Annons:

Stålkvinnan Simone lät inte cancern stoppa livet

Simone Wicken- hagen har aldrig tackat nej till utmaningar. Hennes senaste uppdrag som Nordeuropachef för Air France-KLM i Stockholm har dock varit exceptionellt. Här har hon lett sammanslagningen av de två flygbolagens organisationer samtidigt som hon bekämpat sin bröstcancer.

Det var hösten 2006 i Amsterdam. Simone Wickenhagen satt på sjukhuset och betraktade slangen som ledde cellgiftet in i hennes kropp. Den första kemoterapin mot bröstcancern hade börjat.

– Det var fruktansvärt att behöva amputera bort ett bröst och nu skulle det här giftet in och förstöra så mycket i min kropp. Men min nästa tanke var: ”Jag ska kämpa och jag ska klara det.” Jag såg sjukdomen i vitögat. Och jag klarade det.

Att möta Simone Wickenhagen är en fängslande upplevelse. Den 61-åriga holländskan med kort halvblont hårt ger ett stramt intryck samtidigt som hon utstrålar värme – affärsmässig och personlig på samma gång. Samma ener-
gi som hon bekämpat cancern med har också drivit henne framåt genom hennes 40 år långa chefskarriär inom KLM. Hon var en av de förs-ta kvinnliga cheferna inom flygbolaget och den allra första som fick ett chefsjobb utomlands. Vart tredje, fjärde år har nya uppdrag lagts i hennes händer.

Senaste utmaningen kom när KLM:s koncernledning bad henne flytta till Stockholm för tre år sedan för att leda integrationen av Air France och KLM:s marknads- och försäljningsorganisation i Norden. Ett pilotprojekt som följts med lupp av huvudkontoren i Amsterdam och Paris.

Simone Wickenhagen tackade förstås ja.

– De ville ha ett moget ledarskap, säger hon med ett skratt. Det var en härlig utmaning, eftersom detta aldrig gjorts förut i företaget. Redan från dag ett var jag noga med att aldrig fråga mina medarbetare om de kom från Air France eller KLM.

I dag är integrationen slutförd så långt det går, bara finansfunktionerna är dubbla. De fyra landscheferna (två från KLM, två från Air France) ansvarar för båda varumärkena på sina marknader. Samma sak gäller övriga anställda. Sista pusselbiten var det gemensamma kollektivavtalet i varje land som skrevs under i början av året för samtliga 245 anställda. Samma förmåner och lönestrukturer gäller oavsett om du härstammar från Air France eller KLM. Andra marknader har följt Nordeuropa i spåren, men långt ifrån alla har nått lika långt.

– Vi var försökskaniner och lyckades med hjälp av sunt förnuft. De två frågorna vi ställde oss hela tiden var: ”Vad är bra för företaget? Vad är bra för personalen?”

Bra för personalen är enligt Simone Wickenhagen delegering av ansvar. En landschef berättar för TN att ingen av hans tidigare chefer inom flygbolaget givit honom så stort ansvar och förtroende.

– Jag tror starkt på att varje människa i företaget, oavsett nivå, mår bra av att ha bemyndigande och ansvar. Det gör jobbet roligare. Sedan sker det alltid misstag och då reparerar man dem tillsammans.

Samtidigt som fusioneringen skett har Simone Wickenhagen och hennes team kunnat rapportera om tvåsiffriga tillväxttal i Norden. Air France-KLM:s passagerarsiffror har ökat med 34 procent sedan 2006. Flygjätten har flest interkontinentala resenärer i Sverige. Nya Linköpingslinjen till Amsterdam och konceptet Flightclub – med både events, webbsajt och community på Facebook för att komma närmare resebyråledet – är nya offensiva drag.

 

Vad har varit tuffast under integrationsprocessen?

Simone Wickenhagen tystnar i några sekunder och säger lågmält:

– Att övertyga folk om att integrationen är bra även för dem, inte bara för företaget. Men visst finns det fortfarande en liten grupp som säger att de inte vill mista sin företagskultur. Jag försöker att få dem att tänka gemensamt. Men det är inte alltid så lätt …

Medarbetare som TN har pratat med menar dock att processen i bland gått väl fort fram, så att personalen inte har hängt med. Simone Wickenhagen höjer axlarna och slår urskuldande ut med armarna.

– Det är för att jag är så otålig. Som ledare måste jag pusha organisationen framåt, men ibland har jag glömt att informera personalen. Men då har jag samlat alla i köket och bett om ursäkt. För du måste våga göra misstag, det predikar jag alltid.

Köksavdelningen verkar vara informationshjärtat på huvudkontoret i Solna. Det var också där Simone Wickenhagen samlade all personal och släppte nyhetsbomben om sin bröstcancer strax före semestern förra året. Det var samma dag som hon hade kommit till jobbet med kort, kort krulligt hår i stället för håruppsättningen personalen vant sig vid.

– Jag förklarade att det här inte var en ny frisyr utan mitt riktiga hår som höll på att växa ut eftersom jag hade blivit skallig under cancerbehandlingen. Men att nu var cancern borta. Eftersom ingen utom ledningsgruppen känt till att jag varit sjuk blev ju många chockade, men jag fick många positiva reaktioner efteråt.

Att jobba under hela den fyra månader långa kemoterapin var ett medvetet val. Simone Wickenhagen reste till Amsterdam på torsdagar för behandling, flög tillbaka till Stockholm samma kväll, vilade ut på fredagen och weekenden och var åter på jobbet på måndagen.

– Min kropp tålde behandlingen bra och jobbet distraherade mig från tankar på sjukdomen. Då har du inte tid att sätta dig ner och tänka att nej, nu kommer jag kanske att dö … Men jag avstod från att berätta för personalen, eftersom det hade skapat för mycket oro. Nu kan ju cancern komma tillbaka, men i så fall får jag ta upp striden igen.

Hennes öppenhet har gjort ett starkt intryck på personalen och verkar även ha omformat deras syn på högsta chefen. En medarbetare menar att Simone från att ha varit en ”stålkvinna med stor distans” blivit en ”helt ny person.” Men den beskrivningen värjer sig hon sig mot.

– Nej, sjukdomen har inte förändrat hur jag förhåller mig till mina medarbetare. Jag vet att det första intrycket av mig är att jag håller distans, men sådan är jag inte. Min dörr har alltid stått öppen på kontoret, men många har inte vågat komma in. Men efter det här blev det väl tydligt att jag inte är gjord av stål. Att även jag är en människa, säger hon med ett stort skratt.

Säkert har personalens ”nya” bild av sin chef också färgats av att hon medverkade i gaytidningen QX i augusti där en del av intervjun berörde hennes kvinnliga livskamrat.

– KLM är huvudsponsor av Pridefestivalen så QX bad om en intervju. Jag trodde att det skulle handla om business, men journalisten och jag började småprata och det blev en helt annan story. När hon frågade om de fick publicera den tänkte jag först:  ”Whoops …” för jag  har aldrig ”skrutit” om att jag är gay. Men det är heller inget jag har dolt och vid officiella middagar tar jag självklart med mig min partner som bor i Amsterdam. Så det är inget hemligt. Om det blivit några negativa reaktioner har de inte nått mig.

När Simone Wickenhagen inte jobbar älskar hon att upptäcka Stockholm till fots. Hon har betat sig igenom de flesta av stadens museer och kulturevenemang (”utom teater, för det är svårt att förstå svenska när ni sväljer halva meningarna”) och tar gärna sin lilla motorbåt Buster ut i skärgården.

 

Har sjukdomen förändrat ditt sätt att vara?

– Jag hatar när folk klagar på lite huvudvärk och sjukskriver sig för det, samtidigt som jag vet att alla inte är lika starka. Och jag är mer obekymrad. Jag tvekar inte längre att köpa saker som jag verkligen gillar – bara jag har råd. Jag har alltid haft en lista över resmål jag vill besöka. Den avverkar jag snabbare nu. I somras reste jag till Nordpolen och i juni ska jag färdas längs Panamakanalen. För jag har ju i bakhuvudet att det är farligt att vänta för länge, då kan det vara för sent. 

 

 

Från sekreterare till Nordeuropachef

Simone Wickenhagen är van att vara ensam kvinna i chefsmötesrummen. 1966 kom hon till KLM som sekreterare och har sedan arbetat sig upp till de översta rankerna. Hon var den första kvinnan i flygbolaget som fick  jobb utomlands.

– Men jag har aldrig känt mig diskriminerad som jag vet att många andra kvinnliga chefer känner sig inom sina företag, att de måste bevisa mer än sin manliga kolleger. Vart tredje, fjärde år har jag fått ett nytt erbjudande om chefsjobb som utvecklat mig om olika områden: personal, marknadsföring, operations … Därför har jag heller aldrig känt behov av att lämna KLM för ett annat företag.

Simone Wickenhagen har bland annat varit chef för KLM:s pass-engerhandling med ansvar för
1 500 anställda, varit general manager i södra Afrika och Sydamerika. Före Stockholmsuppdraget var hon ansvarig för flygbolagets internationella marknadsföring. Hon har dock aldrig tillhört något kvinnligt nätverk.

– Jag hatar att vara medlem av kvinnliga nätverk, för jag är övertygad om att nätverk ska vara blandade. Men jag blir ibland tillfrågad om att delta i debatter eller tala om mina erfarenheter som kvinna och chef och det gör jag gärna.

Simone Wickenhagen konstaterar ändå att åtskilligt har hänt sedan hon blev tillfrågad av högs-te HR-chefen om ett chefsjobb på hans avdelning. Hon tackade gladeligen ja, men blev förstummad när han förklarade att avdelningen inte tänkte offentliggöra utnämningen som brukligt var inom KLM. För hon var ju så ung, och kvinna dessutom …

 

Fakta: Simone Wickenhagen

Fullständigt namn: Simone Helena Wickenhagen

Ålder: 61

Bor: Lägenhet i centrala Stockholm.

Familj: Partner i Amsterdam, som är flygvärdinna (senior purser) i KLM, alla släktingar i Nederländerna.

Karriär: 44 år inom KLM i olika chefsbefattningar. Flera general manager-befattningar utomlands, exempelvis Södra Afrika, Schweiz/Österrike och Argentina. Hon var vice president Marketing Worldwide före flytten till Stockholm som Nordeuropachef i februari 2006.

Bästa personliga egenskap: Jag har stark medkänsla för utsatta, vill skydda de svaga. Fast det är kanske inte alltid så bra i affärsvärlden.

Sämsta personliga egenskap: Otålighet – men som förstås också kan vara en bra egenskap.

Hobbier: Segling, utförsåkning, kultur.

Favoritdestination: Södra Patagonien i Argentina. Variationen och storslagenheten, särskilt vid glaciärerna, får dig att känna dig liten och obetydlig. Området är otroligt!

Kommentarer är stängda.