Betongfasaden på Scandic Upplands Väsby är lika tröstlöst grå som den regntunga aprilhimlen ovanför hotellet. Ett klockrent exempel på det som Choice hotellkung Petter Stordalen lite nedlåtande brukar kalla Scandics ”skolådor”.
– Ja, han har då inte samma smak som våra gäster. För våra väghotell, som ju är tidstypiska, för 60- och 70-talet är väldigt populära. Undra vad han tänker om Victoria Tower, är det en skolåda som vi rest på höjden? säger Scandics vd Anders Ehrling med ett leende.
Det är han som har bestämt att vi ska träffas på Upplands Väsbyhotellet. Inte som TN föreslagit, på Scandics nya flaggskepp Grand Central mitt i smeten i Stockholms city. Det har ju redan fått så mycket uppmärksamhet, tycker Ehrling.
– Det är roligare att visa upp tredje generationens väghotell. Du kommer att bli överraskad! säger han i telefon inför intervjun.
 Hela entréplanet är öppet. Loungen övergår i en bar, som blir en restaurang. Soffor, fåtöljer och bord i olika stilar och färg skapar en trivsam vardagsrumskänsla. Intimt men ändå med överblick. På en hyllavsats står trendiga prydnadsföremål i gips, en ljusbrun kanin och en svart hund.  Veckans bilburna affärsresenärer checkar ut för hinna hem till fredagsmyset. Men inte Anders Ehrling. I hans fullspäckade kalender var denna sena fredagseftermiddag den enda tiden fram till mitten på juni som passade. Men familjen är van och klagar inte – påstår han.
– Mina barn börjar bli vuxna och min frujobbar heltid. Men vi försöker bevaka helgerna. Jag jobbar färre timmar än på SAS. Skillnaden är att på Scandic ger en insatt timme 90 procents verkningsgrad, säger han.

När han slängt några ord med receptionisten, intagit den mjuka fåtöljen (han har suttit på hårda konferensstolar hela veckan) tar han på sig rollen som informatör. Scandic Upplands Väsby är test- och prototyphotellet för hur Scandics 30 väghotell ska se ut om några år.
– Vi lägger ner mycket tid på inköpen och designen, en renovering ska ju hålla i så där 20 år.  Kvalitet, trendspaning och att det fungerar för hotellen är otroligt viktigt när 3 000 sängar eller 400 soffor ska köpas in.
Renoveringen är en Scandics största, 900 miljoner kronor investeras i väghotellen ihop med hotellfastighetsbolaget Pandox  i Skandinavien. Anders Ehrling har inte bara koll på budgeten och tidsplanen. Han är engagerad i detaljerna.
Han pekar på ett svart högt ”kombibord” , som fungerar som både digital arbetsplats och matbord med cirka tio matplatser, det ska bli lättare för resenärer som reser på egen hand att på ett naturligt sätt få kontakt med andra gäster.
– Det här communitybordet ska finnas på alla hotell, nu gör vi om det för tredje gången. Först var det hyllan i mitten på bordet som hamnade i ögonhöjd och gjorde det svårare för gäster att interagera. Nu ska vi sätta hjul på bordet, så det lätt kan rullas undan när hotellet har andra events, men då kan vi inte ha en fast elinstallation i bordet.
Så hur mycket lägger du dig i?
– Jag får tycka till, jag är ju chef, ha, ha. Det är inte jag som väljer kuddarna. Det är kundernas synpunkter som är viktigast.
  I höst är det två år sedan Anders Ehrling tog steget in i hotellbranschen. Han hade då hoppat av SAS efter 23 år, de fem sista som vd för SAS Sverige. När nye koncernchefen Mats Jansson beslutade att återgå till den centraliserade koncernstrukturen kände Ehrling att han hade nått vägs ände.
– Jag kunde inte ladda om och montera ner allt vi byggt upp och jobbat för.
När Scandics ägare riskkapitalbolaget EQT ville att han skulle ta över efter Frank Fiskers tvekade han inte. Han lockades av potentialen för Scandics varumärke, ”välkänt men inte så spännande”, och att lära sig fastighetsdelen inom hotellbranschen.
– Dessutom är EQT är en tydlig, engagerad och kapitalstark ägare.

Till skillnad från SAS?
– Ja.
Anders Ehrling låter tystnaden verka. Det är tydligt att han är helt klar med SAS.
 – Att spekulera om SAS är att spekulera om politik, och det aktar jag mig för.
Tydlig och bestämd. Det är omdömen som återkommer om honom som chef både på SAS och Scandic. Men också en prestigelös ledare med humor, som vill ha högt i tak och gärna konsensus. I det tidigare toppstyrda Scandic utökade han raskt koncernledningen från fem till elva personer, däribland lyftes de fyra landscheferna in.
– Scandic var organiserat för att klara en kris. Men när jag kom in 2010 hade marknaden vänt uppåt och vi behövde få upp hastigheten. Jag delegerar gärna ansvar och befogenhet, det går hand i hand.
Så hur har Ehrling satt sin prägel på Scandic? Ja, bland annat genom beslutet att inte skapa nya varumärken inom Scandic – en fråga som länge surrat i luften. Konkurrenterna gör det, exempelvis Choice som jobbar med fem varumärken, och Rezidor. Men inte Scandic. Nordens största hotellkedja med 160 hotell verkar under ett namn.
– Våra hotell skulle inte tjäna mer pengar om de fick ett annat varumärke på skylten, säger Ehrling bestämt.
I noggrann ”Ehrlingstil” lät han göra en diger studie – korrelationsanalyser mellan hotellen, deras fysiska standard, gästupplevelser och ledarskapsindex, jämförelser med olika kundgrupper och benchmarking mot konkurrenter. Resultatet blev att man inte fann några avgörande skillnader. Ett nedslitet väghotell i utkanten av en mellanstor stad fick lika bra omdömen som eleganta flaggskepp i storstäderna. Kunderna, oavsett hotell, väljer Scandic av rationella skäl: det är prisvärt, pålitligt och har bra miljötänk.
– Däremot vill vi fylla vårt varumärke med mer emotionella värden. Det är den resan med en varumärkesförflyttning vi börjat, hur vi ska bli caring, casual och creative. Men du kommer inte att se några tjusiga reklamkampanjer om det här. Först ”flyttar vi firman”, sedan får kunderna upptäcka det när de kommer till oss.

Vad har överraskat dig mest hittills på Scandic?
– Personalen, känslan av att vara bland vänner och där det finns många hjältar. Många hotelldirektörer och medarbetare gör underverk med små medel. Men utmaningen är att kunskapen är helt personburen. Om något hotell har problem är det klassiska att  vi flyttar dit en hotelldirektör som löser det och sedan flyttar vidare till nästa utmaning – då är risken stor att allt fallit samman efter ett halvår.
Det är ett klassiskt dilemma inom serviceindustrin, att bygga varaktig kunskap som är mindre individberoende. Något som flygbranschen har lyckats med.
– Operativt är flyget så gott som personoberoende genom processer och rutiner – det är inte en slump att det är säkert att flyga, förklarar han.
I Ehrlings uppdrag ingår också att förbättra lönsamheten. Även om 2011 gav en rörelsevinst på 73 miljoner euro ska resultatet tillbaka åtminstone till rekordåret 2008. Han säger det inte, men för EQT som ägt Scandic sedan 2007 börjar det snart bli tid att sälja och fina vinstsiffror lockar köpare. Men mitt i utläggningen om utvecklingen i de olika nordiska länderna ropar han över hela lokalen:
– Thomas Harmgart, vad gör du här? Jag har röstat på dig i dag!
Chefen för Scandics 22 restauranger i Stockholm, som i all tysthet suttit i tv-hörnan och jobbat i väntan på ett kvällsbesök, kommer raskt fram till vårt bord.  
Ehrling förklarar stolt att Thomas just nu leder tidningen Metros omröstning om Årets inspiratör.
Men sedan tar Harmgart kommandot: på fem minuter har han berättat om Scandics nya signaturrätter (som Ehrling ska få provsmaka nästa vecka), Täbyhotellets satsning på catering, Scandic Parks genidrag att sälja picnicbag.
Anders Ehrling lyssnar, fyller i och skrattar. Bättre levande reklam för alla eldsjälar som jobbar inom Scandic kan han knappast visa upp.

Hur ser du på konkurrensen med Choice?
– Jag kommenterar inte konkurrenterna. Men under de sex åren som Hilton ägde Scandic köpte vi ett enda hotell. Det är klart att konkurrenterna sprang i kapp. Men under EQT har vi öppnat 30 nya. Vi har återtagit positionen som Nordens ledande hotellkedja och den släpper vi inte!