Det blir lätt en slags sekter på sådana ställen där människor som har för litet att göra tror att de förändrar världen. När vet vi att denna kris är över? Mitt svar är när det är fler våningar än kontor på Bibliotektsgatan i Stockholm.

***

Det är crazy att Tillväxtverket inte kan räkna rätt. Här tror jag vi hittar en stor del av förklaringen till att besöksnäringen har halkat mellan stolarna under corona. Politikerna förstår inte vad reseindustrin betyder, hur många som näringen sysselsätter och hur stor del av BNP det egentligen handlar om. Det är lättare att räkna ut Volvos och SKF:s betydelse än krogen på hörnet och det lilla hotellet en bit upp i backen gånger tusen. Det blir lätt glädjekalkyler när kommuner och regioner ska sammanställa övernattningsstatistik. Målet är inte att beskriva läget korrekt utan söka bidrag från EU, gulla med hotelloperatörer, bevisa sin egen förträfflighet och locka ännu fler turister.

Det funkar förstås när solen skiner, men nu när det är kris sedan tretton månader är det livsfarligt. Statistik är tråkigt, men det är genom att räkna rätt som Google och Facebooks ägare har blivit världens rikaste. Vill besöksnäringen och reseindustrin i Sverige få mer inflytande måste man börja med att redovisa läget korrekt och bli förbannad när Tillväxtverket redovisar siffror från en annan planet.

I sammanhanget är det viktigt att vara tydlig med att kommuner gärna vill sälja mark till hotellentreprenörer och fastighetsutvecklare. Att då blåsa upp siffror för att få en destination att verka mer intressant och få ett bra markpris är viktigare än att redovisa korrekt besöksdata. Glädjekalkyler har en mycket kort löptid. Det är först när reseindustrin får fram lika trovärdiga siffror som stål- och fordonsindustrin som den kommer att bli tagen på allvar.